Jag är helt jävla hopplös.
Och det är jag säkert inte ensam om. Så fort Ivan somnar så ska jag göra si och så, det och då. Och när han väl gör det så är det som om nån slags apati vältrar sig över mig. Jag ska ju göra lasange. Suga av golvet. Duka. Tända en brasa i kakelugnen. Istället finner jag mig sittande framför datorn, uppdaterar samma sida som jag samtidigt uppdaterar på iPhonen i min hand. "Jag är patetisk", mumlar jag för mig själv.
Det funkar oftast bäst att stänga av datorn helt och hållet. Slå på en dokumentär på telefonen och lyssna genom stereon.

Jag ska nog göra det nu, och så ska jag lufta vinet (läs: hälla upp det resterande i boxen i en tillbringare så det ser lite trevligare ut)