Då grät jag.

På kylskåpet:

Jullirullan (koko) och nygifta.

I Kenya för 9 år sen, visitkort från förlovningsringsinköpet.

En treårig tjej och hennes pappa.

Dräktklädda barnbarn och barnbarnsbarn. Och nygift.

Jag dikterade ett inlägg för mig själv när jag gick och la mig igen.
Om känslan att återigen krypande ner mellan lakan ännu varma efter natten. Lättnaden att höra att faktiskt bebisen somnar in igen, ger upp sitt bökande och gnisslande. 

Jag blir väckt av att telefonen ringer. Det är 'laga källaren' som ringer. Sömndrucket svarar jag och får veta att han var nere imorse och jag hade glömt att låsa upp hänglåset, som överenskommet. Fan! Jag flyger upp, in i garderoben, på med gårdagens och förrgårdagens och måndagens kläder. Kutar ner i källaren och låser upp hänglåset, men lämnar det så det ser låst ut. Jag hade egentligen inte bråttom. Har redan förlorat min chans att få källaren lagad innan helgen. Men jag ville snabbt - och ärligt få iväg det där smset med 'Upplåst! Ber om ursäkt igen. Trevlig helg / Karolina.'

Nu ska jag dricka kaffe och mitt kval är om det bli pulver eller press. Har kokat vattnet tre gånger redan.

Såhär går det när man gör följe in i dimman både på för och eftermiddagsluren. Då är man pigg och alert halv ett på natten. Drog nyss i mig tre Njallor med bregott vibrerandes vid köksbänken. Har skickat Sander i säng efter att han hackat 14 gula lökar åt mig. Hittade inte simglasögona, annars hade jag gjort det själv.

Förbereder inför morgondagen då min vän Matilda kommer hit. Hon ska vara moraliskt stöd då jag gör 150 pytteminipajer. 

Hedvig ska följa med en kompis hem efter skolan imorgon. 

-men du kommer väl hem till Lets dance va?
-mäh, mamma, jag ska faktiskt ha fredagsmys hos Otto!!

Dåså. 

Hade jag köpt den här på Gryningens Hälsokost hade det känts PK,
lite lyxigt och präktigt. Specialarns superekologiskt liksom.
Men det är inhandlat på Lidl, rakt över gatan. En butik full med
knasiga, eller ja, för mig, okända märken. Amerikanska
fullkornsrostbröd, yeah right! De där läbbiga juicerna, blöjmärken
jag aldrig sett och dito toapapper.
Men så är jag väldigt konservativ också. Blir helt köpt av
tilltalande förpackningar och allt som det står Saltå Kvarn på
köper jag 'för det ser så trevligt ut när man öppnar skafferiet
då'

Nu börjar jag dock förbereda mig på den vargavintern, rent
ekonomiskt, som kommer i vår. Allt osäkert, men med en säkerhet - vi
har många, många loppor mindre i månaden.

Jag jobbar väl kanske bäst under stress? Har fortfarande inte kommit
ut ännu, jag som skroderade så värst där vid lunch. Jag tog
istället min bebis i famnen och kröp ner under täcket. Den bästa
eftermiddagssoven ever!
Nu ska jag hämta Hedvig om en timme och 35 minuter och innan dess -
allt det där på ocharmiga Lidl.

Nu så!

Jag vet då hur man festar till saker och ting. Man tänder ljus till
lunch och man stuvar makaronerna. Jag kompenserar myset med att gå
till Lidl efter lunchen. Stackars de som arbetar där, det måste vara
så deprimerande. Jag önskar dem Coop. Men jag ska dit och köpa
grädde jag. Mycket. Och chips. Massor, så mycket som vagnen klarar av
och det torde väl vara en del?

Via sms agerar jag relationsrådgivningscentral. Jag som varit ihop med min kille i tio år iår. Hon, ja min patient för kvällen är en hon, gillar mina råd och då är det väl bra då.

Annars försöker jag parera frågor såsom 'om man har något jätte jättekulört på sig, får man ha svart kjol då?' Det är som med ungarna på skolan som vill åka hiss med mig, bara för att jag är en vuxen och då är det tydligen ok. Säger man ja till en, då kommer alla andra också. Jag har ju bara två nätta förhållningsregler inför helgens 30-årsevent; dresscode - ej svart. Och inget rödvin.

Golven skulle aldrig palla trycket för x antal gäster skvimpandes rödvin.

Och 'ej svart' visar sig tydligen vara mer ångestladdat än vad jag kunde föreställa mig. Det är väl inte hela världen om man har svarta strumpisar eller nån svart kofta, men frågan är om det är värt att gå ut med ett 'pressmeddelande'' till mina gäster? Ska jag hålla dem på halster? Kommer det bli bråk mellan gästerna, de som slagit knut på sig själva för att ej klä sig i svart och de som trotsar dresscoden? 

I söndags när jag hade min familj på besök tog jag upp en klädställning från källaren. Tyckte det var smart, de var ju ändå 16 st. En såndär liten en från Ikea, ni vet. Ha! Hade då rakt inte tänkt på att det är vinterstyle på jackorna såhär års. Min pappas dunjack tog ju för tusan upp en femtedel av utrymmet! Tur att vi har en gros också. 

Kanske kan skriva i pressmeddelandet att man inte bara ska hålla sig till dresscoden utan också komma i sin tunnaste vårjacka?

Börjar få orning på rörorna också. 

Jag inbillar mig att det är en härlig kväll. Brasa, mord och
marsipan.

En klassiker. Ett långt inlägg skrivet som bara försvann.

Det var tjat om vilka röror jag skulle göra och hur rörigt det kommer att bli i köket när dessa röror ska tillagas. Jag önskade mig också tips på röror.

Det var när jag började berätta om att jag har bloggen knuten till Google analytics och kan med andra ord se vart den läses ifrån som Word-dokumentet sa ifrån.

Men sammanfattningsvis så är jag bara sjukt nyfiken på Solna. Det hela var en omskrivning för att få berätta det, att jag var (är) nyfiken alltså.

Nu ska jag gå vidare och Googla om tapenade och sånt.

Mannen bredvid mig talar sitt tredje språk. Business, han snackar om
pengar. And 'he is travelling in Stockholm'

Cirkeln är sluten. En månad senare och jag är på Coop igen.

Ska gå till finaste barnaffärn i stan, Uni, och be dem plocka fram
sommarhattarna!

Ivan tycker att jag ser supersmarrig ut med Faces 'matte red' och vill
pussas om och om igen!

Å, men vad härligt det är att fylla år!

Väckt av sång och en teater som handlade om lilla familjen som skulle åka till Kenya.
Ett stort rött paket väntade på att öppnas. Hedvig hade gett nig ledtrådar som fick mig att, Gud förbjuden, tro att det var en morgonrock. Det vill jag INTE ha, trivs fint i mammas gamla slitna.

Det var ingen morgonrock. De tu tog sig en tur till Myrorna i Ropsten i lördags. Jag ÄLSKAR Myrorna i Ropsten. Å, fick en klänning av Sander och en blå glassvan av Hedvig. Hon var så pirrig och förväntansfull när jag öppnade hennes paket. Och så lättad när det visade sig att mamsen tyckte den var underbar! 

Frukosten stod uppdukad i köket, croissanter, tända ljus och hela köret. Det som var lite knas var att det inte var Morgonpasset på radion... Men det var bra musik, inte det. Jag poppade med. Efter femte låten fattade jag att set var en röd tråd i låtlistan... Alla låtar handlade om New York. 

-Men du, Sander, är det så att alla låtar handlar om New York?

-Åhhh, mamma, har du inte fattat det förrän nu!!!

Biljetter till New York alltså. Herregud! Jag frågade Sander vad jag nu skulle kontra med till hans födelsedag. Han svarade 'hotell i NY kanske?'. Toppen! Yeah! Jag och Sander. 

Kommer läsa på så jävla mycket om den stan att det känns som att jag kan den innan och utan när vi kommer dit. Ingen waste of time att lära sig att hitta o så. 

Nu är jag dessvärre lite strandsatt då Sander tog min födelsedagspeng imorse för att han glömt sitt visakort på jobbet. Tyvärr hade han glömt att han hade mitt visakort i byxfickan också... 

Vi ska på inflyttningsmiddag hos våra utflyttade grannar ikväll. Hade tänkt att köpa dem en present. Få se om jag hittar någon form av legitimation här hemma så jag kan gå på banken and do it the old fashion way. 

Vid frukostbordet denna morgon, något ganska ovanligt. Hela familjen
samlad, sitter och slöar lite.

Vi har kalas för mig idag och liten namnfest till Ivans ära men vi
är så ruskigt förberedda så vi kan sitta här och ta det lugnt. 4
stolar och 15 assietter att låna och vi är klara.

Har nyligen meddelat de som ska hyra vår lägenhet att vi kortar resan med fem veckor. De blev inte så glada. Har så dåligt samvete att jag måste döva det med alkohol. Jag bjöd dem på min fest också. Som plåster på såren (?), eh, och kanske för att de hyr lägenheten ovanför oss just nu... 

Allt är i sin ordning igen. Lets dance. 

Förra året när jag fyllde år hade jag värsta födelsedagsångesten. Svarade inte i telefon på hela dagen och grävde ner mig totalt. Var så jävla tjock och less. Tar igen det iår. Fan, jag är så jäkla peppad! Bara att jag lämnat november bakom mig, denna månad som enbart finns till för att man ska må dålig. Allt känns bättre. (är det de två glasen vin som spökar?) Kommer få träffa hela min familj och släkt i helgen. Alla mina vänner nästa helg. Sen är det fjorton dagars pyssel med att packa och plocka. Och herregud, om 25 dagar går jag i bikini på en strand vid Indiska Oceanen med två av mina bästa vänner. Och min familj såklart. Det var tre år sen jag var på den stranden sist, eller en strand av finkornig kvalité över huvud taget. 48 graders skillnad. 

Nog tjatat om det.

Imorgon ska jag baka hundra kanelbullar.      

Dricker motgonkaffe vid köksbänken och hoppas att det ska skjuta upp
i huvudet. Drog det kortaste strået och fick gå upp med barnen efter
fyra timmars sömn.

Hedvig har en lös tand och önskar sig extra hårda äpplen till
fredagseventet. Lets Dance ni vet.

Båda barnen sover. Jag sitter tryckt mot elementet. Sander ringde nyss, han är på väg hem. Lite tidigt ikväll, 22.45. Har tagit ut falukorvsringen ur ugnen, den som är toppad med äpple, lök och riven ost. Potatisen mosad, saken är biff. 

Pannbiff fick vi idag i Krillan. Hos Linda, Hans och Håkan Chokladkaka med grädde och varma hallon. Kan man alltid få ha sådana luncher? Biffen tyckte det vag high life med stekpannor, lampor och blomkrukor på hans nivå. Kanske hittar de pryttlar på knasiga ställen i flera dagar efter vårt besök? 

Isjouren? Eller är det tack vare vädret ett perfekt tillfälle att fixa is själv? Ägnar alldeles för mycket tankar åt kylning av dryck. Allt utom rött vin ska väl kylas? Köpa tjänster, jag tror jag gillar det i det här fallet. Kan väl pyssla med andra saker än att trycka ut is ur dito påsar dagen då det gäller? Eyeliner till exempel, det tar sin tid och kräver en viss fokusering. Vattenfast. 

Mycket kallt möter mycket varmt. Elementet är så hett att man inte
kan ta på det. Nästan. Från fönstret dra det så kallt att
fjärrkontrollens batteri slutar funka om den legat där för länge.

Jävla helvetes munsår.
Vill gärna tro att man flirtar med mig men efter en stund kommer jag
på att det är det där blossande jag har vid truten. Jag vet att det
finns heavy stuff mot det där. Ska ringa min kontakt i Bagis.

Jag känner för att vara bitter och avsluta det hela med en fredagsöl. 

Efter jag jobbat gick jag upp till Södran och hämtade ut biljetter till föreställningen Hedvig ska gå på imorgon. Trasan o Banarne. 
Hemmavid hade allt gått fint men visst är det världens boost när lille Biff håller på att hoppa ur brallorna när han får syn på en. Hepp Hepp var trulig, tvär och dryg. Jobbig första dag kanske. Hon hade frågat en kille i klassen om han tyckte att hon såg ut som en pojke. Han hade svarat ja. Lite flickattribut imorgon kanske? 

Olivköttbullar i ugnen. Kanske 50 stycken, inför middan imorgon. Jag är så jävla präktig. Och jag är så jävla trött på att man -jag- måste vara det för att det ska funka. En fredagsöl på det här va? 

Har precis skrivit ut de elektroniska biljetterna. Egentligen alldeles för tidigt men det är ju det bästa. Och att plocka med passen. Vi får ha med oss sju kollin vardera vägda 10 kilo. Kommer vi behöva 70 kilo med oss? Ivans säng väger typ sju. Välling. Tyg, i form av kläder. Det kommer säkert dra iväg och vips är vi uppe i 70 kilo.
 
Det är mindre än en månad kvar nu. Pirret hålls i schakt med 70 (dagens siffra?) gäster fördelat vid två tillfällen. Och 7, ja ni ser, sprutor kvar att ta. 

Imorgon kommer det en fin tjej till mig. Linnea, en snygg nittonåring som Ivan ska få äran att hänga med under veckan. Hedvig också, men det vet jag inte om jag informerat Linnea om än. Oj! 
 

Min coola unge!

På förbjudetlistan.

1. Att publicera bilder på kladdiga barn i tron om att nån annan
förutom en själv ska tycka att de är söta.

Vi äter i alla fall frukost nu, Biffen har precis avslutat en stor
tallrik med gröt och jag ett stort glas med the.
Hallen lider av sviterna från igår och jag vet att jag inte kommer
känna ro förrän det är klart.
Undrar om det är någon frisör på Götgatan öppen idag.
Klämdagarnas klämdag. Hedvig vill klippa sig kort, alltså kortkort.
Pojkfrisyr. Och det är bäst att smida medan järnet är varmt.

Nä, men välkommen hem till familjen!

Här packas det undan. Sander har fått ett ryck och det är bäst att
låta sig fogas. Är ändå rätt skönt. Vill det sig illa kan man
dock glömma allt bort allt man faktiskt har, i källaren, och tror att
man måste köpa nytt. 35 par nya skor. Sorry, de saknas mig och jag
måste nog köpa nya...

Om 31 dagar åker bi till Kenya. Innan dess kommer jag jobba litegrann. Fylla 30 år. Ha 30-årskalas för släkten och 30-årsfest för mina vänner. De är ca 45 stycken. Vi bor på 69 kvm. Ojojoj. Är ganska nervös för den tillställningen. För hur det kommer att funka. Logistiskt. När det partajet väl är över är det 15 dagar kvar tills vi åker och då är det packa som gäller för hela slanten. Kläderna har jag redan packat, barnas och mina, de ligger prydligt vikta i ikeakassar i sovrummet, vilken sucker alltså. Men det är ingen idé att ha en massa sommarkläder skräpandes i garderoben.

Första januari.
Ska ta och skriva ner i en liten bok allt jag förväntar ska hända under 2010. Ett jobb ska jag då ha. Kanske ny bostad? Och i så fall ska jag ha ett stort allmogeskåp också. Och biarea. Hedvig kommer tappa fler tänder, Ivan kommer få fler tänder. Ivan kommer lära sig gå och Hedvig kommer lära sig läsa ännu bättre. Får man önska att man ska få åka till New York också?

Nyårsafton kl 15.30.
Linser puttrar på spisen men oroa er inte, det blir inte linssoppa
på nyårsafton. Det blir spagetthi och köttfärssås.

Champange på kylning, nån ordning får det väl ändå vara.
Marängswiss till efter, det gillar ju alla. Tveklöst. Och så lite
röbetor och chevrekräm där innan. Säkra kort med andra ord.
Gästerna heter Louise och Johan och det är ett vackert par det.

Förra året surfade jag, ja, mest på Facebook vid tolvslaget. Ett
tips till dem som vill uppleva kompakt ensamhet. Sander och Hedvig
gick upp till Mosebacke och kollade in fyrverkerierna medan jag
vaktade Sanders lille brorson. Och kollade Facebook då. Det var ingen
av min vänner online?!

Sander säger att han i Hepp ska upp till Mosebacke i år igen och om
Biffen sover då... Får jag plats mellan Louise och Johan då i den
obligatoriska nyårskyssen? Eller jag kanske, ja, kan Facebooksurfa
lite som-att-jag-inte-bryr-mig-om-att-de-står-där-och-se-gulliga-ut.
Jag har ju iPhone. Det är lugnt.

Nä, men fy fan. Är det såhär ni har det? När jag först kommer hem
till en tom lägenhet känner jag ro. För en sekund. När jag sedan
varit ensam ett tag känner jag att det är knas. Efter ytterligare en
stund, när jag dessutom har rökt under fläkten känner jag en viss
oro och ett visst obehag. Ingen som bryr sig när jag går och lägger
mig…
Jag minns min lägenhet på Vasagatan. För tio år sedan då jag levde ensam. Det såg ut som en knarkarkvart. Post och reklam låg på hallmattan, skitiga kläder lite här och var. Disk vartsom. Mitt badrum var cerisemålat och det fanns en stringhylla med tidningsställ där. Köket var nytapetserat, jag hade kökssoffa och allmogebord. Kornblå pinnstolar. Det var ju ändå i början på 2000-talet. En 50-talssoffgrupp. Ett teakbord. Rött plåtvitrinskåp från Ikea och två Carl Malmstenshyllor. Min diet, eller vad var det? Bestod i vart fall av rostat bröd och the. En cheeseburgare på väg hem från jobbet. Jag hade ingen dator. Jag hade ingen dator. Ingen Dn. Inga kanaler och få vänner.

Jag är en riktigt riking.

(En make, två barn, Svenskan (tyvärr), tre halvdanna datorer och en skitstädad, oftast, lägenhet. Och en Carl Malmstenshylla kvar.)

Det har kommit till min kännedom att en person jag kanske vill ge intryck på måhända läsa det här.
Hur ska jag då bete mig?
Men du, hej-personen-jag-vill-ge-intyck-på! Vad roligt att du (ponerar alltså) läser.

Jag kommer hem för andra kvällen i rad med en McDonaldspåse. McFeast&co.

Har nyligen sagt adjöken till mina vänner på Nada. Fan vad skönt och ont det är att komma hem till en tom och barnlös lägenhet. Barna sover gott med mormor och morfar i Romme medan vi lever la doce (för en del - skitstressat) vita i stan.


Jag vill göra intyck på er alla såklart.

Är på 30-årsfest. Här synes jubilaren och hanses fru Signe. Pelle
Lindström, vet ni vem det är? Han lirar munspel. Nyss snackade han
örona av mig så jag fick akuthälsa på en ny person. Klockan är
bara halv tie men jag börjar redan känna mig lite trött. Vart tog
raj raj-Karolina vägen?!

Jag är så glad för det där lilla jobbet jag fått, men jag känner inte för att skriva om det. Då kanske det visar sig att allt var en dröm... 

Idag jobbar jag inte. Håller på att röja undan i sovrummet för att uppgradera Hedvigs säng. Ser fram emot att sova bekvämt tillsammans med henne. Och så peppar jag upp för att ge mig ut i snön. Inte för stim och stoj men för vagnkörning. Idag har jag träningsvärk efter skjutandet och släpandet igår. Åkte med kollektiva medel ut till Sollentuna med ungarna. Pappan åkte allena i bilen. Jag avbröt hastigt hans jul-öldrickande när jag steg in i hallen. Mamman behövde både julöl, rödvin och portvin. Det försåg min ingifte danska morbror mig med. Jag kallar honom rätt och slätt -morbror, men jag har förstått att en del tycker att det är knas då han inte är min mammas bror, utan min mosters toyboy. 

Idag åker vi upp till Dalarna och går på 30-årsfest hos en av den bästa av våra vänner. San o jag åker tillbaka på söndag. Ungarna lämnar vi kvar. Kommer vara en konstig och trist lägenhet i tre dagar. Utan barn.   

Åhå. Första dagen på arbetet. Eller, ja, jag är ju inte assistent, inte praktikant, men väl hjälpreda, så arbetet kanske är att ta i... Är helt slut och undrar om alla bloggare undrar vart jag tagit vägen. 63% i batteri kvar efter dagen tyder på ganska dåligt bloggläsande. Förlåt, men jag hoppas aldrig jag kommer mer tillbaka. Vad tror ni är bäst, Blocket eller Tradera? För att lägga ut sina barn alltså? Jisses vad jag skulle vilja ha pensionerade mor och far-föräldrar. Kommer nog inte tänka på något annat än kragar inatt. Godnatt!

Jag vet inte. Men jag känner en viss form av paralyserande glädje. All nervositet och allt pirr förtas av logistiska frågor. Vem tar Biffen när? Men nu är det löst och jag ska jobba i tre, kanske sex, kanske fler dagar. Vad ska jag ha på mig? Nåt där det inte syns hur svettig jag är. Men tillräckligt varmt för att kallsvettas i. Och så lugn, bara lugn.

Nu ska jag distrahera mig ännu mer med att baka pepparkakor med två 7-åringar.

Han fattar ju direkt vad han ska välja, det barnfarligaste!

Morgonkaffe på Coop. Efter att jag köpt både falukorv och kassler.
En riktig föräldraledig typ är jag allt. Ute och köper middagsmaten
i arla morgonstund och tar en kaffe på det.

Det är inte långt ifrån pensionärssysslor det här.

I brist på brö äter jag basmatiris med mangochutney. Var bara sugen
på nåt, vad som helst. Och så hamnade jag på nåns bilder på
Facebook där de var på kinarestaurang och då kickar ju ris-suget in.
Få se vad som kommer här näst. Det finns mandariner, the, vitt bröd
och äcklig marsipan.

Det har inte blivit någon matsedel den här veckan så jag famlar i
mörkret. Idag slapp jag, det var 'klubben'. Imorgon har Hedvig en
skolkompis med sig hem, då har jag ingen lust att provocera. Korv?
Lax? Färs? Kyckling? Phju.

Sedan 15 år (!) tillbaka är jag kär i Robyn. Jag kommer ihåg när jag var ute och red, ja, jag hade en liten ponny på den tiden, och lyssnade på 'Do you really want me' i freestylens radio. Uppe på Nybrobergets topp. Höst och Robyn i skogen. Har träffat på henne några gånger, en gång, så pinsam så jag helst vill glömma, på Halv trappa + gård för tie år sen. Hette det så då? Senast jag skymtade henne var på Bio Rio, tror hon skulle köpa kaffe eller nåt och jag hade precis varit på bio. Jag verkade helt oberörd. Varför gör man så?! Varför sa jag bara inte -
 'jag har gillat dig i halva mitt liv, du är så bra, tralalala!'

Hursomhelst så satt jag och googlade nåt här på morgonkvisten och på något vänster hamnade jag på en modeblogg på Cafes sida. Scrollar, scrollar, scrollar. För att se om jag hittar något som fångar mitt intresse. Och så ser jag Robyn. I MINA strumpbyxor! Jag hinner tänka det. Jag köpte ett par examente likadana för snart två år sen. På nätet. Från England. Love it! Min idol och jag, vi har minsann samma stil vi. Vi har likadana Acneskor också. Och en gång gick jag in i en butik på söder för att kolla på en klänning jag trånat efter i fönstret i veckor. Tror ni inte Robyn står just och provar den klänningen! Hon säger 'förlåt', jag säger att det är 'okej'.
Nu fick jag det bekräftat för tredje gången. 
Återkommer sedan när jag träffat henne i strumpisarna och Acneskorna och vi skrattar åt att vi ser likadana ut och blir best friends forever. 

Oj. Det var visst inte en vanlig söndag på Skansen. Det är visst Lucia idag. Det blev vi snabbt varse om när vi såg köerna vid entrén. Smockat med folk som ville ha lite stämning. Vi var väl påklädda och hade kaffethermos med oss så det gick ingen större nöd. Uppe vid Solliden där själva framträdandet var var det hysteriskt mycket folk, Agneta Sjödin i högtalarna och kolmörkt, det blev liksom bara för mycket i kombination. Drog ner till karusellerna där det var betydligt lugnare. 
Skansen för övrigt kan man ju ta en måndagsförmidda eller nåt. Folksamlingar som denna gör så att det kryper i kroppen på mig. Och två, i det här fallet, tre ungar på det. 

350 spänn fattigare tar jag mig an tvätten här hemma. 

Hahaha! Jag har Mumin på gårn! Haha. Ja, jag vet, jag har
iittalabutiken på gårn med så jag fattar ju snabbt, men kul!

Vaknade av att vara fullt, fullt utsövd. San gick upp med barnen lite tidigare. Hepp kom in till mig i sängen och lussade. Julmusik strömmade i högtalarna. Fytti farao vad skönt. Hepp o San begav sig till simhallen ganska tidigt. Ivan somnade kort därefter och jag skriver skitlång lista inför resan. Välling, resesäng, solkräm, paraplyvagn, vaccinationer, bankdosor, försäkringskassan. Allt som ska hinnas med innan. Julkappar till syskonbarna. 30-årskalas för släkten. 30-årsfest för vännerna. Plocka ur lägenheter på krimskrams. Byta säng till Hedvig. Byta köksbord.

När mina vänner kommer tillbaka och den lille vaknat ska vi hämta ut lite olika paket på posten (Konsum). Bland annat mina fina underkläder från Hempa. Kanske jag (inte) lägger ut bild på mig i dem? Min barm ser allt annat ut än vad den gjorde på den bilden jag diskret delade med mig av i ett tidigare inlägg.

Ett inlägg påbörjat igår kväll...

Nu har jag det bra. Har klarat av en hel dag och har nog ett par timmar kvar i vaket tillstånd.
Efter att jag praoat klart hos Mina belönade vi oss med en varsin 8-bitars sushi i Gamla Stan. Mina hade samma huvudvärk som jag. Kvällen innan var vi på vernissage på Pub, utställningen var en modefilm, kan man säga. Och fotografier. Baserad och fritt tolkad efter Allra käraste syster. Jag känner alla som var involverade men kan ändå säga helt opartiskt att det var fantastiskt! Vi drack rötjut och virvlade vidare i natten. Fast klockan var bara sju på kvällen. Börjar man tidigt så slutar man tidigt. Klockan tio var jag hemma i min soffa och såg upplösningen av Idolfinalen men stängde av så snart det stod klart vem som vann.

Nu ligger jag alltså som i en liten hög framför brasan. Suger musten ur tröttheten, barnen sover och jag tillåter mig att slumra, vakna, slumra, vakna...

Är prao på Minas jobb.

Utan värktabletter sitter jag vid köksbordet med en huvudvärk som
minner om rödvinet igår och en arm som plågas av vaccinationen.

Jag matar Ivan med gröt, klockan är prick sju. Om jag är uppe med
honom i ca två timmar så kommer Sander ta vid sen och jag får sova.
En liten deal vi kommit fram till. Gött. Längtar.

Phjuuuu. Väntar på ett sånt där (livsavgörande) samtal. Det gäller givetvis arbete. Jag försöker att inte ha så stora förhoppningar men kan inte riktigt lura mig själv. Dessvärre har jag varit tvungen att outa det hela då jag behöver göra mig av med Biffen om det hela skulle gå i lås. Blir det inget av med saken måste jag ringa runt och berätta om mitt (inte särskilt stora faktiskt) misslyckande. Är ganska härdad vid det här laget. Än dock är det en mysläskig känsla i kroppen. Som när man väntade på att en kille skulle ringa upp efter ett disco nån gång på 90-talet.

Minnen från en svunnen tid. Kan man väl säga.
Vår etta på Bleckan för 6-4 år sedan. Hysterisk, mysigt och det går så bra att bo i en etta. Det vill jag fortfarande hävda då hela vårt möblemang som vi har nu, på 70 kvm, gjorde sig fint på 45 kvm.
Jag skulle lätt, ganska lätt i alla fall bo på 45 kvm om jag hade, låt säga 50 kvm BIAREA.(Och om jag var tvungen såklart) Ungarna skulle säkert protestera. Och vid närmare eftertanke kanske det vore fint med 15 kvadrat till ändå. Men biarea asså...
Jag säger det gärna i ett helt ord, med betoning på a.
Vi delar ju fortfarande sovrum med ungarna. Men ni har ju sett Biffen, eller hur, det funkar fint!

Men sanningen är ju den att jag i själva verket drömmer om ett funkisradhus i etage, gärna där i Vällingby där Olof Palme bodde. Eller en sekeskifteskåk i Spånga. Just nu: Så mycket tid, så få väggar att måla.

Kletar på lite turkos eyeliner och hoppas att hämtningen på fritids
går smärtfritt. Kanske vi fikar på vägen hem, då skulle Hepp Hepp
hoppa ur brallorna.

Kan bara konstatera att jag har varit för smal. Eftersom jag tycker att jag är smal nu och de här satt perfekt för två år sedan... 
Jag kom som synes inte alls tomhänt upp ur källaren, dessa fick följa med. Ett par favvojeans jag sydde för ca 4 år sedan. De åker ner igen.

Hedvig 7 år sedan.

Skulle vi!?
Skulle vi stöpa våra barn i samma form? Vi jobbar bara vidare med ett vinnande koncept.

Hey! Här sitter det lite kärlek på golvet! Min fina BabyBiff.

Letade som tusan efter det där lucialinnet. Var ner i källarn och slet mitt hår. Väl uppe, tomhänt, tog jag fram konstruktionspapper och började fundera på vilken slags krage jag skulle rita och sy. Tänkte då inte stå där som en looser på H&M vid stängning och bara hitta linnen i stl 92.
Äh, kollar en extra gång i garderoben, och som en skänk från ovan. Där var de! Ett i stl 116 och ett i stl 128 - bingo! Nu kan jag vara en såndär jävul som skickar med min unge ett extra linne, om nån annan skulle glömma...

Morning has broken.
De tu familjemedlemmar som har närvaroplikt på sina dagliga åtaganden har lämnat oss. Biffen valde att gå o lägga sig igen medan jag sitter i slinkig morronrock och kollar på Tv4. Just nu talar Elisabeth Tarras om Nobelfesten. Är den ikväll? Sa jag det?!
DN prenummerationen och SvDn har inte riktigt gått hand i hand så det har varit nyhetstorka vid frukostbordet ett tag.

Programledaren och jag har barn i samma klass. Jag ser henne på ett helt annat sätt. Hon har lika svårt som jag att få med sig sitt barn från fritids.