Lättakuten

Efter cirka två timmarär vi klara. Vi har spenderat förmiddagen på Lättakuten. Ca 10 minuter av dem var vi aktiva som patienter. Ivan har slem i, ja, halsen tror jag det var. Mycket riktigt. Han smittar. Ja, såklart. Men det kommer gå över. Skönt. 
Själv tyckte jag nästan att det var riktigt trevligt att hänga där i väntrummet, ingen som kollar snett på en om ens barn lägger av världens hostkavalkad. Och så får man småprata med andra vuxna. Och jag visste väl det - jag ÄR en trevlig person, som folk söker kontakt med. Jag ser nog hur de kollar på mig, 'kolla där, vilken cool småbarnsmamma'. 
Låt mig nu för i helvete få tro att de tänker så!!

Innan vi skulle iväg letade jag efter nåt, vad det nu kan ha varit, jag var i alla fall i handväskan och rotade. Där hittade jag allt mitt smink. Herregud, jag har inte saknat mitt smink sen i söndags då jag var ute på vift. Försökte tänka ut vad jag gjort under veckan, egentligen, men det är som i ett töcken. Blankt. Men det är ju så också dagarna har varit.

Nästa vecka kommer min pappa hit. Gud vad jag längtar efter min pappa. Sällskapsherre. Och på fredan, ja, jag menar nästa vecka, då kommer Sander hem från Paris. Hedvig önskar sig godis, jag önskar mig lite självkänsla och kanske en fin calvados.