Jag sitter på huk på golvet i vardagsrummet. Alldeles intill stereon. Det var radion jag skulle slå på, för att få lite sällskap. Och så fastnade jag i positionen. Jag är alldeles ensam, tänker att jag ska ta tillfälle i akt att tvätta lite. Men bara lite, bara mitt. Två halva skvalpiga maskiner kanske. Funderar på middag. Är hur hungrig som helst men kan inte få till något kreativt av gröna ärtor, korv och potatis. Jag som är barnsligt förtjust i äggmackor kommer nog slutligen nöja mig med det. 
Vår helgDN låg på hallmattan när jag kom hem från jobbet. Jag läser ett stort reportage om att Trädgårn öppnar ikväll, vid 'Huset under bron'. Många jag känner ska dit. Men jag känner mig plötsligt lite gammal och sliten. Är inte en av dem längre. Eller så är det för att jag redan varit ensam hemma i tre kvällar och ändå är förnuftig nog att tycka att en fjärde dag av alkoholkonsumtion kan vara lite i överkant. 
Ser fram emot morgondagen. Jag såg i tidningen att det ska bli fint väder, strålande sol och tjugo grader. Kan det vara så. Jag ska träffa M och gå på café. Båda är barnfria. Vi kanske får en plats på en uteservering? Och sitter där i timmar. Men det vet man ju hur det blir med det. Är så inprogramerad på sjuårsfika och ettåringsfika att när kaffet är urdrucket och kakan är uppäten blir man rastlös och känner sig slöig och ineffektiv på sin barnfria dag. Måste ju hinna köpa torrschampoo också. Och passa på att gå i de där butikerna som inte lämpar sig med barn. Knökfulla seconhandbutiker och Wigerdahls värld kanske? 

Nu så. Tvättstuga, sen koka äggen, på mitt vis, i åtta minuter. Säg vad ni vill om det.