Har så jävla ont i höften när jag vaknar. Mitt ben har somnat och klockan är fem på morgonen. Ivan pigg. Går upp i köket för att verifiera klockslaget. 05.15. Det kommer aldrig bli okej i det här hemmet! 
Byter blöja på Ivan i vardagsrummet, byter plats på Hedvig, så hon får ligga i sin säng. Känner samtidigt att febern är ordentligt nere. Trycker ner lille Biff bredvid sin pappa och lägger mig själv jämte. Lyckas lura honom till sömns med bröstet. Vilken himmelsk säng man har! Jämfört med den där stackars barnsängen på 70x160. (Har nyligen googlat, främst på Ikea då, på barnmadrasser)

Jag springer som en skottspoling mellan barnen, det ena sjuka och det andra bara bebis liksom. Ingen av dem vet riktigt vad den vill.

Jag vet att jag hade behövt "jobba" lite här hemma, hade ju peppat upp för det, men inte värt när man blir avbruten av valfritt barn.

Sander ringde. Han kommer också hem, tror att han har feber. Han kommer sitta vid skrivbordet, vid datorn med halsduken snurrad tie varv runt halsen. Runt honom kommer det ligga papperstussar, så många så man tror att det är själva ytan på skrivbordet.

Nu har jag tre att ta hand om. Vem tar hand om mig om jag blir sjuk då? (Världens ynkel!)