Det är ju ingen som vet att jag står här och gör absolut ingenting.
Skulle hem till en kompis, planer som blev hastigt inställda och nu
står jag här i total apati på jävla Skrapan. Är detta att
förvalta sin tid? Om tio minuter stänger det och det är ut i kylan.
Grottan som jag bor i, det känns så numer när man varit instängd i
en vecka, vill jag inte gå hem till. Har fått en liten överdos av
barn, tror jag.

Skulle uppskatta lite småstadighet så man kunde springa på någon
annan förrymd småbarnsmamma, eller pappa för den delen, eller nån
utan barn. Och ta ett glas med.

Studenterna går förbi med tunga systemkassar. Lika mycket som den
tiden är förbi för mig.

Nu börjar snubben på Levis store kolla konstigt på mig. Bäst jag
går ut.