Oh no!

Nej för tredje gången. 

Jag är så bitter att jag inte kan formulera något vettigt.
Så klump-i-magen-bitter. Men skönt också, för jag vill egentligen inte jobba där (haha, vilket skämt att skriva så!) 

Skulle behöva slicka mina sår, i hemmets lugna vrå, ett ställe som jag för övrigt har klippkort på. 

Vad hände då?

Jag kör en såndär, jag-gick-ut-vad-hände-då?

Första anhalten är Apoteket. Där rekommenderar de inte hostmedecin
till småbiffar. Jag får med mig en doseringssked och tänker i mitt
stilla sinne att jag har något slemlösande därhemma som jag sonika
ger honom. Det blir en diff på tre månader, den är från 1 år, men
jag vågar nog chansa.
Ut från Apoteket, nu på Götgatans mitt. Ska inte hämta Hedvig ännu
så jag går söderut. Inte så långt, bara ett kvarter men söderut
låter fint. Vi går in på Waynes och möts där av Johan,
PercyNilegård, kanske inte så att vi möts, men han är den första
jag ser. Sneglar på kaffepriserna, blir sur och går in på
Designtorget. Letar bland knapparna eller pinsen där, för ett par år
sedan hittade jag en som det stod 'Ester' på, skulle ju köpt den till
Lisa men gjorde inte det då. Sen dess letar jag efter Ester-knappen.

Köpte i alla fall en kaffe. När jag står och väntar på den får
jag syn på en tjej jag känt för länge sen. 'Måtte hon nu inte se
mig' jag vänder på mitt vagnsekipage så det ska bli mer naturligt
att stå med ryggen åt. Jag klarar mig. Phu... Nu står jag utanför
Pocketshop och Ivan börjar tröttna.

Hej Björngårdsskolan!

På andra sidan.

Min kontakt med omvärlden. Butiken där nere till höger. Där är det
liv, ljus och business.

Paranoid vs nyfiken

Hade ett missat samtal efter förmiddagsluren. Försökte kolla upp vem
det kunde vara. Googlade, Hittade.se och funderade. Jag är inte
paranoid, det är inte så, men jag blev bara hysterisk nyfiken.
Låssmeden. Det var låssmeden som ville låna tvättstugenyckeln.
Vilket antiklimax. Jag ville ju gärna få det till att någon skulle
ge mig ett jobb någon gång mellan hägg och syren.

Ivan står bredvig mig. Han tycker att jag ser naken ut utan
snigelspår på den rena tröjan så han borrar in sin lilla näsa och
drar av ett långt spår.

Stackars pojken. Först har han en deprimerad mor som inte vill gå ut,
sen blir två av fyra sjuka så vi måste stanna inne och ta hand om
dem. Och nu är han själv sjuk. Vi ska nog gå ut ändå. Lite frisk
luft gör bara gott! Visst är det så va? Imorgon ska vi till lätt-
akuten, jag tror det hette så, och se om de kan hjälpa oss med hostan.

Most common comment.

'Men väääänta'. 
Det absolut vanligaste som kommer ur min dotters trut. Helst vid hämtning på fritids och vid läggning.

'daahada' 
Kommer vanligtvis från BabyBiff. Funkar i alla sammanhang och jag får en känsla av att vi faktiskt kommunicerar med varandra.

'Jag ska tänka på det'
Det är min man. Han tycker att det funkar som återkommande svar på mina böner om att han ska vända strumporna åt rätt håll innan de åker i tvättkorgen, att han ska höra av sig och berätta när han kommer hem - innan kl 17. Eller att stänga innerdörren när han går hemifrån. 'Jag ska tänka på det'

Vad jag säger mest? Säkert något martyraktigt. Eller förresten det är nog, 'Jaaa, det kan vi göra imorgon!', till Hepp, 'meeen Biffen...', till just Biffen, 'När kommer du hem?' till Sander. Det martyriga spyr jag ur mig till mina väninnor. Det hjälper föga.    

30-årsåldrig

Stackars, stackars denna 30-årsåldriga kvinna som har så lite
kläder.

Hur många gånger om dagen den här mattan rättas till? Tio? Tjugo?
Jag vet inte, ska räkna efter en dag.

Så får det bli. Bara vardag, bara bara bara vardag. BARA VARDAG.

baravardag.blogspot.com

Strax byter jag. Imorgon, eller om några dagar. Då finns inte jag längre.

Li, Lo, och Ka, hänger ni med då?

(Ni är för övrigt fantastiska som läser från alla datorer ni kommer över så det ska verka som att jag har fler läsare än vad jag har, jättegulliga!)

Är detta rättvist? Att en kvinna i 30-årsåldern med stort
klädintresse tilldelas 2.4 löpmeter i garderoben. 7-åringen har inte
lika stort intresse men ändå lika stort utrymme.

Vik om vik rätt. Ta bort. Var inte sentimental. Var hård. Släng
inget. Katalogisera. Må bra.

Innan jag haft ens en sportslig chans har kaffet kallnat, det värms åter och åter och återigen i micron. Tjugo i tolv kan jag njuta av det. 

21.45 gick vi och la oss igår. Ivan satt i mitten i sängen och undrade vad det var frågan om, tillslut somnade han på sin pappas arm. 
Vi vaknar alla utsövda. Vi har rutinträning. Börjar med frukost där jag trugar i Ivan några skedar gröt. Vill gärna tro att det är en vanesak och att han snart kommer vänja sig. Kollar på klockan - ok, upp halv åtta, frukost åtta, sen sova vid tio, efter en flaskan välling. Klockan är halv nio nu så vi måste hålla oss sysselsatta. Vi går till Coop vid Medis och köper blöjor o toapapper. Bland annat. Är hemma 35 minuter senare. Plockar upp lite, byter på Biff och kl 10 sover han! 

Helt enligt planerna. Fantastiskt. 

Ivan sitter upp i sängen kl 05.53. Det är okej, vi ska i alla fall upp om en kvart. Är lite sur när jag kommer upp för att jag förlorade fighten om -vem- det var som skulle gå upp med lilla I. Sander argumenterade med att jag kan sova sen, när Ivan sover och det har han ju tyvärr rätt i. Vi gick upp, satte på vatten, bytte kiss-bombs-blöjan och serverade gröt. Dessvärre gillar inte Ivan gröt, det irriterar mig då både gröt och välling är inkluderade i rutinplanerna. Hedvigs kropp är byggd av välling.
Har bestämt mig för att sluta amma, helt och hållet. Jag vet att jag kommer ha svårt att dra gränsens annars och rätt vad det är så tuttas det om nätterna igen. Dock är lille gossen inte helt kry ännu så vi  väntar ett par dagar med chockbehandlingen.

Har haft en bra helg. Film, vin, café med familjen, kaffe med vän, pyssel med Hedvig, gala på Berns, brunch i Nacka, all tvätt ren, dammråttorna utrotade.

Måndagen är ändå tung.
Om en timme får jag hämta Hedvig, sen måndagsmiddag.   

Det är ju ingen som vet att jag står här och gör absolut ingenting.
Skulle hem till en kompis, planer som blev hastigt inställda och nu
står jag här i total apati på jävla Skrapan. Är detta att
förvalta sin tid? Om tio minuter stänger det och det är ut i kylan.
Grottan som jag bor i, det känns så numer när man varit instängd i
en vecka, vill jag inte gå hem till. Har fått en liten överdos av
barn, tror jag.

Skulle uppskatta lite småstadighet så man kunde springa på någon
annan förrymd småbarnsmamma, eller pappa för den delen, eller nån
utan barn. Och ta ett glas med.

Studenterna går förbi med tunga systemkassar. Lika mycket som den
tiden är förbi för mig.

Nu börjar snubben på Levis store kolla konstigt på mig. Bäst jag
går ut.

Stå och äta? Ivan tycker att det är fenomenalt då han inte kan
luras till sömns.

Amningsdagarna är räknade. 
Kosta vad det kostar vill (max 5 kilo!!)
 
Rutiner. Nu jäklar, nu är vi på G va?! Vi ska preppa barnsängen, som är en med ett 50-tal år på nacken, så den mer liknar Alcatraz. Vi ska anamma alla metoder som finns, sätta påminnelse på mobilen så den signalerar om frukost, mellis, lunch eller vad det nu kan vara. Innan första advent sover våra barn sött vid åtta och vi kan... sitta i varsitt soffhörn med våra iPhones? 

Ikväll sov våra barn vid halv elva. (Såklart sover Hepp Hepp tidigare i vanliga fall) 

Jag tittar återigen på "Mammas pojkar", ackompanjerad av en snuttande bebis som aldrig behagar somna in.
Vad är ide´n med det här programmet? Det är knappt värt att diskutera med andra eftersom det är så sjukt. Är grejen den att tjejerna ska var lika intresserade av alla tre killarna eller? Äh, fy fan vad dåligt. Kräk-produktion. Fråga mig gärna varför jag inte såg Hype eller Niklas mat istället, de två valbara alternativen.

Lunch, anyone?

Saker och ting börjar kännas lite bättre, på alla plan, det märks
på aktiviteterna man tar sig för. Jag syr och Hedvig leker teater i
köket.

En del lider av bloggtorka. Jag lider av blogghysteri. Jag känner att jag är på väg att börja leva! Vi skojjar om olika familjemedlemmars sunkighet. Min man ber om mercy, han ska duscha imorgon, på fredag ska han gå till jobbet. Han gör sig varse om att jag verkligen älskar honom, sunket till trots. Och även fast han har mina gympabrallor på sig. 

Är konsumtionssugen fast jag vet inte riktigt på vad. Den här hösten har snart varit som i en bubbla, vad finns det där ute?Jag har en så seg och virusinfekterad dator vilket gör att man är fett osugen på surfa på den. Håller mig någorlunda uppdaterad via andras bloggar. 

Det var ingen som ville ha muffinsarna tillslut. Skitsöta. 

'Blir jag inte buren så finns jag inte.' Så resonerar BabyBiff.