Nyårsafton kl 15.30.
Linser puttrar på spisen men oroa er inte, det blir inte linssoppa
på nyårsafton. Det blir spagetthi och köttfärssås.

Champange på kylning, nån ordning får det väl ändå vara.
Marängswiss till efter, det gillar ju alla. Tveklöst. Och så lite
röbetor och chevrekräm där innan. Säkra kort med andra ord.
Gästerna heter Louise och Johan och det är ett vackert par det.

Förra året surfade jag, ja, mest på Facebook vid tolvslaget. Ett
tips till dem som vill uppleva kompakt ensamhet. Sander och Hedvig
gick upp till Mosebacke och kollade in fyrverkerierna medan jag
vaktade Sanders lille brorson. Och kollade Facebook då. Det var ingen
av min vänner online?!

Sander säger att han i Hepp ska upp till Mosebacke i år igen och om
Biffen sover då... Får jag plats mellan Louise och Johan då i den
obligatoriska nyårskyssen? Eller jag kanske, ja, kan Facebooksurfa
lite som-att-jag-inte-bryr-mig-om-att-de-står-där-och-se-gulliga-ut.
Jag har ju iPhone. Det är lugnt.

Nä, men fy fan. Är det såhär ni har det? När jag först kommer hem
till en tom lägenhet känner jag ro. För en sekund. När jag sedan
varit ensam ett tag känner jag att det är knas. Efter ytterligare en
stund, när jag dessutom har rökt under fläkten känner jag en viss
oro och ett visst obehag. Ingen som bryr sig när jag går och lägger
mig…
Jag minns min lägenhet på Vasagatan. För tio år sedan då jag levde ensam. Det såg ut som en knarkarkvart. Post och reklam låg på hallmattan, skitiga kläder lite här och var. Disk vartsom. Mitt badrum var cerisemålat och det fanns en stringhylla med tidningsställ där. Köket var nytapetserat, jag hade kökssoffa och allmogebord. Kornblå pinnstolar. Det var ju ändå i början på 2000-talet. En 50-talssoffgrupp. Ett teakbord. Rött plåtvitrinskåp från Ikea och två Carl Malmstenshyllor. Min diet, eller vad var det? Bestod i vart fall av rostat bröd och the. En cheeseburgare på väg hem från jobbet. Jag hade ingen dator. Jag hade ingen dator. Ingen Dn. Inga kanaler och få vänner.

Jag är en riktigt riking.

(En make, två barn, Svenskan (tyvärr), tre halvdanna datorer och en skitstädad, oftast, lägenhet. Och en Carl Malmstenshylla kvar.)

Det har kommit till min kännedom att en person jag kanske vill ge intryck på måhända läsa det här.
Hur ska jag då bete mig?
Men du, hej-personen-jag-vill-ge-intyck-på! Vad roligt att du (ponerar alltså) läser.

Jag kommer hem för andra kvällen i rad med en McDonaldspåse. McFeast&co.

Har nyligen sagt adjöken till mina vänner på Nada. Fan vad skönt och ont det är att komma hem till en tom och barnlös lägenhet. Barna sover gott med mormor och morfar i Romme medan vi lever la doce (för en del - skitstressat) vita i stan.


Jag vill göra intyck på er alla såklart.

Är på 30-årsfest. Här synes jubilaren och hanses fru Signe. Pelle
Lindström, vet ni vem det är? Han lirar munspel. Nyss snackade han
örona av mig så jag fick akuthälsa på en ny person. Klockan är
bara halv tie men jag börjar redan känna mig lite trött. Vart tog
raj raj-Karolina vägen?!

Jag är så glad för det där lilla jobbet jag fått, men jag känner inte för att skriva om det. Då kanske det visar sig att allt var en dröm... 

Idag jobbar jag inte. Håller på att röja undan i sovrummet för att uppgradera Hedvigs säng. Ser fram emot att sova bekvämt tillsammans med henne. Och så peppar jag upp för att ge mig ut i snön. Inte för stim och stoj men för vagnkörning. Idag har jag träningsvärk efter skjutandet och släpandet igår. Åkte med kollektiva medel ut till Sollentuna med ungarna. Pappan åkte allena i bilen. Jag avbröt hastigt hans jul-öldrickande när jag steg in i hallen. Mamman behövde både julöl, rödvin och portvin. Det försåg min ingifte danska morbror mig med. Jag kallar honom rätt och slätt -morbror, men jag har förstått att en del tycker att det är knas då han inte är min mammas bror, utan min mosters toyboy. 

Idag åker vi upp till Dalarna och går på 30-årsfest hos en av den bästa av våra vänner. San o jag åker tillbaka på söndag. Ungarna lämnar vi kvar. Kommer vara en konstig och trist lägenhet i tre dagar. Utan barn.   

Åhå. Första dagen på arbetet. Eller, ja, jag är ju inte assistent, inte praktikant, men väl hjälpreda, så arbetet kanske är att ta i... Är helt slut och undrar om alla bloggare undrar vart jag tagit vägen. 63% i batteri kvar efter dagen tyder på ganska dåligt bloggläsande. Förlåt, men jag hoppas aldrig jag kommer mer tillbaka. Vad tror ni är bäst, Blocket eller Tradera? För att lägga ut sina barn alltså? Jisses vad jag skulle vilja ha pensionerade mor och far-föräldrar. Kommer nog inte tänka på något annat än kragar inatt. Godnatt!

Jag vet inte. Men jag känner en viss form av paralyserande glädje. All nervositet och allt pirr förtas av logistiska frågor. Vem tar Biffen när? Men nu är det löst och jag ska jobba i tre, kanske sex, kanske fler dagar. Vad ska jag ha på mig? Nåt där det inte syns hur svettig jag är. Men tillräckligt varmt för att kallsvettas i. Och så lugn, bara lugn.

Nu ska jag distrahera mig ännu mer med att baka pepparkakor med två 7-åringar.

Han fattar ju direkt vad han ska välja, det barnfarligaste!

Morgonkaffe på Coop. Efter att jag köpt både falukorv och kassler.
En riktig föräldraledig typ är jag allt. Ute och köper middagsmaten
i arla morgonstund och tar en kaffe på det.

Det är inte långt ifrån pensionärssysslor det här.

I brist på brö äter jag basmatiris med mangochutney. Var bara sugen
på nåt, vad som helst. Och så hamnade jag på nåns bilder på
Facebook där de var på kinarestaurang och då kickar ju ris-suget in.
Få se vad som kommer här näst. Det finns mandariner, the, vitt bröd
och äcklig marsipan.

Det har inte blivit någon matsedel den här veckan så jag famlar i
mörkret. Idag slapp jag, det var 'klubben'. Imorgon har Hedvig en
skolkompis med sig hem, då har jag ingen lust att provocera. Korv?
Lax? Färs? Kyckling? Phju.

Sedan 15 år (!) tillbaka är jag kär i Robyn. Jag kommer ihåg när jag var ute och red, ja, jag hade en liten ponny på den tiden, och lyssnade på 'Do you really want me' i freestylens radio. Uppe på Nybrobergets topp. Höst och Robyn i skogen. Har träffat på henne några gånger, en gång, så pinsam så jag helst vill glömma, på Halv trappa + gård för tie år sen. Hette det så då? Senast jag skymtade henne var på Bio Rio, tror hon skulle köpa kaffe eller nåt och jag hade precis varit på bio. Jag verkade helt oberörd. Varför gör man så?! Varför sa jag bara inte -
 'jag har gillat dig i halva mitt liv, du är så bra, tralalala!'

Hursomhelst så satt jag och googlade nåt här på morgonkvisten och på något vänster hamnade jag på en modeblogg på Cafes sida. Scrollar, scrollar, scrollar. För att se om jag hittar något som fångar mitt intresse. Och så ser jag Robyn. I MINA strumpbyxor! Jag hinner tänka det. Jag köpte ett par examente likadana för snart två år sen. På nätet. Från England. Love it! Min idol och jag, vi har minsann samma stil vi. Vi har likadana Acneskor också. Och en gång gick jag in i en butik på söder för att kolla på en klänning jag trånat efter i fönstret i veckor. Tror ni inte Robyn står just och provar den klänningen! Hon säger 'förlåt', jag säger att det är 'okej'.
Nu fick jag det bekräftat för tredje gången. 
Återkommer sedan när jag träffat henne i strumpisarna och Acneskorna och vi skrattar åt att vi ser likadana ut och blir best friends forever. 

Oj. Det var visst inte en vanlig söndag på Skansen. Det är visst Lucia idag. Det blev vi snabbt varse om när vi såg köerna vid entrén. Smockat med folk som ville ha lite stämning. Vi var väl påklädda och hade kaffethermos med oss så det gick ingen större nöd. Uppe vid Solliden där själva framträdandet var var det hysteriskt mycket folk, Agneta Sjödin i högtalarna och kolmörkt, det blev liksom bara för mycket i kombination. Drog ner till karusellerna där det var betydligt lugnare. 
Skansen för övrigt kan man ju ta en måndagsförmidda eller nåt. Folksamlingar som denna gör så att det kryper i kroppen på mig. Och två, i det här fallet, tre ungar på det. 

350 spänn fattigare tar jag mig an tvätten här hemma. 

Hahaha! Jag har Mumin på gårn! Haha. Ja, jag vet, jag har
iittalabutiken på gårn med så jag fattar ju snabbt, men kul!

Vaknade av att vara fullt, fullt utsövd. San gick upp med barnen lite tidigare. Hepp kom in till mig i sängen och lussade. Julmusik strömmade i högtalarna. Fytti farao vad skönt. Hepp o San begav sig till simhallen ganska tidigt. Ivan somnade kort därefter och jag skriver skitlång lista inför resan. Välling, resesäng, solkräm, paraplyvagn, vaccinationer, bankdosor, försäkringskassan. Allt som ska hinnas med innan. Julkappar till syskonbarna. 30-årskalas för släkten. 30-årsfest för vännerna. Plocka ur lägenheter på krimskrams. Byta säng till Hedvig. Byta köksbord.

När mina vänner kommer tillbaka och den lille vaknat ska vi hämta ut lite olika paket på posten (Konsum). Bland annat mina fina underkläder från Hempa. Kanske jag (inte) lägger ut bild på mig i dem? Min barm ser allt annat ut än vad den gjorde på den bilden jag diskret delade med mig av i ett tidigare inlägg.

Ett inlägg påbörjat igår kväll...

Nu har jag det bra. Har klarat av en hel dag och har nog ett par timmar kvar i vaket tillstånd.
Efter att jag praoat klart hos Mina belönade vi oss med en varsin 8-bitars sushi i Gamla Stan. Mina hade samma huvudvärk som jag. Kvällen innan var vi på vernissage på Pub, utställningen var en modefilm, kan man säga. Och fotografier. Baserad och fritt tolkad efter Allra käraste syster. Jag känner alla som var involverade men kan ändå säga helt opartiskt att det var fantastiskt! Vi drack rötjut och virvlade vidare i natten. Fast klockan var bara sju på kvällen. Börjar man tidigt så slutar man tidigt. Klockan tio var jag hemma i min soffa och såg upplösningen av Idolfinalen men stängde av så snart det stod klart vem som vann.

Nu ligger jag alltså som i en liten hög framför brasan. Suger musten ur tröttheten, barnen sover och jag tillåter mig att slumra, vakna, slumra, vakna...

Är prao på Minas jobb.

Utan värktabletter sitter jag vid köksbordet med en huvudvärk som
minner om rödvinet igår och en arm som plågas av vaccinationen.

Jag matar Ivan med gröt, klockan är prick sju. Om jag är uppe med
honom i ca två timmar så kommer Sander ta vid sen och jag får sova.
En liten deal vi kommit fram till. Gött. Längtar.

Phjuuuu. Väntar på ett sånt där (livsavgörande) samtal. Det gäller givetvis arbete. Jag försöker att inte ha så stora förhoppningar men kan inte riktigt lura mig själv. Dessvärre har jag varit tvungen att outa det hela då jag behöver göra mig av med Biffen om det hela skulle gå i lås. Blir det inget av med saken måste jag ringa runt och berätta om mitt (inte särskilt stora faktiskt) misslyckande. Är ganska härdad vid det här laget. Än dock är det en mysläskig känsla i kroppen. Som när man väntade på att en kille skulle ringa upp efter ett disco nån gång på 90-talet.

Minnen från en svunnen tid. Kan man väl säga.
Vår etta på Bleckan för 6-4 år sedan. Hysterisk, mysigt och det går så bra att bo i en etta. Det vill jag fortfarande hävda då hela vårt möblemang som vi har nu, på 70 kvm, gjorde sig fint på 45 kvm.
Jag skulle lätt, ganska lätt i alla fall bo på 45 kvm om jag hade, låt säga 50 kvm BIAREA.(Och om jag var tvungen såklart) Ungarna skulle säkert protestera. Och vid närmare eftertanke kanske det vore fint med 15 kvadrat till ändå. Men biarea asså...
Jag säger det gärna i ett helt ord, med betoning på a.
Vi delar ju fortfarande sovrum med ungarna. Men ni har ju sett Biffen, eller hur, det funkar fint!

Men sanningen är ju den att jag i själva verket drömmer om ett funkisradhus i etage, gärna där i Vällingby där Olof Palme bodde. Eller en sekeskifteskåk i Spånga. Just nu: Så mycket tid, så få väggar att måla.

Kletar på lite turkos eyeliner och hoppas att hämtningen på fritids
går smärtfritt. Kanske vi fikar på vägen hem, då skulle Hepp Hepp
hoppa ur brallorna.

Kan bara konstatera att jag har varit för smal. Eftersom jag tycker att jag är smal nu och de här satt perfekt för två år sedan... 
Jag kom som synes inte alls tomhänt upp ur källaren, dessa fick följa med. Ett par favvojeans jag sydde för ca 4 år sedan. De åker ner igen.

Hedvig 7 år sedan.

Skulle vi!?
Skulle vi stöpa våra barn i samma form? Vi jobbar bara vidare med ett vinnande koncept.

Hey! Här sitter det lite kärlek på golvet! Min fina BabyBiff.

Letade som tusan efter det där lucialinnet. Var ner i källarn och slet mitt hår. Väl uppe, tomhänt, tog jag fram konstruktionspapper och började fundera på vilken slags krage jag skulle rita och sy. Tänkte då inte stå där som en looser på H&M vid stängning och bara hitta linnen i stl 92.
Äh, kollar en extra gång i garderoben, och som en skänk från ovan. Där var de! Ett i stl 116 och ett i stl 128 - bingo! Nu kan jag vara en såndär jävul som skickar med min unge ett extra linne, om nån annan skulle glömma...

Morning has broken.
De tu familjemedlemmar som har närvaroplikt på sina dagliga åtaganden har lämnat oss. Biffen valde att gå o lägga sig igen medan jag sitter i slinkig morronrock och kollar på Tv4. Just nu talar Elisabeth Tarras om Nobelfesten. Är den ikväll? Sa jag det?!
DN prenummerationen och SvDn har inte riktigt gått hand i hand så det har varit nyhetstorka vid frukostbordet ett tag.

Programledaren och jag har barn i samma klass. Jag ser henne på ett helt annat sätt. Hon har lika svårt som jag att få med sig sitt barn från fritids.

Då har vi börjat knarka här då. Vi kan inte låta bli, går som i trance.

Chèvre. Gud, chèvre!
Igår med rödbetor. Idag med rotselleri. Vad månne det bli imorgon? Lammfärsspett står på agendan, men det kan man väl ha chèvre till?

Fan. Är skitsugen. Måste ha mer.

Tips:
centimetertjocka rotselleriskivor på papper. Lite olja, salt och peppar på. 25 min 200c. Ut. På med chèvren i skivor, lite honung och lite rosmarin. Toppa med pumpakärnor. 5 minuter till! Yeah.

Det blir rotsakspytt, kokta rödbetor, chèvrecream och kapris.
(i vanliga fall, korvstroganoff)

Ansök gärna i präktighetsklubben bland kommentarerna.

Olle kommer och ringer på dörren. De bodde precis bredvid oss tills för en vecka sedan. Nu har de flyttat från Repis till Krukis. Så himla sorgligt. När de väl flyttat inser vi hur mycket vi umgåtts och hur mycket de faktiskt betytt i vår vardag. Vi var haft spontana fredagsmys, två gånger har vi firat nyår tillsammans och ofta har de suttit vid vårt köksbord med en kopp the. Men nu är Juristen, Musikern och Gårdsplutten väck. De fattas oss.

Klockan är strax elva på förmiddan och jag tärnar rotfrukter. Ivan sover för andra gången. Duschar jag inte nu så blir det inget idag. Jag får dölja allt sunk så gott det går. Kommer vara tvungen att gå till Coop idag igen, fick absolut inte med mig allt med mig hem igår. Dinkel och sånt ska jag ha... Det blir vegomiddag med middagsgäst idag. Jag hoppas att gästen tar med sig lite vin, det skulle jag vilja ha. Jag har dock raljerat om att jag ALLTID har vin hemma så hon kanske förlitar sig på det?

Vi har barnvakt på fredag. Jag kommer ha en smaragdgrön Acneklänning på mig, den jag läckte på för ett tag sedan. Vi ska på vernissage på Pub. Längre än så har vi inte kommit i våra planer. Naturligtvis peppar vi upp för kvällen med hysteriskt luciafirande på skolan. Yeah!

(ja, men det är faktiskt tisdag idag, klart man måste hålla sig över ytan med fredagsplaner!)

Båda barnen sover och här sitter jag vid Dellen. Dellen är en dator vi hade när Hedvig var bebis. Hon är 7½ år nu.

Överväger att säga godnatt till Dellen och förse mig med skinkmackor. Har man läst riktigt noga, härförinnan, så vet man att det är riktigt goda skinkmackor. De är så gröna och ekologiska att de slår kullerbyttor när de kommer ner i magen. Jag tror Anthon Berg kan få plats med.

När jag mötte Cecilia Blankens på Coop.

Trodde att det skulle bli ett alldeles vanligt besök på Coop för min del. Men det fick stjärnglans.
Med raska och bestämda steg klev jag in på Coop med inköpslista from hell. Plockade åt mig grönsaker som aldrig förr. Fyllde korgen så jag var tvungen att hämta en ny och förvara den fulla i kassan. När jag hämtade den nya korgen stod det en till synes vanlig tjej och försåg sig med en korg. Jag reflekterade inget vidare över det förutom att jag konstaterade att hon hade en Bugaboovagn, som alla andra. Fortsatte vidare med min inhandling. Det var på nedre plan jag om till insåg vem den här till synes vanliga tjejen var. Vid barnmatshyllan där vi båda stod och valde. Kastade en hastig blick på hennes väska.
– Men, det där är ju en sån där Miu Miu som jag såg när jag var i Provence. Som jag då tänkte, -Den måste jag ha! Innan jag insåg att det var för att jag sett den på Cecilia Blankens blogg på Mamasidan
Kollade snabbt på tjejen med samma väska som Cecilia Blankens,
– Men, det ÄR ju Cecilia Blankens!
Jag läser Blankens blogg varje dag. Jag läser allt för många bloggar varje dag. Alex och Calles, Katrins, Sannas, Skrytmorsan och Linneas, Linnas och Hannas, Korvaspappan och Redaktionsbloggen (och några fler piniga nog att inte nämnas), ja, alldeles för många för att det ska vara sunt faktiskt. Dessutom har jag träffat Blankens vid en plåtning som jag assisterade. Och en ytterligare gång därefter då vi morsade på varandra, just för att vi träffats strax innan. Men det här var ju över ett år sedan och jag var ca 30 kilo tjockare än var jag är idag.
Tankebanor som gick:
Ska jag hälsa? Neej, hon känner säkert inte igen mig. Men tänk om hon gör det, då går jag här och är konstig och snofsig och låtsas som att jag inte känner igen henne, för det gör jag ju definitivt.
Jag kom inte fram till något. Gick till kassan för att betala. Jäklar, hon ställde sig i samma kö. Nu kommer jag inte komma undan. Antingen ignorerar jag på ett fånigt sätt. Eller så tar jag chansningen att hon kanske känner igen mig och hälsar.
Hon kände inte igen mig. Rullgardin ner. Jag är tvungen att berätta vem jag är och att vi faktiskt har träffats förut och att jag kände igen henne där nere, ja, just det, -Ja, för jag läser ju din blogg varje dag, eehe, ”nervöst skratt”. Vi småpratade i några ca 30 sekunder om barnvagnar, handling och -Ja, men det var trevligt att ses! Sen gick jag hem och drack kaffe.

I bloggsfären nuförtiden tror jag att det kan vara så att man ”lär känna” personer (så som de vill framställas) och man känner, att den här personen skulle jag kunna/vilja vara kompis med. Blankens är en sån!

Det här kan vara det pinsammaste inlägget hittills. Man vill ju inte outa sin starstruckhet. Men nu gjorde jag det.

Hur har denna passerat tidigare kylskåpsutrensningar?!

Min man är stressad och har mycket jobb. Till en början tycker jag lite synd honom tills jag inser att om hans arbetsbelastning ökar så ökar min med. Då sätter jag mig och Googlar matsedlar och inköpslistor. Nu har jag skrivit en knasig matsedelslista med mat vi aldrig äter i vanliga fall. Men jag skiter i det, jag ska bara köpa maten. Och laga maten. Och ambitionen är att maten ska lagas på eftermiddagen redan. Jodå. Ja, men vi får väl se.
 
Skridskor ska införskaffas, simskolan ska besökas. Lucia i skolan och jag är så jäkla säker på att vi har lucialinnen här någonstans men jag kan fan i mig inte hitta det! Men, batteriet i ljuset är nytt och glitter införskaffat. (Jag är så bra!)

Ska ta och printa den där inköpslistan nu, får nog handla i två omgångar. Om en timme dricker jag förmiddagskaffe med moster på Rival! 

Eftersom jag var på Söders Hjärta för andra kvällen på raken
igår låter jag mig lätt ledas i pysselkopplet på morgonkvisten. Men
gudars vad fint det blev!

Idag går hela familjen, och klasskamrat, till Stadsmuseet för lek.

Oj oj oj... Hoppas det smakar.

Nemas problemas!

Se så fin jag är idag!
Mosters gamla Levisjeans
Sanders ullskjorta från Herr Judith
Prickig kashmirsjal från marknaden i Provence
200-kronorsfuskpälsen från H&M
Hemmakaffe i melaminmugg.
På Repslagargatan med tryckande huvudvärk. Fotografen, det är min fina Lisa!

Jag är helt jävla hopplös.
Och det är jag säkert inte ensam om. Så fort Ivan somnar så ska jag göra si och så, det och då. Och när han väl gör det så är det som om nån slags apati vältrar sig över mig. Jag ska ju göra lasange. Suga av golvet. Duka. Tända en brasa i kakelugnen. Istället finner jag mig sittande framför datorn, uppdaterar samma sida som jag samtidigt uppdaterar på iPhonen i min hand. "Jag är patetisk", mumlar jag för mig själv.
Det funkar oftast bäst att stänga av datorn helt och hållet. Slå på en dokumentär på telefonen och lyssna genom stereon.

Jag ska nog göra det nu, och så ska jag lufta vinet (läs: hälla upp det resterande i boxen i en tillbringare så det ser lite trevligare ut)

Finns bara två alternativ. Antingen kommentar, eller gilla. Som är bekant från Facebook, inte sant? Hoppar över det där med ogilla, det kan man hålla för sig själv.

Gudars skymning. Nu kommer de underkläderna jag alltid sökt. Mormorsunderkläder, lite pansaraktiga i laxfärgat. Tycker mig se det på bilderna. Har kollat på second hand efter dessa tingest men man hade visst betydligt mer bombastiska behag förr i tiden än vad jag har. Förmodar att jag landar på 75b när detta är över. (de är fortfarande välfyllda, men smärtar inte lika mycket + läcker!)

Har skickat en önskelista till Sander. Jag önskar mig allt.

Bokar biljetter till Kenya. Då känner man verkligen att man är ute på world wide webb, herregud. Blir svettig av allt klickande. Det är ju bara jag som bestämmer när de faktiskt köps, speler ingen roll hur mycket jag surfar runt, de blir ju inte mer bokade för det.

Har lagat den jävla dammsugaren. Superlim och nya påsar gjorde susen. Suger som den ska. Tänk att jag ändå känner mig helt nöjd med det faktumet att jag lagat den. Och vill dela med mig av det.

Idag är det simskola, återigen. Efteråt har jag lovat hårt, hårt att vi ska gå till BK o köpa burgare. Vi ska ta med maten hem och äta medan vi pysslar. Smällkarameller. Vik, vik, klipp och tejpa, stoppa godis inuti som hinner bli gammalt till jul. Jag gör förresten så fina smällisar så inte vill väl jag krajja dem sen!

Otillräcklig.
Knappast en känsla jag är ensam om som småbarnsförälder. Men det blir extra påtagligt när ens sjuåring slänger det i ansiktet på en.

"Du har aldrig tid med mig!"

"Det känns som att Biffen har tagit ÖVER er!"

"Jag vill ha några dagar ensam med er!"

I veckan då eller?
Hedvig vill att jag ska pyssla med henne. Dessvärre är det en svaghet hos mig, det där med att pyssla med barn. Jag är för otålig och alldeles för inriktad på ett "fint" resultat. Även fast det alltid blir alla hjärtanes fint när hon pysslar.

Annars har jag sysslat med ödets ironi såhär på kvällskvisten. Har gått igenom arbetsansökningar till två tjänster på Sanders företag. A-lista -A-lista och B-lista. En C-lista också som jag inte ens skrivit ut.
Här sitter jag och sållar liksom. Du, du, du, men inte du, och absolut inte du! Usch. Jag kanske ska ta anställning där istället. Ge mig själv anställning. Har skittrevlig telefonröst och kan vara en snyggelisnygg säljare som snicksnackar runt på stadens arkitektkontor. Vad säger du Sander? Jag säger: löneanspråk på 35 loppor. Stavningskontroll och 24/7 med mig ingår i det.

Man ska verkligen inte ta ut saker och ting i förskott, men jäklar vad bra det känns! Ivan sov i princip hela natten. Vid två ville han ha en flaska och det kan man väl leva med, men annars, mellan 20.30 och 06.30. Vi satsar naturligtvis på att förlänga den sömnen, främst i framkant.

Brösten börjar jag, tvyärr kanske, vänja mig vid. Man lär sig leva med smärtsamma bomber.

Nu har vi vinkat av de andra två i vår familj. Det tycker vi är lite trist.

Idag är dagens höjdpunkt leveransen från Dammsugarpåsar.se. (Fy fan.)

Är så jäkla stekpannetrött och slut. Ibland är det som om det
krävs en vilodag efter helgen. Dagen inleddes med ett besök hos
Hedvigs skolsköterska. Det var dags för svinis-sprutan. 25 ungar
mellan 6-9 år med en förälder vardera stod i trapphuset och trampade
kl åtta på morgonen. Och så skedde något så jäkla pinsamt.
Skolsyster försov sig. Tänk sig, när man annonserat i
specialmailutskick och tapetserat skolan med info om att vaccinering
kommer ske måndagen den 30e mellan åtta och tio - och så försover
man sig. Fytti farao vilken panik man har när man vaknar.

Nu, hemma från klubben och två sovande barn. Jodå. Och två ömmande
bröst, fortfarande.

Kanske lite vågat. Ett wannabe-utvik. Men, ett par fruktansvärt
hårda bröst.

Har haft en mycket skön sömn på soffan, dit jag var förpassad under
natten. Sander vill hävda att han sovit typ 2 timmar inatt.

Nu är jag uppe med barnen och stoppar i dem frukost. Men åh vad jag fantiserar om att sluta ögonlocken.

Jag har säker varit på Cozmoz högstadiedisco mellan -93 och -95 lika
många gånger som jag varit på Debaser Slussen. Stundtals är
skillnaden milsvid och ibland är den ingen alls.

Idag beställer jag en mellanöl på flaska och en Pommes med aioli.
Då drack jag, såklart, på min höjd en Cola. Jag brukade stå på
balkongen och kolla efter Marco, min första pojkvän. Jag kollade i
flera timmar, han kanske skulle, kunde komma... Han var där en gång
på fem, jag tror inte att han än idag förstår hur mina ögon
blödde för att försöka urskilja honom
mellan träden.
Jag brukade också stå där på balkongen och dra munbloss. Blåste ut
genom näsan, då såg det som på riktigt ut.

Idag får ett oavsiktligt munbloss mig att flyga 15 år tillbaka i
tiden.

I väntan på min pommes med aioli tröstar jag mig med denna.

Och bara för att man är snabb på att flippa av kapsyler från
flaskor borde man inte få jobba som bartender.

Läge asså.

Ja. Jag bad någon ta en, eller varför inte fler, bilder på mig.

Har varit tvungen att byta kläder. Läckte på min nya sidenklänning.
Ok, check.

Han är på 'tjejfest'.

Vi talar om dammsugarpåsar. Han har en dammsugare med en kasett som
man kan tömma. Det tycker jag låter fan tast istiskt. Hampus heter
han.

Snygga tjejer jag hänger med. Ikväll. De är från Gotland.

Ute. Det är det jag är. Med min pappas näsa.

Vi dricker rötjut och röker i köket. Brösten gör sig mer än
påminda. Idag kanske vi slutar att amma.

Ljudet av en bebis som vaknar till är genomträngande. Går inte att
ta miste på, man vet direkt vad det handlar om. Inget snack.
Frustrationen är översvallande och man har ingenstans att göra av
den. Antingen kapitulerar man direkt och i och med det binder ris för
sin rygg. Eller så är man ihärdig och vet inte om man har något
för det.

Med fjärde tanden i antågande kapitulerar jag direkt och har armar
som spagetti vid det här laget.

Väntar på att Ahlvik ska komma med osannolikt god pizza. Har varit
hungrig sedan halv fem.

Sander ringde och frågade om stl 36 är lika med small. Yup. Men 'det
är bättre med för stort än för litet' kvittrade jag och nämnde
något om 38. Och så tänker jag att franska 36or inte är detsamma
som svenska 36or.

Hur många tänder ska man behöva få? Det här är ju helt hemskt.

Inser att det här blir en nära-nära-dag.

Fjärde på antågande.

Det är mycket knepigt att ta bilder på sig själv när man är ute
på promenix. Jag väljer den bästa bilden. Vi är strax på väg till
'Öppnis' som man i alla fall kallade det för sju år sedan. Biffen
sover och laddar.

Biffen vaken och vi poserar i garderoben. Detta är en bild av tio
ungefär. Allt vore toppen om man bortsåg från finnen precis där vid
ringfingret. Men det är ju bra att jag poängterar det också.

Det ser ut att bli en bra dag idag!
Jag väntar besök x2. Dammsuger som en idiot och putsar krom. Har ställt fram smöret för rumsvärmning.

Pappa har åkt hem nu och imorgon kommer barnens pappa hem. Jag kommer då antagligen vara både pizza- och lite rödvinsfull. Ahlvik får ta hand in barnen.

Imorgon peppar vi upp för premiär på öppna förskolan. Ivan kommer go bananas. 

Idag är en dag då allt känns lite ljusare och lite lättare. Folk. Det är folk man ska omge sig av.

Längtar efter Lisa.  

Hängde ni med?

'Fan ta den som inte låter mig sova utomhus.'

Och här står jag med leggings och linne under rocken. Och strumplöst
i stövlarna. Men nu sover han ju - argt!

Babies in total control of their parents. Är det så man säger? Har
försökt söva Ivan i en timme nu men har gett upp för en liten
stund. Sander är i Paris och Hedvig har tagit hans plats i sängen.
Det behövs en mur, om än så liten, för att inte Ivan ska korva ur
sängen. Problemet är bara att Ivan tycker att det är high life och
världens lycka att det är syrran som tagit pappans plats. Han vill
känna, pussas, slemma och nypa på henne. Hon avvisar honom bestämt i
sömnen. Gudars, tack inför denna hårdsovande dotter.
Oj oj oj vad jag smider rutininförsel. Lite mycket snack och lite
verkstad här kanske men jag tror att vi båda, sannolikt alla tre är
lite nervösa inför det hela.

Fan vad härligt det är att omge sig av människor.

Vi fick applåder för middan och sen kom Ahlvik. Älskade Ahlvik som
fick under kvällen befattningen Ivans gudmor. Utan dop och sånt. Jag
har tänkt på det länge och vågade slutligen fråga henne. Hon är
en viktig person i mitt liv och jag är glad för att hon vill vara en
viktig person i Ivans liv.

Sitter ensam vid köksbordet, tända ljus och uppdrucket kaffe. Jag är alltså ensam hemma. Helt ensam. Det är inte som när Ivan ligger och sover och kan vakna när som helst. Pappa är ute på promenad med honom. Så får jag tid och ro att ringa lite samtal. Frågan är om jag får mod att ringa dem?

Vi har klubben ikväll, kommer bjuda på Biff Rydberg, oxfilé och sånt. Jorå, här sitter det inte fast tre dar innan lön. Vi blir nog tio vuxna och fem barn. Det är ett djupt andetag och uppkavlade ärmar som gäller ikväll. 

Tio över nio kom Sander hem ikväll. Jag tycker att det är lite
kymigt att övertidsarbetet sker på fredagar. Kvart i elva, precis i
samband med att Reza röstas ut från Idol kommer Peter. De gick tre
år på nörd-snickarskolan. Just nu försöker jag diskret hålla för
vänster öra då deras navelpilleri är lite mer än vad jag står ut
med. Tänker föreslå att de ska gå ut och klubba lite, det vore skoj
för dem. Försöka prata företagsamhet och snickerier bland folk som
vill festa. Men tänker att det kanske vore nyttigt för dem. För
Sander att se andra människor och för Peter se andra, eller över
huvud taget, tjejer.
Nu får de gå.

Tänkte att jag skulle börja skriva rubriker till inläggen men har
lite traumatiska minnen sedan Mama-tiden. Därför blir det bara rätt
och slätt.

Henke var här o kollade på vårs grannars lägenhet, de vill hyra ut,
och de vill hyra. Det vore ungefär hur härligt som helst. Henke och
vi gick på folkhögskola tillsammans för ungefär hundra år sedan.
Nu har han både fjälla och dotter och har anslutit sig till vårt
sällskap om man nu så säger. Jag försöker att inte tänka så
mycket på det då det vore to good to be true.

Hypotetisk - hypotetisk fråga:

Prestigejobb eller tre månader i Afrikatt? Vore oerhört smärtsamt
att ställas inför det.

Rosiga kinder

Tänk att det blir en Henke & Matilda-dag idag igen. Helt ovetande om varandra hänger de ihop igen. Och förgyller min dag.

Om ett tag väcker jag Biffen, då får det vara nog, men kan inte sova bort sin barndom. Själv har jag trippat omkring här hemma i lurexig TopShop-klänning och vintageklackar sedan länge. Synd bara att jag förbrukar min förmåga att gå i klackar på hemmaplan istället för att stoltsera med det utomhus.

Sminket är åter på sin plats i badrumsskåpet och mina kinder är rosiga.

Vill gärna att någon kontaktar mig för AW, för nu har jag snart gjort min arbetsvecka. Om inte Sander, en gång på miljonen får för sig att after worka. Skulle aldrig ha mage att missunna honom det.



Lunch först kanske?