Vi är på landet. Landet som jag motvilligt kallar det. Lummerlandet kallar vi det för de invigda. Eller bara Lummer. Jag går i pösjeans och stickat. Det är varmt, fint och nyutsprunget.

Vi drabbas av nybyggardrömmar. Det är ju Sanders föräldrars ställe juni-september. Kanske den tiden då man helst vill vara här. Det är alldeles för mycket att riskera i relationer att vara här tillsammans i mer än tre nätter på raken. Så vi vill bygga eget. På skiftet bredvid, där bakom träden. Ingen sikt, men tillräckligt nära för att barnen ska kunna drälla mellan. Så som i generationsboenden flyttar vi hit sen och Hedvig och Ivan tar över det vi bygger. Gud vilken bra idé! Vi måste bara få köpa tomten bredvid. Som förmodligen kommer att kosta fyra gånger så mycket som hela skiftet. Ska vi köpa skiftet? Och bli skogsägare! Ser då fram emot kommande deklarationer då man äntligen kommer få känna sig lite märkvärdig. Inte bara smsa iväg utan jaha, jaja, jag är både skogsägare och fritidshusägare, jodå. 
Har så många idéer nu. Tänk att få bygga sig ett helt och hållet ändamåligt hus. Platsbyggt, jo, det kommer vara melodin. Och det får gärna vara allmogigt men ändå modärnt. Lösvirke får det bli, timmer blir för komplicerat. Eller vad säger du pappa, du blir ju byggmästare! Svart falufärg för att binda ihop alltihop. Gamla dörrar, har ju en hel karl som kan göra nya karmar. Men han sa visst att efter att han gjort det här husets 13 fönster à 15 rutor x 2 med innerfönster aldrig mer skulle göra fönster. Men asch, vi kan ha stora fönster, utan spröjs. Vi cross cookar lite. Kamin får det bli och så vill jag att någon ska berätta för mig att man kan ha vedspis utan att ha murstock. För ni förstår, att laga mat på vedspis, de ger livet en ytterligare dimension. Vi kommer missbruka trädäck. De kommer byggas överallt, för egentligen är det rätt sank mark där vi vill bygga. Men hittar vi några präktiga stenar under mossen så ska det nog gå vägen. Och spångar lite här var. Solnedgång över Flosjön, dä ä fint dä.