Ljudet av en bebis som vaknar till är genomträngande. Går inte att
ta miste på, man vet direkt vad det handlar om. Inget snack.
Frustrationen är översvallande och man har ingenstans att göra av
den. Antingen kapitulerar man direkt och i och med det binder ris för
sin rygg. Eller så är man ihärdig och vet inte om man har något
för det.

Med fjärde tanden i antågande kapitulerar jag direkt och har armar
som spagetti vid det här laget.

Väntar på att Ahlvik ska komma med osannolikt god pizza. Har varit
hungrig sedan halv fem.

Sander ringde och frågade om stl 36 är lika med small. Yup. Men 'det
är bättre med för stort än för litet' kvittrade jag och nämnde
något om 38. Och så tänker jag att franska 36or inte är detsamma
som svenska 36or.