Att sitta själv på en buss i tre timmar. DN. City och Residence. Jag lyssnar på den enda skivan jag har på Itunes, det är Bob Dylan. Jag sitter bredvid en bredaxlad herre som hela tiden anstränger sig för att våra armar inte ska nudda varandra. Han läser en pocket och har Focus i fickan framför sig. Han dricker äppelMer och äter Riesen. 
Bussen är full med pensionärer. Det är väl så när man åker såhär mitt på blankan. 
Sander var upp till vårt hus igår. Lämnade barnen med min pappa, åkte vidare upp och la i båten och bryggan. Tog ner lakanen från fönsterna, vädrade ut. Så för mig är det bara att komma upp till ett varmt hus där allt det tråkiga som har med öppning att göra redan är avklarat. 


I övrigt är allt i mitt liv lycka. 

Lycka. 

åh! Nu ser jag tussilago och vitsippor läng värgrenen! Bring the spring baby!