En klassiker. Ett långt inlägg skrivet som bara försvann.

Det var tjat om vilka röror jag skulle göra och hur rörigt det kommer att bli i köket när dessa röror ska tillagas. Jag önskade mig också tips på röror.

Det var när jag började berätta om att jag har bloggen knuten till Google analytics och kan med andra ord se vart den läses ifrån som Word-dokumentet sa ifrån.

Men sammanfattningsvis så är jag bara sjukt nyfiken på Solna. Det hela var en omskrivning för att få berätta det, att jag var (är) nyfiken alltså.

Nu ska jag gå vidare och Googla om tapenade och sånt.

Mannen bredvid mig talar sitt tredje språk. Business, han snackar om
pengar. And 'he is travelling in Stockholm'

Cirkeln är sluten. En månad senare och jag är på Coop igen.

Ska gå till finaste barnaffärn i stan, Uni, och be dem plocka fram
sommarhattarna!

Ivan tycker att jag ser supersmarrig ut med Faces 'matte red' och vill
pussas om och om igen!

Å, men vad härligt det är att fylla år!

Väckt av sång och en teater som handlade om lilla familjen som skulle åka till Kenya.
Ett stort rött paket väntade på att öppnas. Hedvig hade gett nig ledtrådar som fick mig att, Gud förbjuden, tro att det var en morgonrock. Det vill jag INTE ha, trivs fint i mammas gamla slitna.

Det var ingen morgonrock. De tu tog sig en tur till Myrorna i Ropsten i lördags. Jag ÄLSKAR Myrorna i Ropsten. Å, fick en klänning av Sander och en blå glassvan av Hedvig. Hon var så pirrig och förväntansfull när jag öppnade hennes paket. Och så lättad när det visade sig att mamsen tyckte den var underbar! 

Frukosten stod uppdukad i köket, croissanter, tända ljus och hela köret. Det som var lite knas var att det inte var Morgonpasset på radion... Men det var bra musik, inte det. Jag poppade med. Efter femte låten fattade jag att set var en röd tråd i låtlistan... Alla låtar handlade om New York. 

-Men du, Sander, är det så att alla låtar handlar om New York?

-Åhhh, mamma, har du inte fattat det förrän nu!!!

Biljetter till New York alltså. Herregud! Jag frågade Sander vad jag nu skulle kontra med till hans födelsedag. Han svarade 'hotell i NY kanske?'. Toppen! Yeah! Jag och Sander. 

Kommer läsa på så jävla mycket om den stan att det känns som att jag kan den innan och utan när vi kommer dit. Ingen waste of time att lära sig att hitta o så. 

Nu är jag dessvärre lite strandsatt då Sander tog min födelsedagspeng imorse för att han glömt sitt visakort på jobbet. Tyvärr hade han glömt att han hade mitt visakort i byxfickan också... 

Vi ska på inflyttningsmiddag hos våra utflyttade grannar ikväll. Hade tänkt att köpa dem en present. Få se om jag hittar någon form av legitimation här hemma så jag kan gå på banken and do it the old fashion way. 

Vid frukostbordet denna morgon, något ganska ovanligt. Hela familjen
samlad, sitter och slöar lite.

Vi har kalas för mig idag och liten namnfest till Ivans ära men vi
är så ruskigt förberedda så vi kan sitta här och ta det lugnt. 4
stolar och 15 assietter att låna och vi är klara.

Har nyligen meddelat de som ska hyra vår lägenhet att vi kortar resan med fem veckor. De blev inte så glada. Har så dåligt samvete att jag måste döva det med alkohol. Jag bjöd dem på min fest också. Som plåster på såren (?), eh, och kanske för att de hyr lägenheten ovanför oss just nu... 

Allt är i sin ordning igen. Lets dance. 

Förra året när jag fyllde år hade jag värsta födelsedagsångesten. Svarade inte i telefon på hela dagen och grävde ner mig totalt. Var så jävla tjock och less. Tar igen det iår. Fan, jag är så jäkla peppad! Bara att jag lämnat november bakom mig, denna månad som enbart finns till för att man ska må dålig. Allt känns bättre. (är det de två glasen vin som spökar?) Kommer få träffa hela min familj och släkt i helgen. Alla mina vänner nästa helg. Sen är det fjorton dagars pyssel med att packa och plocka. Och herregud, om 25 dagar går jag i bikini på en strand vid Indiska Oceanen med två av mina bästa vänner. Och min familj såklart. Det var tre år sen jag var på den stranden sist, eller en strand av finkornig kvalité över huvud taget. 48 graders skillnad. 

Nog tjatat om det.

Imorgon ska jag baka hundra kanelbullar.      

Dricker motgonkaffe vid köksbänken och hoppas att det ska skjuta upp
i huvudet. Drog det kortaste strået och fick gå upp med barnen efter
fyra timmars sömn.

Hedvig har en lös tand och önskar sig extra hårda äpplen till
fredagseventet. Lets Dance ni vet.

Båda barnen sover. Jag sitter tryckt mot elementet. Sander ringde nyss, han är på väg hem. Lite tidigt ikväll, 22.45. Har tagit ut falukorvsringen ur ugnen, den som är toppad med äpple, lök och riven ost. Potatisen mosad, saken är biff. 

Pannbiff fick vi idag i Krillan. Hos Linda, Hans och Håkan Chokladkaka med grädde och varma hallon. Kan man alltid få ha sådana luncher? Biffen tyckte det vag high life med stekpannor, lampor och blomkrukor på hans nivå. Kanske hittar de pryttlar på knasiga ställen i flera dagar efter vårt besök? 

Isjouren? Eller är det tack vare vädret ett perfekt tillfälle att fixa is själv? Ägnar alldeles för mycket tankar åt kylning av dryck. Allt utom rött vin ska väl kylas? Köpa tjänster, jag tror jag gillar det i det här fallet. Kan väl pyssla med andra saker än att trycka ut is ur dito påsar dagen då det gäller? Eyeliner till exempel, det tar sin tid och kräver en viss fokusering. Vattenfast. 

Mycket kallt möter mycket varmt. Elementet är så hett att man inte
kan ta på det. Nästan. Från fönstret dra det så kallt att
fjärrkontrollens batteri slutar funka om den legat där för länge.

Jävla helvetes munsår.
Vill gärna tro att man flirtar med mig men efter en stund kommer jag
på att det är det där blossande jag har vid truten. Jag vet att det
finns heavy stuff mot det där. Ska ringa min kontakt i Bagis.

Jag känner för att vara bitter och avsluta det hela med en fredagsöl. 

Efter jag jobbat gick jag upp till Södran och hämtade ut biljetter till föreställningen Hedvig ska gå på imorgon. Trasan o Banarne. 
Hemmavid hade allt gått fint men visst är det världens boost när lille Biff håller på att hoppa ur brallorna när han får syn på en. Hepp Hepp var trulig, tvär och dryg. Jobbig första dag kanske. Hon hade frågat en kille i klassen om han tyckte att hon såg ut som en pojke. Han hade svarat ja. Lite flickattribut imorgon kanske? 

Olivköttbullar i ugnen. Kanske 50 stycken, inför middan imorgon. Jag är så jävla präktig. Och jag är så jävla trött på att man -jag- måste vara det för att det ska funka. En fredagsöl på det här va? 

Har precis skrivit ut de elektroniska biljetterna. Egentligen alldeles för tidigt men det är ju det bästa. Och att plocka med passen. Vi får ha med oss sju kollin vardera vägda 10 kilo. Kommer vi behöva 70 kilo med oss? Ivans säng väger typ sju. Välling. Tyg, i form av kläder. Det kommer säkert dra iväg och vips är vi uppe i 70 kilo.
 
Det är mindre än en månad kvar nu. Pirret hålls i schakt med 70 (dagens siffra?) gäster fördelat vid två tillfällen. Och 7, ja ni ser, sprutor kvar att ta. 

Imorgon kommer det en fin tjej till mig. Linnea, en snygg nittonåring som Ivan ska få äran att hänga med under veckan. Hedvig också, men det vet jag inte om jag informerat Linnea om än. Oj! 
 

Min coola unge!

På förbjudetlistan.

1. Att publicera bilder på kladdiga barn i tron om att nån annan
förutom en själv ska tycka att de är söta.

Vi äter i alla fall frukost nu, Biffen har precis avslutat en stor
tallrik med gröt och jag ett stort glas med the.
Hallen lider av sviterna från igår och jag vet att jag inte kommer
känna ro förrän det är klart.
Undrar om det är någon frisör på Götgatan öppen idag.
Klämdagarnas klämdag. Hedvig vill klippa sig kort, alltså kortkort.
Pojkfrisyr. Och det är bäst att smida medan järnet är varmt.

Nä, men välkommen hem till familjen!

Här packas det undan. Sander har fått ett ryck och det är bäst att
låta sig fogas. Är ändå rätt skönt. Vill det sig illa kan man
dock glömma allt bort allt man faktiskt har, i källaren, och tror att
man måste köpa nytt. 35 par nya skor. Sorry, de saknas mig och jag
måste nog köpa nya...

Om 31 dagar åker bi till Kenya. Innan dess kommer jag jobba litegrann. Fylla 30 år. Ha 30-årskalas för släkten och 30-årsfest för mina vänner. De är ca 45 stycken. Vi bor på 69 kvm. Ojojoj. Är ganska nervös för den tillställningen. För hur det kommer att funka. Logistiskt. När det partajet väl är över är det 15 dagar kvar tills vi åker och då är det packa som gäller för hela slanten. Kläderna har jag redan packat, barnas och mina, de ligger prydligt vikta i ikeakassar i sovrummet, vilken sucker alltså. Men det är ingen idé att ha en massa sommarkläder skräpandes i garderoben.

Första januari.
Ska ta och skriva ner i en liten bok allt jag förväntar ska hända under 2010. Ett jobb ska jag då ha. Kanske ny bostad? Och i så fall ska jag ha ett stort allmogeskåp också. Och biarea. Hedvig kommer tappa fler tänder, Ivan kommer få fler tänder. Ivan kommer lära sig gå och Hedvig kommer lära sig läsa ännu bättre. Får man önska att man ska få åka till New York också?

Nyårsafton kl 15.30.
Linser puttrar på spisen men oroa er inte, det blir inte linssoppa
på nyårsafton. Det blir spagetthi och köttfärssås.

Champange på kylning, nån ordning får det väl ändå vara.
Marängswiss till efter, det gillar ju alla. Tveklöst. Och så lite
röbetor och chevrekräm där innan. Säkra kort med andra ord.
Gästerna heter Louise och Johan och det är ett vackert par det.

Förra året surfade jag, ja, mest på Facebook vid tolvslaget. Ett
tips till dem som vill uppleva kompakt ensamhet. Sander och Hedvig
gick upp till Mosebacke och kollade in fyrverkerierna medan jag
vaktade Sanders lille brorson. Och kollade Facebook då. Det var ingen
av min vänner online?!

Sander säger att han i Hepp ska upp till Mosebacke i år igen och om
Biffen sover då... Får jag plats mellan Louise och Johan då i den
obligatoriska nyårskyssen? Eller jag kanske, ja, kan Facebooksurfa
lite som-att-jag-inte-bryr-mig-om-att-de-står-där-och-se-gulliga-ut.
Jag har ju iPhone. Det är lugnt.

Nä, men fy fan. Är det såhär ni har det? När jag först kommer hem
till en tom lägenhet känner jag ro. För en sekund. När jag sedan
varit ensam ett tag känner jag att det är knas. Efter ytterligare en
stund, när jag dessutom har rökt under fläkten känner jag en viss
oro och ett visst obehag. Ingen som bryr sig när jag går och lägger
mig…
Jag minns min lägenhet på Vasagatan. För tio år sedan då jag levde ensam. Det såg ut som en knarkarkvart. Post och reklam låg på hallmattan, skitiga kläder lite här och var. Disk vartsom. Mitt badrum var cerisemålat och det fanns en stringhylla med tidningsställ där. Köket var nytapetserat, jag hade kökssoffa och allmogebord. Kornblå pinnstolar. Det var ju ändå i början på 2000-talet. En 50-talssoffgrupp. Ett teakbord. Rött plåtvitrinskåp från Ikea och två Carl Malmstenshyllor. Min diet, eller vad var det? Bestod i vart fall av rostat bröd och the. En cheeseburgare på väg hem från jobbet. Jag hade ingen dator. Jag hade ingen dator. Ingen Dn. Inga kanaler och få vänner.

Jag är en riktigt riking.

(En make, två barn, Svenskan (tyvärr), tre halvdanna datorer och en skitstädad, oftast, lägenhet. Och en Carl Malmstenshylla kvar.)

Det har kommit till min kännedom att en person jag kanske vill ge intryck på måhända läsa det här.
Hur ska jag då bete mig?
Men du, hej-personen-jag-vill-ge-intyck-på! Vad roligt att du (ponerar alltså) läser.

Jag kommer hem för andra kvällen i rad med en McDonaldspåse. McFeast&co.

Har nyligen sagt adjöken till mina vänner på Nada. Fan vad skönt och ont det är att komma hem till en tom och barnlös lägenhet. Barna sover gott med mormor och morfar i Romme medan vi lever la doce (för en del - skitstressat) vita i stan.


Jag vill göra intyck på er alla såklart.

Är på 30-årsfest. Här synes jubilaren och hanses fru Signe. Pelle
Lindström, vet ni vem det är? Han lirar munspel. Nyss snackade han
örona av mig så jag fick akuthälsa på en ny person. Klockan är
bara halv tie men jag börjar redan känna mig lite trött. Vart tog
raj raj-Karolina vägen?!