Igar rensade vi luften har i huset. Skont pa manga satt och vis. Efter det gick jag och Sander till stranden, ensamma. Kom pa det nar vi satt dar under palmbladen att vi faktiskt inte annu varit vid stranden pa tu man hand. Det kandes som for nio ar sedan. Borjade till och med att lasa en bok jag laste da. Skillnaden var val att vi smapratade om Baby Biff och Hepp Hepp mellan de ljumna Cola-sipparna. Promenerade hela vagen tillbaka, kanske en halvmil och kom tillbaka met ett positivt sinne, en plan och en kansla av att faktiskt njuta av tillvaron. Vi har varit lite deppiga och rastlosa. Saknar mitt riktiga liv litegrann, mina vanner, min mamma och pappa och hela min familj. Men nu har vi fatt nu lust igen. Maste det!

Biffen mar battre. Har fatt antibiotika och hostmedicin. Han har inte feber langre, har battre andning men fortfarande rosslig hosta. Pyton att ma pyton i den har varmen. Vi har ocksa omvarderat grejen med att resa med en ettaring. Mitt rad ar - gor det inte. Det ar inte sa farligt, men han kan inte ga, han ar svettig sa man nastan gor honom illa nar man lyfter upp honom, han kan inte vara med vid stranden pga sol och sand (som han garna ater upp) och man kan i pricip bara lamna huset med honom mellan 6-9 pa morgonen och 3-6 pa kvallen, och da nan gang vill han sova. Man vill inte kora med vagnen, sa han maste baras, tungt! Ja, det var nog lite knivigare an vad vi hade tankt. Men han ar en glad skit! och verkar inte bry sig sa mycket. Ar otroligt pappig. Jag far nastan inte ta honom ifran Sanders famn och han bryter ihop om Sander lamnar rummet. Var inne i hans mun och kande efter lite, 4 kindtander! Jo, jag tackar jag!

Hepp Hepp.
Har lugnat ner sig nu efter att Plogenbarnen akte. Omsom lekte de jattebra, omsom var hon irriterad pa dem och tyckte att de var smaungar som bara foljde efter henne. Hon var ju ute pa Shamban for ett par dagar sen. De kom hem en dag innan an vad de tankt eftersom Hedvig rakade trampa pa en koilhallare. Konstigt ord. En liten metallhallare for myggspiraler. Skar upp ett jack i ringtan sa att blodet sprutade. Farmor svor sa det osade. Sar ar ingen rolig grej i det har klimatet. Men de plastrade om Heppe och satte henne pa en asna sa hon fick rida hem. Ser ut att klara sig bra det dar saret.
Avverkar solbocker i ett rasande tempo. Och sa langtar hon efter gardsbarnen och klassen. Men ingen storre nod.

Idag har jag som ambition att virka klart Biffens mossa, for att sedan fortsatta pa min hysteriska stickning. Ja, det ar va vad som ska ske idag. Ska forsoka lagga upp lite bilder ocksa. Far la se hur det gar...