Sitter ensam vid köksbordet, tända ljus och uppdrucket kaffe. Jag är alltså ensam hemma. Helt ensam. Det är inte som när Ivan ligger och sover och kan vakna när som helst. Pappa är ute på promenad med honom. Så får jag tid och ro att ringa lite samtal. Frågan är om jag får mod att ringa dem?

Vi har klubben ikväll, kommer bjuda på Biff Rydberg, oxfilé och sånt. Jorå, här sitter det inte fast tre dar innan lön. Vi blir nog tio vuxna och fem barn. Det är ett djupt andetag och uppkavlade ärmar som gäller ikväll.