Min man är stressad och har mycket jobb. Till en början tycker jag lite synd honom tills jag inser att om hans arbetsbelastning ökar så ökar min med. Då sätter jag mig och Googlar matsedlar och inköpslistor. Nu har jag skrivit en knasig matsedelslista med mat vi aldrig äter i vanliga fall. Men jag skiter i det, jag ska bara köpa maten. Och laga maten. Och ambitionen är att maten ska lagas på eftermiddagen redan. Jodå. Ja, men vi får väl se.
 
Skridskor ska införskaffas, simskolan ska besökas. Lucia i skolan och jag är så jäkla säker på att vi har lucialinnen här någonstans men jag kan fan i mig inte hitta det! Men, batteriet i ljuset är nytt och glitter införskaffat. (Jag är så bra!)

Ska ta och printa den där inköpslistan nu, får nog handla i två omgångar. Om en timme dricker jag förmiddagskaffe med moster på Rival! 

Eftersom jag var på Söders Hjärta för andra kvällen på raken
igår låter jag mig lätt ledas i pysselkopplet på morgonkvisten. Men
gudars vad fint det blev!

Idag går hela familjen, och klasskamrat, till Stadsmuseet för lek.

Oj oj oj... Hoppas det smakar.

Nemas problemas!

Se så fin jag är idag!
Mosters gamla Levisjeans
Sanders ullskjorta från Herr Judith
Prickig kashmirsjal från marknaden i Provence
200-kronorsfuskpälsen från H&M
Hemmakaffe i melaminmugg.
På Repslagargatan med tryckande huvudvärk. Fotografen, det är min fina Lisa!

Jag är helt jävla hopplös.
Och det är jag säkert inte ensam om. Så fort Ivan somnar så ska jag göra si och så, det och då. Och när han väl gör det så är det som om nån slags apati vältrar sig över mig. Jag ska ju göra lasange. Suga av golvet. Duka. Tända en brasa i kakelugnen. Istället finner jag mig sittande framför datorn, uppdaterar samma sida som jag samtidigt uppdaterar på iPhonen i min hand. "Jag är patetisk", mumlar jag för mig själv.
Det funkar oftast bäst att stänga av datorn helt och hållet. Slå på en dokumentär på telefonen och lyssna genom stereon.

Jag ska nog göra det nu, och så ska jag lufta vinet (läs: hälla upp det resterande i boxen i en tillbringare så det ser lite trevligare ut)

Finns bara två alternativ. Antingen kommentar, eller gilla. Som är bekant från Facebook, inte sant? Hoppar över det där med ogilla, det kan man hålla för sig själv.

Gudars skymning. Nu kommer de underkläderna jag alltid sökt. Mormorsunderkläder, lite pansaraktiga i laxfärgat. Tycker mig se det på bilderna. Har kollat på second hand efter dessa tingest men man hade visst betydligt mer bombastiska behag förr i tiden än vad jag har. Förmodar att jag landar på 75b när detta är över. (de är fortfarande välfyllda, men smärtar inte lika mycket + läcker!)

Har skickat en önskelista till Sander. Jag önskar mig allt.

Bokar biljetter till Kenya. Då känner man verkligen att man är ute på world wide webb, herregud. Blir svettig av allt klickande. Det är ju bara jag som bestämmer när de faktiskt köps, speler ingen roll hur mycket jag surfar runt, de blir ju inte mer bokade för det.

Har lagat den jävla dammsugaren. Superlim och nya påsar gjorde susen. Suger som den ska. Tänk att jag ändå känner mig helt nöjd med det faktumet att jag lagat den. Och vill dela med mig av det.

Idag är det simskola, återigen. Efteråt har jag lovat hårt, hårt att vi ska gå till BK o köpa burgare. Vi ska ta med maten hem och äta medan vi pysslar. Smällkarameller. Vik, vik, klipp och tejpa, stoppa godis inuti som hinner bli gammalt till jul. Jag gör förresten så fina smällisar så inte vill väl jag krajja dem sen!

Otillräcklig.
Knappast en känsla jag är ensam om som småbarnsförälder. Men det blir extra påtagligt när ens sjuåring slänger det i ansiktet på en.

"Du har aldrig tid med mig!"

"Det känns som att Biffen har tagit ÖVER er!"

"Jag vill ha några dagar ensam med er!"

I veckan då eller?
Hedvig vill att jag ska pyssla med henne. Dessvärre är det en svaghet hos mig, det där med att pyssla med barn. Jag är för otålig och alldeles för inriktad på ett "fint" resultat. Även fast det alltid blir alla hjärtanes fint när hon pysslar.

Annars har jag sysslat med ödets ironi såhär på kvällskvisten. Har gått igenom arbetsansökningar till två tjänster på Sanders företag. A-lista -A-lista och B-lista. En C-lista också som jag inte ens skrivit ut.
Här sitter jag och sållar liksom. Du, du, du, men inte du, och absolut inte du! Usch. Jag kanske ska ta anställning där istället. Ge mig själv anställning. Har skittrevlig telefonröst och kan vara en snyggelisnygg säljare som snicksnackar runt på stadens arkitektkontor. Vad säger du Sander? Jag säger: löneanspråk på 35 loppor. Stavningskontroll och 24/7 med mig ingår i det.

Man ska verkligen inte ta ut saker och ting i förskott, men jäklar vad bra det känns! Ivan sov i princip hela natten. Vid två ville han ha en flaska och det kan man väl leva med, men annars, mellan 20.30 och 06.30. Vi satsar naturligtvis på att förlänga den sömnen, främst i framkant.

Brösten börjar jag, tvyärr kanske, vänja mig vid. Man lär sig leva med smärtsamma bomber.

Nu har vi vinkat av de andra två i vår familj. Det tycker vi är lite trist.

Idag är dagens höjdpunkt leveransen från Dammsugarpåsar.se. (Fy fan.)

Är så jäkla stekpannetrött och slut. Ibland är det som om det
krävs en vilodag efter helgen. Dagen inleddes med ett besök hos
Hedvigs skolsköterska. Det var dags för svinis-sprutan. 25 ungar
mellan 6-9 år med en förälder vardera stod i trapphuset och trampade
kl åtta på morgonen. Och så skedde något så jäkla pinsamt.
Skolsyster försov sig. Tänk sig, när man annonserat i
specialmailutskick och tapetserat skolan med info om att vaccinering
kommer ske måndagen den 30e mellan åtta och tio - och så försover
man sig. Fytti farao vilken panik man har när man vaknar.

Nu, hemma från klubben och två sovande barn. Jodå. Och två ömmande
bröst, fortfarande.

Kanske lite vågat. Ett wannabe-utvik. Men, ett par fruktansvärt
hårda bröst.

Har haft en mycket skön sömn på soffan, dit jag var förpassad under
natten. Sander vill hävda att han sovit typ 2 timmar inatt.

Nu är jag uppe med barnen och stoppar i dem frukost. Men åh vad jag fantiserar om att sluta ögonlocken.

Jag har säker varit på Cozmoz högstadiedisco mellan -93 och -95 lika
många gånger som jag varit på Debaser Slussen. Stundtals är
skillnaden milsvid och ibland är den ingen alls.

Idag beställer jag en mellanöl på flaska och en Pommes med aioli.
Då drack jag, såklart, på min höjd en Cola. Jag brukade stå på
balkongen och kolla efter Marco, min första pojkvän. Jag kollade i
flera timmar, han kanske skulle, kunde komma... Han var där en gång
på fem, jag tror inte att han än idag förstår hur mina ögon
blödde för att försöka urskilja honom
mellan träden.
Jag brukade också stå där på balkongen och dra munbloss. Blåste ut
genom näsan, då såg det som på riktigt ut.

Idag får ett oavsiktligt munbloss mig att flyga 15 år tillbaka i
tiden.

I väntan på min pommes med aioli tröstar jag mig med denna.

Och bara för att man är snabb på att flippa av kapsyler från
flaskor borde man inte få jobba som bartender.

Läge asså.

Ja. Jag bad någon ta en, eller varför inte fler, bilder på mig.

Har varit tvungen att byta kläder. Läckte på min nya sidenklänning.
Ok, check.

Han är på 'tjejfest'.

Vi talar om dammsugarpåsar. Han har en dammsugare med en kasett som
man kan tömma. Det tycker jag låter fan tast istiskt. Hampus heter
han.

Snygga tjejer jag hänger med. Ikväll. De är från Gotland.

Ute. Det är det jag är. Med min pappas näsa.

Vi dricker rötjut och röker i köket. Brösten gör sig mer än
påminda. Idag kanske vi slutar att amma.