Är på 30-årsfest. Här synes jubilaren och hanses fru Signe. Pelle
Lindström, vet ni vem det är? Han lirar munspel. Nyss snackade han
örona av mig så jag fick akuthälsa på en ny person. Klockan är
bara halv tie men jag börjar redan känna mig lite trött. Vart tog
raj raj-Karolina vägen?!

Jag är så glad för det där lilla jobbet jag fått, men jag känner inte för att skriva om det. Då kanske det visar sig att allt var en dröm... 

Idag jobbar jag inte. Håller på att röja undan i sovrummet för att uppgradera Hedvigs säng. Ser fram emot att sova bekvämt tillsammans med henne. Och så peppar jag upp för att ge mig ut i snön. Inte för stim och stoj men för vagnkörning. Idag har jag träningsvärk efter skjutandet och släpandet igår. Åkte med kollektiva medel ut till Sollentuna med ungarna. Pappan åkte allena i bilen. Jag avbröt hastigt hans jul-öldrickande när jag steg in i hallen. Mamman behövde både julöl, rödvin och portvin. Det försåg min ingifte danska morbror mig med. Jag kallar honom rätt och slätt -morbror, men jag har förstått att en del tycker att det är knas då han inte är min mammas bror, utan min mosters toyboy. 

Idag åker vi upp till Dalarna och går på 30-årsfest hos en av den bästa av våra vänner. San o jag åker tillbaka på söndag. Ungarna lämnar vi kvar. Kommer vara en konstig och trist lägenhet i tre dagar. Utan barn.   

Åhå. Första dagen på arbetet. Eller, ja, jag är ju inte assistent, inte praktikant, men väl hjälpreda, så arbetet kanske är att ta i... Är helt slut och undrar om alla bloggare undrar vart jag tagit vägen. 63% i batteri kvar efter dagen tyder på ganska dåligt bloggläsande. Förlåt, men jag hoppas aldrig jag kommer mer tillbaka. Vad tror ni är bäst, Blocket eller Tradera? För att lägga ut sina barn alltså? Jisses vad jag skulle vilja ha pensionerade mor och far-föräldrar. Kommer nog inte tänka på något annat än kragar inatt. Godnatt!

Jag vet inte. Men jag känner en viss form av paralyserande glädje. All nervositet och allt pirr förtas av logistiska frågor. Vem tar Biffen när? Men nu är det löst och jag ska jobba i tre, kanske sex, kanske fler dagar. Vad ska jag ha på mig? Nåt där det inte syns hur svettig jag är. Men tillräckligt varmt för att kallsvettas i. Och så lugn, bara lugn.

Nu ska jag distrahera mig ännu mer med att baka pepparkakor med två 7-åringar.

Han fattar ju direkt vad han ska välja, det barnfarligaste!

Morgonkaffe på Coop. Efter att jag köpt både falukorv och kassler.
En riktig föräldraledig typ är jag allt. Ute och köper middagsmaten
i arla morgonstund och tar en kaffe på det.

Det är inte långt ifrån pensionärssysslor det här.

I brist på brö äter jag basmatiris med mangochutney. Var bara sugen
på nåt, vad som helst. Och så hamnade jag på nåns bilder på
Facebook där de var på kinarestaurang och då kickar ju ris-suget in.
Få se vad som kommer här näst. Det finns mandariner, the, vitt bröd
och äcklig marsipan.

Det har inte blivit någon matsedel den här veckan så jag famlar i
mörkret. Idag slapp jag, det var 'klubben'. Imorgon har Hedvig en
skolkompis med sig hem, då har jag ingen lust att provocera. Korv?
Lax? Färs? Kyckling? Phju.

Sedan 15 år (!) tillbaka är jag kär i Robyn. Jag kommer ihåg när jag var ute och red, ja, jag hade en liten ponny på den tiden, och lyssnade på 'Do you really want me' i freestylens radio. Uppe på Nybrobergets topp. Höst och Robyn i skogen. Har träffat på henne några gånger, en gång, så pinsam så jag helst vill glömma, på Halv trappa + gård för tie år sen. Hette det så då? Senast jag skymtade henne var på Bio Rio, tror hon skulle köpa kaffe eller nåt och jag hade precis varit på bio. Jag verkade helt oberörd. Varför gör man så?! Varför sa jag bara inte -
 'jag har gillat dig i halva mitt liv, du är så bra, tralalala!'

Hursomhelst så satt jag och googlade nåt här på morgonkvisten och på något vänster hamnade jag på en modeblogg på Cafes sida. Scrollar, scrollar, scrollar. För att se om jag hittar något som fångar mitt intresse. Och så ser jag Robyn. I MINA strumpbyxor! Jag hinner tänka det. Jag köpte ett par examente likadana för snart två år sen. På nätet. Från England. Love it! Min idol och jag, vi har minsann samma stil vi. Vi har likadana Acneskor också. Och en gång gick jag in i en butik på söder för att kolla på en klänning jag trånat efter i fönstret i veckor. Tror ni inte Robyn står just och provar den klänningen! Hon säger 'förlåt', jag säger att det är 'okej'.
Nu fick jag det bekräftat för tredje gången. 
Återkommer sedan när jag träffat henne i strumpisarna och Acneskorna och vi skrattar åt att vi ser likadana ut och blir best friends forever. 

Oj. Det var visst inte en vanlig söndag på Skansen. Det är visst Lucia idag. Det blev vi snabbt varse om när vi såg köerna vid entrén. Smockat med folk som ville ha lite stämning. Vi var väl påklädda och hade kaffethermos med oss så det gick ingen större nöd. Uppe vid Solliden där själva framträdandet var var det hysteriskt mycket folk, Agneta Sjödin i högtalarna och kolmörkt, det blev liksom bara för mycket i kombination. Drog ner till karusellerna där det var betydligt lugnare. 
Skansen för övrigt kan man ju ta en måndagsförmidda eller nåt. Folksamlingar som denna gör så att det kryper i kroppen på mig. Och två, i det här fallet, tre ungar på det. 

350 spänn fattigare tar jag mig an tvätten här hemma. 

Hahaha! Jag har Mumin på gårn! Haha. Ja, jag vet, jag har
iittalabutiken på gårn med så jag fattar ju snabbt, men kul!

Vaknade av att vara fullt, fullt utsövd. San gick upp med barnen lite tidigare. Hepp kom in till mig i sängen och lussade. Julmusik strömmade i högtalarna. Fytti farao vad skönt. Hepp o San begav sig till simhallen ganska tidigt. Ivan somnade kort därefter och jag skriver skitlång lista inför resan. Välling, resesäng, solkräm, paraplyvagn, vaccinationer, bankdosor, försäkringskassan. Allt som ska hinnas med innan. Julkappar till syskonbarna. 30-årskalas för släkten. 30-årsfest för vännerna. Plocka ur lägenheter på krimskrams. Byta säng till Hedvig. Byta köksbord.

När mina vänner kommer tillbaka och den lille vaknat ska vi hämta ut lite olika paket på posten (Konsum). Bland annat mina fina underkläder från Hempa. Kanske jag (inte) lägger ut bild på mig i dem? Min barm ser allt annat ut än vad den gjorde på den bilden jag diskret delade med mig av i ett tidigare inlägg.

Ett inlägg påbörjat igår kväll...

Nu har jag det bra. Har klarat av en hel dag och har nog ett par timmar kvar i vaket tillstånd.
Efter att jag praoat klart hos Mina belönade vi oss med en varsin 8-bitars sushi i Gamla Stan. Mina hade samma huvudvärk som jag. Kvällen innan var vi på vernissage på Pub, utställningen var en modefilm, kan man säga. Och fotografier. Baserad och fritt tolkad efter Allra käraste syster. Jag känner alla som var involverade men kan ändå säga helt opartiskt att det var fantastiskt! Vi drack rötjut och virvlade vidare i natten. Fast klockan var bara sju på kvällen. Börjar man tidigt så slutar man tidigt. Klockan tio var jag hemma i min soffa och såg upplösningen av Idolfinalen men stängde av så snart det stod klart vem som vann.

Nu ligger jag alltså som i en liten hög framför brasan. Suger musten ur tröttheten, barnen sover och jag tillåter mig att slumra, vakna, slumra, vakna...

Är prao på Minas jobb.

Utan värktabletter sitter jag vid köksbordet med en huvudvärk som
minner om rödvinet igår och en arm som plågas av vaccinationen.

Jag matar Ivan med gröt, klockan är prick sju. Om jag är uppe med
honom i ca två timmar så kommer Sander ta vid sen och jag får sova.
En liten deal vi kommit fram till. Gött. Längtar.

Phjuuuu. Väntar på ett sånt där (livsavgörande) samtal. Det gäller givetvis arbete. Jag försöker att inte ha så stora förhoppningar men kan inte riktigt lura mig själv. Dessvärre har jag varit tvungen att outa det hela då jag behöver göra mig av med Biffen om det hela skulle gå i lås. Blir det inget av med saken måste jag ringa runt och berätta om mitt (inte särskilt stora faktiskt) misslyckande. Är ganska härdad vid det här laget. Än dock är det en mysläskig känsla i kroppen. Som när man väntade på att en kille skulle ringa upp efter ett disco nån gång på 90-talet.

Minnen från en svunnen tid. Kan man väl säga.
Vår etta på Bleckan för 6-4 år sedan. Hysterisk, mysigt och det går så bra att bo i en etta. Det vill jag fortfarande hävda då hela vårt möblemang som vi har nu, på 70 kvm, gjorde sig fint på 45 kvm.
Jag skulle lätt, ganska lätt i alla fall bo på 45 kvm om jag hade, låt säga 50 kvm BIAREA.(Och om jag var tvungen såklart) Ungarna skulle säkert protestera. Och vid närmare eftertanke kanske det vore fint med 15 kvadrat till ändå. Men biarea asså...
Jag säger det gärna i ett helt ord, med betoning på a.
Vi delar ju fortfarande sovrum med ungarna. Men ni har ju sett Biffen, eller hur, det funkar fint!

Men sanningen är ju den att jag i själva verket drömmer om ett funkisradhus i etage, gärna där i Vällingby där Olof Palme bodde. Eller en sekeskifteskåk i Spånga. Just nu: Så mycket tid, så få väggar att måla.

Kletar på lite turkos eyeliner och hoppas att hämtningen på fritids
går smärtfritt. Kanske vi fikar på vägen hem, då skulle Hepp Hepp
hoppa ur brallorna.

Kan bara konstatera att jag har varit för smal. Eftersom jag tycker att jag är smal nu och de här satt perfekt för två år sedan... 
Jag kom som synes inte alls tomhänt upp ur källaren, dessa fick följa med. Ett par favvojeans jag sydde för ca 4 år sedan. De åker ner igen.

Hedvig 7 år sedan.

Skulle vi!?
Skulle vi stöpa våra barn i samma form? Vi jobbar bara vidare med ett vinnande koncept.

Hey! Här sitter det lite kärlek på golvet! Min fina BabyBiff.

Letade som tusan efter det där lucialinnet. Var ner i källarn och slet mitt hår. Väl uppe, tomhänt, tog jag fram konstruktionspapper och började fundera på vilken slags krage jag skulle rita och sy. Tänkte då inte stå där som en looser på H&M vid stängning och bara hitta linnen i stl 92.
Äh, kollar en extra gång i garderoben, och som en skänk från ovan. Där var de! Ett i stl 116 och ett i stl 128 - bingo! Nu kan jag vara en såndär jävul som skickar med min unge ett extra linne, om nån annan skulle glömma...