Och så är det realtid igen.

Har börjat med Bus-behandlingen. Vilken härlig doft såhär i januari! Inte lika härlig i slutet på maj då det råder hysteri. Använder ex ex tremt sällan bus, men just i detta fallet då jag inte vill se sjukt transperant ut när vi kommer till Kenya. Jag är inte vit, jag är gråblå om benen. Det kan ha och göra med den generösa behåringen också.
Jag blir bara brun i Kenya och kommer därför nu få uppleva min tredje genuina solbränna. Kanske jag lyckas hålla den tills solen tittar fram här. Hur länge håller en solbränna? Kan man påverka det?

Gud, det är så nära nu!! Så nära att jag nästan tappar andan. Barnen, Arlanda, passen, adjö till pappa, drag i hela kroppen. Bråttom bråttom i Amsterdam. Middag på planet, barnen somnar, öronproppar i, vi fryser lite med acrylfiltar omkring oss, landar i gryningljus, nästan på savannen. Varmt, men det kommer bli ännu varmare. Visum, klädbyte, köa, landa. Lyfta igen, pyttigt plan, mellanlandar i Malindi, ut. Tanka planet, dofter. Upp igen. Drag i kroppen av känslor som bubblar. Landar på skrovlig bana, trapp ner på marken, Hedvig springer mot farmor som väntar vid flygplatsen som har palmbladstak. O o o troligt varmt. 35c. 45 graders skillnad på ett dygn.

Sen väntar sju veckors vila.