XXXXX Varning XXXXX Textigt!! XXXXX

Jag gor ett forsok att beskriva en dag.
Jag valjer gardagen.
(Men jag forstar, jag gillar inte heller resebloggar)

Jag hade dagen innan, alltsa i forrgar halvt om halvt lovat Maria att jag skulle folja med pa en Cross Country-tavling i lopning som skulle ga av stapeln har pa Lamu. Tio i atta skulle Maria ga fran sitt guesthouse. Jag vaknade kl sju av blojbyte och bebisgnissel. Ar allt som oftast i stort behov av the sa fort jag vaknar. I detta land chaithe. Barn och Sander somnade om men jag stack ut i arla morgonstund. Det ar en valdigt skon tid pa dygnet, tidig morgon och vi tackar Biffen for att han vacker oss sa vi kommer upp och ut. I vanliga fall gar vi ut alla tre, Hepp Hepp brukar grisa kvar i sangen. Men idag, eller igar, gick jag alltsa ut sjalv. Tack vare att jag fatt lanat Marias ena mobil har vi enkelt kunna kommunicera med varandra.

Jag gick till New Star for att vanta pa Maria. (Har hade det varit fint med en bild, men det gar tyvarr inte att frambringa) Jag bestaller in en the och en mandasi, ett brod som liknar en munk i smak, fast utan fyllning och socker, friterat alltsa. Ganska snart okar jag insatsen och bestaller in tva till. Musini kommer. En kille vi larde kanna forra gangen vi var har. Vi dricker the tillsammans. Talar om konstgjord befruktning, adoption och moderna familjer. Maria gor oss sallskap och sorplar i sig en kopp the. Vi sager adjo till Musini och bestammer vagt att vi ska ses senare till kvallen. Jag och Maria gar langs stora gatan, den ar kanske 4 meter bred pa sitt bredaste. Denna tid pa dygnet myllrande. Vi gar tills den overgar i sand och skrap. Vi gar forbi en lite soptipp dar de branner sopor, en begravningsplats dar gravstenarna ar nastintill obefintliga och gravarna ar liksom overtackta av lecablock. Sma shops dar de saljer sotsaker och bananer. Vi har en hjalplig beskrivning som tillslut tar oss till det torg/skolgard/idrottsplats dar starten av loppet ar. Det ar, vad jag forstar olika team fran olika regioner langs Kenyas kust som ska tavla. Juniorer, damer och herrar. Maria hade tankt kvalificerat sig i onsdag, da hon ocksa pysslar med sant men blev dessvarre lite dalig i onsdags nar det loppet var. Ett kvalificeringslopp pa 6 km i 34 gradig stekande sol. Phjuuu. I alla fall. Vi sag de forsta juniordamerna springa. Nagra tjejer kollapsade, herregud, jag forstar det. Maria var nojd med att de sprang pa ungefar samma tid som hon gor. Men vad springer de da samma lopp pa i 15 gradig sval bris??

Vi begav oss tillbaka till stadens karna. Gjorde egentligen inget annat an att ta oss langsamt mot torget. Kopte tva parfymoljor, de som du gillar Mina! Kikade in i en bookstore dar butiksagaran handlade med second handbocker. Han bad oss skriva swedish i de bocker pa svenska sa det skulle bli enklare for honom att sortera upp dem vid senare tillfalle.

Maria fortsatte over torget och jag gick hem. Klockan ar nu halv elva pa dagen.
Har helt och hallet glomt bort vad jag gjorde nar jag kom hem. Det ar blankt. Jo just ja! Biffen gick till sitt swahilihem igen. Jelani som bor i huset anvander Biffen som lockbete i sitt frieri till en kvinna i min alder. Jelani ar 60. Han fick med sig en flaska vatskeersattning, ja det ar sadant han inmundigar nowdays. Plotsligt var jag och Sander utan bebis. Vi tog med oss Hedvig och gick till Bush garden for att gjora laxorna. Hon skriver 2 sidor dagbok varannan dag. Och sa svenska, matte och engelska. Engelska tranar hon pa hela tiden, bestaller mat, ber om hjalp i affarer osv. Maria kommer och gor oss sallskap. Sander kommer ocksa. Vi byter location till Hapa Hapa. Bestaller in spenatcanneloni och pannkaka. Limejuice och Banancholkadshake. Nar nagra timmar gatt beger vi oss hem igen, tar kanske fem minuter att ga. Hedvig ska aka till stranden med farmor och farfar och vi blir helt barnlosa. Vi undrar lite vart Biffen haller hus, Julius, en kille som jobbar i huset kommer upp och ber om Pampers. Han sticker ivag lika snabbt som han kom. Inte alls sarskilt angelagen om att varken vi ska med eller att Biffen ska hem.

Vi gar ut pa stan for att leta present till morgondagens (dagens) ettaring. Det ar inte helt latt, det kryllar inte direkt av pedagogiska CE-markta leksaker har. Vi kommer hem emd en boll tillverkad av gamla flipflops, jag skiktlimmad och sedan karvad, typ, nagra leksaksnycklar jag hittade pa nagot som liknade en loppis, och en skallra som ser ut att ga sonder bara men tittar pa den.

Halv sju kommer Biffen hem (jag vet att han heter Ivan). I sallskap men R kan vi saga, jag vet inte hur hon stavar sitt namn och hennes fyra syskonbarn. Barnen tar vara hander i sina och kysser sedan sina hander. Markligt. R talar bara swahili, men berattar for min svarmor att han sovit i fyra timmar i en kanga uppbunden som en vagga mellan tva sangben. Resterande tva timmar har han lekt och varit glad, tojat och tjimmat. Atit nastan inget men druckit upp allt som sig bor.

Vi lampar over barnen till sina farforaldrar och gor oss vackra infor Marias sista kvall.

Gar och ater middag pa Lamu House, ags av en belgare. Vi ater stek. Dricker dry martini, kallt rodvin och far en limoncello till efterratt. Betalar 9000 shilling for oss tre, och man kan val saga att detta ar det fladigaste stallet pa Lamu efter danskagda Peponis. Det ar sa fiffigt att 1000 shilling ar 100 sek. Mycket bekvamt.
Gar vidare till Petleys. Det enda utestallet liksom. Ar melankoliska over att Maria ska aka. Vi lovar att vi aker hit tillsammans igen. Sander blir hemringd och kilar hemmat. Jag stannar med Maria och Anders en timme till. Musini, jag, och Anders erskoterar Maria till hennes guesthouse.

Jag kommer hem, och avslutar dagen pa samma satt som den borjade, med ett blojbyte.

En ganska vanlig dag har pa Lamu.