Jag vet inte hur intressant det är att läsa om en person som inte rör sig, knappt, utanför hemmets fyra väggar. Slog en lov till Apoteket imorse och införskaffade diverse medikament. Därefter en tur till Vivo för införskaffande av sådant som barnen önskade.  

Har sökt jobb. Ringt samtal. Skickat mejl. Därmed känner jag mig ändå ganska nöjd. Men det börjar mest likna ett skämt det här. Hedvig har haft feber i fyra dygn, Sander i ett dygn och Ivan kunde man kanske önska att han hade nån grad feber. Skoj alltså, på skoj. För att analysera vidare känner jag ett lite för irriterande kittel i halsen. Kan Jang, Ipren och ignorans behandlas det med.

När man, eller personer i sin väldiga närhet, är sjuk tror man ju att det ska vara för evigt, man har svårt att de ett slut. Men det kommer med stor sannolikhet vara över om inte allt för lång tid.
 - Eh! Tills på söndag MÅSTE det vara över, gulp!

Men imorgon missar vi Lisa o Juli, utvecklingssamtalet och simskolan.