Jag vet inte. Men jag känner en viss form av paralyserande glädje. All nervositet och allt pirr förtas av logistiska frågor. Vem tar Biffen när? Men nu är det löst och jag ska jobba i tre, kanske sex, kanske fler dagar. Vad ska jag ha på mig? Nåt där det inte syns hur svettig jag är. Men tillräckligt varmt för att kallsvettas i. Och så lugn, bara lugn.

Nu ska jag distrahera mig ännu mer med att baka pepparkakor med två 7-åringar.

Han fattar ju direkt vad han ska välja, det barnfarligaste!

Morgonkaffe på Coop. Efter att jag köpt både falukorv och kassler.
En riktig föräldraledig typ är jag allt. Ute och köper middagsmaten
i arla morgonstund och tar en kaffe på det.

Det är inte långt ifrån pensionärssysslor det här.