För ett år sedan, ganska precis, var jag ute på lokal för första gången efter Bifflunds ankomst. Han var inte vidare värst biffig då utan liknade mest en liten fågelunge. Jag däremot var rätt biffig även om jag upplevde mig som smal och ganska smärt. Min goda vän Louise skulle till och fylla år och hennes vänner hade arrangerat överraskningsmiddag på Strand. Jag var så ute ur gamet att jag trodde till några timmar innan att jag skulle till Hotell Stand på nedre Öfvre. Men det var ju Stand på knivsödern som gällde. På vingliga nervösa och ganska låga klackar struttade jag ner i tunnelbanan i min enmanskropp. Hade smskontakt med Stella så jag inte skulle stå allena och förvirrad någonstans när jag kom fram. Ungefär 12 av Louises vänner var där. Och så kom jag. Som nykläckt  ur graviditetsbubblan. Ut i livet. Å, jag fick ett sånt fint välkomnande. Det kändes som att det var min stora dag. Fast det var Louises. På två timmar drack jag två glas vin innan jag rusig och lycklig begav mig hemåt. 

Ett år senare är jag återigen nykläckt och rusig. Kom hem igår efter att jag tagit en öl med Mina efter jobbet. Jobbet som gör att det bubblar i hela mig. Kom hem till en sovande Biff. Galen Hepp och en, ja, härlig make. Potatismos och lax. Let's Dance och kaffe. Hedvig somnade i soffan till huvudmassage. 


Idag har vi försökt gå på vårutställningen på Liljevachls. Och på konditori. Det blev istället inspektion av ett butikskoncept med en underleverantör och ett besök på Max.
Ett antiklimax i sig, men det gjorde inget, bara det är vi.

Imorgon försöker vi igen.