När jag mötte Cecilia Blankens på Coop.

Trodde att det skulle bli ett alldeles vanligt besök på Coop för min del. Men det fick stjärnglans.
Med raska och bestämda steg klev jag in på Coop med inköpslista from hell. Plockade åt mig grönsaker som aldrig förr. Fyllde korgen så jag var tvungen att hämta en ny och förvara den fulla i kassan. När jag hämtade den nya korgen stod det en till synes vanlig tjej och försåg sig med en korg. Jag reflekterade inget vidare över det förutom att jag konstaterade att hon hade en Bugaboovagn, som alla andra. Fortsatte vidare med min inhandling. Det var på nedre plan jag om till insåg vem den här till synes vanliga tjejen var. Vid barnmatshyllan där vi båda stod och valde. Kastade en hastig blick på hennes väska.
– Men, det där är ju en sån där Miu Miu som jag såg när jag var i Provence. Som jag då tänkte, -Den måste jag ha! Innan jag insåg att det var för att jag sett den på Cecilia Blankens blogg på Mamasidan
Kollade snabbt på tjejen med samma väska som Cecilia Blankens,
– Men, det ÄR ju Cecilia Blankens!
Jag läser Blankens blogg varje dag. Jag läser allt för många bloggar varje dag. Alex och Calles, Katrins, Sannas, Skrytmorsan och Linneas, Linnas och Hannas, Korvaspappan och Redaktionsbloggen (och några fler piniga nog att inte nämnas), ja, alldeles för många för att det ska vara sunt faktiskt. Dessutom har jag träffat Blankens vid en plåtning som jag assisterade. Och en ytterligare gång därefter då vi morsade på varandra, just för att vi träffats strax innan. Men det här var ju över ett år sedan och jag var ca 30 kilo tjockare än var jag är idag.
Tankebanor som gick:
Ska jag hälsa? Neej, hon känner säkert inte igen mig. Men tänk om hon gör det, då går jag här och är konstig och snofsig och låtsas som att jag inte känner igen henne, för det gör jag ju definitivt.
Jag kom inte fram till något. Gick till kassan för att betala. Jäklar, hon ställde sig i samma kö. Nu kommer jag inte komma undan. Antingen ignorerar jag på ett fånigt sätt. Eller så tar jag chansningen att hon kanske känner igen mig och hälsar.
Hon kände inte igen mig. Rullgardin ner. Jag är tvungen att berätta vem jag är och att vi faktiskt har träffats förut och att jag kände igen henne där nere, ja, just det, -Ja, för jag läser ju din blogg varje dag, eehe, ”nervöst skratt”. Vi småpratade i några ca 30 sekunder om barnvagnar, handling och -Ja, men det var trevligt att ses! Sen gick jag hem och drack kaffe.

I bloggsfären nuförtiden tror jag att det kan vara så att man ”lär känna” personer (så som de vill framställas) och man känner, att den här personen skulle jag kunna/vilja vara kompis med. Blankens är en sån!

Det här kan vara det pinsammaste inlägget hittills. Man vill ju inte outa sin starstruckhet. Men nu gjorde jag det.