Och så är det realtid igen.
Har börjat med Bus-behandlingen. Vilken härlig doft såhär i januari! Inte lika härlig i slutet på maj då det råder hysteri. Använder ex ex tremt sällan bus, men just i detta fallet då jag inte vill se sjukt transperant ut när vi kommer till Kenya. Jag är inte vit, jag är gråblå om benen. Det kan ha och göra med den generösa behåringen också.
Jag blir bara brun i Kenya och kommer därför nu få uppleva min tredje genuina solbränna. Kanske jag lyckas hålla den tills solen tittar fram här. Hur länge håller en solbränna? Kan man påverka det?
Gud, det är så nära nu!! Så nära att jag nästan tappar andan. Barnen, Arlanda, passen, adjö till pappa, drag i hela kroppen. Bråttom bråttom i Amsterdam. Middag på planet, barnen somnar, öronproppar i, vi fryser lite med acrylfiltar omkring oss, landar i gryningljus, nästan på savannen. Varmt, men det kommer bli ännu varmare. Visum, klädbyte, köa, landa. Lyfta igen, pyttigt plan, mellanlandar i Malindi, ut. Tanka planet, dofter. Upp igen. Drag i kroppen av känslor som bubblar. Landar på skrovlig bana, trapp ner på marken, Hedvig springer mot farmor som väntar vid flygplatsen som har palmbladstak. O o o troligt varmt. 35c. 45 graders skillnad på ett dygn.
Sen väntar sju veckors vila.
onsdag 20 januari 2010
Är det okej om jag publicerar ett inlägg skrivit för fyra timmar sen?
Här;
Snärjd i tröttheten.
Tömde badrummet på saker och ting vi inte kommer behöva på en vecka. Sparade det som behövs och önskas på resan. Ärligt talat tror jag att man inte behöver något annat dagligen heller. Kanske kan vara läge att glömma bort just den påsen i källaren ett par år och sedan slänga skiten.
Har gjort en runda och inhandlat barnböcker i pocketformat, myggnät till resesängen och allehanda ting på Apoteket.
Hälsade på det önskvärda dagiset i förmiddags. Ligger ungefär exakt 100 steg från vår port, ingen aning, men det är skitnära. Och det verkade tack och lov bra också. Det enda som räknas är personalen. Och maten. Vi har gått sju steg fram och går nu åtta steg tillbaka, känns det. Var så länge sen vi höll på med det där med dagis. Försökte få tag på den köansvariga personen på stadsdelskontoret, men det var ju som ett skämt. Ringde 20 gånger på en kvart sen gav jag upp.
Nu ska jag servera Hedvig och skolkompis - köttfärssås!
Tidig middag, tidig läggning. Mycket ensamtid med Anthon.
------------------------------
Här;
Snärjd i tröttheten.
Tömde badrummet på saker och ting vi inte kommer behöva på en vecka. Sparade det som behövs och önskas på resan. Ärligt talat tror jag att man inte behöver något annat dagligen heller. Kanske kan vara läge att glömma bort just den påsen i källaren ett par år och sedan slänga skiten.
Har gjort en runda och inhandlat barnböcker i pocketformat, myggnät till resesängen och allehanda ting på Apoteket.
Hälsade på det önskvärda dagiset i förmiddags. Ligger ungefär exakt 100 steg från vår port, ingen aning, men det är skitnära. Och det verkade tack och lov bra också. Det enda som räknas är personalen. Och maten. Vi har gått sju steg fram och går nu åtta steg tillbaka, känns det. Var så länge sen vi höll på med det där med dagis. Försökte få tag på den köansvariga personen på stadsdelskontoret, men det var ju som ett skämt. Ringde 20 gånger på en kvart sen gav jag upp.
Nu ska jag servera Hedvig och skolkompis - köttfärssås!
Tidig middag, tidig läggning. Mycket ensamtid med Anthon.
------------------------------
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)