När katterna är borta, som sagt. Då sitter vi i deras del längst upp i huset. Njuter av en lätt kylskåpskall Tusker Malt. Njuter av flaget på ankeln. Försöker också njuta av svettpärlorna på överläppen. Tänker positivt, att huset alla trappor kommer göra mig gott. Biffen sover och Plogenbarnen äter fruktsallad. Anders är ute och köper stora flätade korgar för tio kronor styck. De ska han ha när han säljer grönsaker på markanden i sommmar. Och minnas Lamu.

Det har varit en exhausted dag. Masaiimarknaden gick åt skogen. Vi blev nästan osams. Men jag inbillar mig att det var en del av skådespelet. Tre gäster åkte idag, med ett SOS-plan till Nairobi. Pojken i familjen hade haft feber och kräkts varannan dag i fyra dagar. Så fort det var okejat från försäkringsbolaget i Sverige gick planet en timme därefter. Hastigt och inte så lustigt var det tre gäster färre. Två till kom sedan på kvällen. Fem av husets gäster går på Svenska skolan i Nairobi och deras föräldrar är här och hälsar på. Min tremänning går (visst) också på den skolan och jag blev genast lite mer creddig bland 18-åringarna. Har aldrig träffat honom.

Mu säger jag gonatt här i tropisk hetta.

Idag är det svettigt må ni tro. Är helt yr i bollen. Har inget med väder och vind att göra. Teknik. Det handlar om teknik. Har ett otal sidor uppe och försöker kommunicera med CSN, Tele2, radiotjänst, inte vet jag, kanske har jag nåt till God EL. Mitt i alltihopa har värdparet, det vill säga svärföräldrarna dragit på tvådagars utflykt med Hedvig. Vad hände med värdskapet då? Jo, det gick i rakt nederstigande led. Så här står vi med 19 gäster.

Idag, som sagt Plogens sista dag. Sofia sitter just nu och får hennamålade händer. Det är Halima som gör dem, Halima som Biffen varit med två dagar, japp, vi har haft barnvakt! Har inte alls känts helt ok, med tanke på historia och kolonial tid men det har varit svårt att argumentera emot det. Halima och hennes syster Rukiya, de är väl strax yngre och strax äldre än jag, har nästan bett om att få ha honom. De kallar honom Foraha vilket betyder GLAD på swahili. Vi känner att vi vill ge något tillbaka. Pengar är uteslutet. På samma sätt som hemma tar man ju inte betalt när man vaktar varandras barn, när man är vänner. Vilket vi räknas som nu. Det är ju Rukiya som Jelani vill gifta sig med. Funderar på att köpa en jäkligt vass sax till Halima, hon syr också. Har gett Hedvig en liten tunika, ett par byxor och en scarf. Ännu en anledning till att ge tillbaka. DESSVÄRRE är hon inte den bästa hennamålarinnan i stan. Men ändå känner jag om jag INTE köper den tjänsten av henne har jag förbrukat en chans att betala tillbaka. Kanske gör ett par nu som försvinner lagom till att vi ska åka, så kan jag göra nya snyggingar innan jag kommer hem. För det vill ni väl att jag ska ha!? Så jag ser riktigt semesterig ut när jag kommer hem.

Idag var det ju Masaiimarknaden. Laddar med prut. De kan ju bli sura om man inte prutar. Detta skådespel som jag finner så obehagligt. Har redan kollat in ett halsband jag ska ha och ett armband - i giraffhår! Det tycker jag är hur coolt som helst. Påminner om hårslöjden som görs där i Dalarna, är det Våmhus mamma? Fast i Giraffhår då. Finns också en variant i elefanthår. Från den där tofsen i svansen. Shit, tänk att rycka de där håren! För inte tar de väl kol på elefanten?

24e februari
Go vänner!
Gårdagens spenderades mestadels på en ganska obekväm dhow, ni vet, segelbåten jag tidigare berättat om. Två timmar till Manda Toto, en timmes snorkling, en timmes måltid, en timmes bad, och två timmar tillbaka. Vi var rätt punchiga när vi kom tillbaka. Tre sysslolösa barn hade vi med oss också.

Idag har vi varit på utflykt till en liten by som heter Matondoni där det flätas för glatta livet. I palmblad. Jag och Sofia kände väl att shoppingnerven hade fått vila lite allt för länge så vi gick loss i vart litet stånd. ”Man kan inte ha för mycket av korgar” var vårt mantra och hittade på en massa användningsområden för alla korgar vi ville köpa. Åt lunch där också. Mat på det viset är så jäkla basic och god att man undrar varför man ska krångla till det på annat vis. Vi åt ”Pilau” som är en slags Pilaff, ris, potatis, morot, lök och i det här fallet kött. Och i det här fallet getkött. Och i det här fallet stor sannolikhet gethjärna. Jag åt smått, mest ris och potatis. Bland riset fanns bitar av brosk som jag spottade ut på samma sätt som man spottar ut snus. Vi åt bönor och chapati också. Det är om än ännu enklare och ännu godare. Kidneybönor i nåt såsigt och chapatibröden. Naturligtvis handlar det om hur det inmundigas. Är man jäkligt hungrig och lost och inte tror att det finns nånting att äta blir man ju osannolikt glad för lite bönor och bröd. Och kokosjuice liksom direkt ur nöten. Vi tuffade tillbaka och läste olika Lasse-Maja mysterier, dåliga svenne-deckare och försökte slumra i durken på båten.
Ikväll ska vi äta middag på Lamu House igen. Laddar med tusenlappar. Ser fram emot kött. Nötkött. Imorgon är det familjen Plogens sista dag här och den avslutas såklart med hennamålningar. Få se om jag kanske gör också. Hedvig drar ut på shamban med farmor och farfar imorgon bitti. De ska bo i tält i två nätter och campa.

Nu ska jag ta mig för att ringa telefonbanken därhemma. Bankdosan har pajjat och det ska visst betalas räkningar i minuslandet!