Via sms agerar jag relationsrådgivningscentral. Jag som varit ihop med min kille i tio år iår. Hon, ja min patient för kvällen är en hon, gillar mina råd och då är det väl bra då.

Annars försöker jag parera frågor såsom 'om man har något jätte jättekulört på sig, får man ha svart kjol då?' Det är som med ungarna på skolan som vill åka hiss med mig, bara för att jag är en vuxen och då är det tydligen ok. Säger man ja till en, då kommer alla andra också. Jag har ju bara två nätta förhållningsregler inför helgens 30-årsevent; dresscode - ej svart. Och inget rödvin.

Golven skulle aldrig palla trycket för x antal gäster skvimpandes rödvin.

Och 'ej svart' visar sig tydligen vara mer ångestladdat än vad jag kunde föreställa mig. Det är väl inte hela världen om man har svarta strumpisar eller nån svart kofta, men frågan är om det är värt att gå ut med ett 'pressmeddelande'' till mina gäster? Ska jag hålla dem på halster? Kommer det bli bråk mellan gästerna, de som slagit knut på sig själva för att ej klä sig i svart och de som trotsar dresscoden? 

I söndags när jag hade min familj på besök tog jag upp en klädställning från källaren. Tyckte det var smart, de var ju ändå 16 st. En såndär liten en från Ikea, ni vet. Ha! Hade då rakt inte tänkt på att det är vinterstyle på jackorna såhär års. Min pappas dunjack tog ju för tusan upp en femtedel av utrymmet! Tur att vi har en gros också. 

Kanske kan skriva i pressmeddelandet att man inte bara ska hålla sig till dresscoden utan också komma i sin tunnaste vårjacka?

Börjar få orning på rörorna också.