Oj. Det var visst inte en vanlig söndag på Skansen. Det är visst Lucia idag. Det blev vi snabbt varse om när vi såg köerna vid entrén. Smockat med folk som ville ha lite stämning. Vi var väl påklädda och hade kaffethermos med oss så det gick ingen större nöd. Uppe vid Solliden där själva framträdandet var var det hysteriskt mycket folk, Agneta Sjödin i högtalarna och kolmörkt, det blev liksom bara för mycket i kombination. Drog ner till karusellerna där det var betydligt lugnare. 
Skansen för övrigt kan man ju ta en måndagsförmidda eller nåt. Folksamlingar som denna gör så att det kryper i kroppen på mig. Och två, i det här fallet, tre ungar på det. 

350 spänn fattigare tar jag mig an tvätten här hemma. 

Hahaha! Jag har Mumin på gårn! Haha. Ja, jag vet, jag har
iittalabutiken på gårn med så jag fattar ju snabbt, men kul!

Vaknade av att vara fullt, fullt utsövd. San gick upp med barnen lite tidigare. Hepp kom in till mig i sängen och lussade. Julmusik strömmade i högtalarna. Fytti farao vad skönt. Hepp o San begav sig till simhallen ganska tidigt. Ivan somnade kort därefter och jag skriver skitlång lista inför resan. Välling, resesäng, solkräm, paraplyvagn, vaccinationer, bankdosor, försäkringskassan. Allt som ska hinnas med innan. Julkappar till syskonbarna. 30-årskalas för släkten. 30-årsfest för vännerna. Plocka ur lägenheter på krimskrams. Byta säng till Hedvig. Byta köksbord.

När mina vänner kommer tillbaka och den lille vaknat ska vi hämta ut lite olika paket på posten (Konsum). Bland annat mina fina underkläder från Hempa. Kanske jag (inte) lägger ut bild på mig i dem? Min barm ser allt annat ut än vad den gjorde på den bilden jag diskret delade med mig av i ett tidigare inlägg.

Ett inlägg påbörjat igår kväll...

Nu har jag det bra. Har klarat av en hel dag och har nog ett par timmar kvar i vaket tillstånd.
Efter att jag praoat klart hos Mina belönade vi oss med en varsin 8-bitars sushi i Gamla Stan. Mina hade samma huvudvärk som jag. Kvällen innan var vi på vernissage på Pub, utställningen var en modefilm, kan man säga. Och fotografier. Baserad och fritt tolkad efter Allra käraste syster. Jag känner alla som var involverade men kan ändå säga helt opartiskt att det var fantastiskt! Vi drack rötjut och virvlade vidare i natten. Fast klockan var bara sju på kvällen. Börjar man tidigt så slutar man tidigt. Klockan tio var jag hemma i min soffa och såg upplösningen av Idolfinalen men stängde av så snart det stod klart vem som vann.

Nu ligger jag alltså som i en liten hög framför brasan. Suger musten ur tröttheten, barnen sover och jag tillåter mig att slumra, vakna, slumra, vakna...

Är prao på Minas jobb.

Utan värktabletter sitter jag vid köksbordet med en huvudvärk som
minner om rödvinet igår och en arm som plågas av vaccinationen.

Jag matar Ivan med gröt, klockan är prick sju. Om jag är uppe med
honom i ca två timmar så kommer Sander ta vid sen och jag får sova.
En liten deal vi kommit fram till. Gött. Längtar.

Phjuuuu. Väntar på ett sånt där (livsavgörande) samtal. Det gäller givetvis arbete. Jag försöker att inte ha så stora förhoppningar men kan inte riktigt lura mig själv. Dessvärre har jag varit tvungen att outa det hela då jag behöver göra mig av med Biffen om det hela skulle gå i lås. Blir det inget av med saken måste jag ringa runt och berätta om mitt (inte särskilt stora faktiskt) misslyckande. Är ganska härdad vid det här laget. Än dock är det en mysläskig känsla i kroppen. Som när man väntade på att en kille skulle ringa upp efter ett disco nån gång på 90-talet.

Minnen från en svunnen tid. Kan man väl säga.
Vår etta på Bleckan för 6-4 år sedan. Hysterisk, mysigt och det går så bra att bo i en etta. Det vill jag fortfarande hävda då hela vårt möblemang som vi har nu, på 70 kvm, gjorde sig fint på 45 kvm.
Jag skulle lätt, ganska lätt i alla fall bo på 45 kvm om jag hade, låt säga 50 kvm BIAREA.(Och om jag var tvungen såklart) Ungarna skulle säkert protestera. Och vid närmare eftertanke kanske det vore fint med 15 kvadrat till ändå. Men biarea asså...
Jag säger det gärna i ett helt ord, med betoning på a.
Vi delar ju fortfarande sovrum med ungarna. Men ni har ju sett Biffen, eller hur, det funkar fint!

Men sanningen är ju den att jag i själva verket drömmer om ett funkisradhus i etage, gärna där i Vällingby där Olof Palme bodde. Eller en sekeskifteskåk i Spånga. Just nu: Så mycket tid, så få väggar att måla.

Kletar på lite turkos eyeliner och hoppas att hämtningen på fritids
går smärtfritt. Kanske vi fikar på vägen hem, då skulle Hepp Hepp
hoppa ur brallorna.

Kan bara konstatera att jag har varit för smal. Eftersom jag tycker att jag är smal nu och de här satt perfekt för två år sedan... 
Jag kom som synes inte alls tomhänt upp ur källaren, dessa fick följa med. Ett par favvojeans jag sydde för ca 4 år sedan. De åker ner igen.

Hedvig 7 år sedan.

Skulle vi!?
Skulle vi stöpa våra barn i samma form? Vi jobbar bara vidare med ett vinnande koncept.

Hey! Här sitter det lite kärlek på golvet! Min fina BabyBiff.

Letade som tusan efter det där lucialinnet. Var ner i källarn och slet mitt hår. Väl uppe, tomhänt, tog jag fram konstruktionspapper och började fundera på vilken slags krage jag skulle rita och sy. Tänkte då inte stå där som en looser på H&M vid stängning och bara hitta linnen i stl 92.
Äh, kollar en extra gång i garderoben, och som en skänk från ovan. Där var de! Ett i stl 116 och ett i stl 128 - bingo! Nu kan jag vara en såndär jävul som skickar med min unge ett extra linne, om nån annan skulle glömma...

Morning has broken.
De tu familjemedlemmar som har närvaroplikt på sina dagliga åtaganden har lämnat oss. Biffen valde att gå o lägga sig igen medan jag sitter i slinkig morronrock och kollar på Tv4. Just nu talar Elisabeth Tarras om Nobelfesten. Är den ikväll? Sa jag det?!
DN prenummerationen och SvDn har inte riktigt gått hand i hand så det har varit nyhetstorka vid frukostbordet ett tag.

Programledaren och jag har barn i samma klass. Jag ser henne på ett helt annat sätt. Hon har lika svårt som jag att få med sig sitt barn från fritids.

Då har vi börjat knarka här då. Vi kan inte låta bli, går som i trance.

Chèvre. Gud, chèvre!
Igår med rödbetor. Idag med rotselleri. Vad månne det bli imorgon? Lammfärsspett står på agendan, men det kan man väl ha chèvre till?

Fan. Är skitsugen. Måste ha mer.

Tips:
centimetertjocka rotselleriskivor på papper. Lite olja, salt och peppar på. 25 min 200c. Ut. På med chèvren i skivor, lite honung och lite rosmarin. Toppa med pumpakärnor. 5 minuter till! Yeah.

Det blir rotsakspytt, kokta rödbetor, chèvrecream och kapris.
(i vanliga fall, korvstroganoff)

Ansök gärna i präktighetsklubben bland kommentarerna.

Olle kommer och ringer på dörren. De bodde precis bredvid oss tills för en vecka sedan. Nu har de flyttat från Repis till Krukis. Så himla sorgligt. När de väl flyttat inser vi hur mycket vi umgåtts och hur mycket de faktiskt betytt i vår vardag. Vi var haft spontana fredagsmys, två gånger har vi firat nyår tillsammans och ofta har de suttit vid vårt köksbord med en kopp the. Men nu är Juristen, Musikern och Gårdsplutten väck. De fattas oss.

Klockan är strax elva på förmiddan och jag tärnar rotfrukter. Ivan sover för andra gången. Duschar jag inte nu så blir det inget idag. Jag får dölja allt sunk så gott det går. Kommer vara tvungen att gå till Coop idag igen, fick absolut inte med mig allt med mig hem igår. Dinkel och sånt ska jag ha... Det blir vegomiddag med middagsgäst idag. Jag hoppas att gästen tar med sig lite vin, det skulle jag vilja ha. Jag har dock raljerat om att jag ALLTID har vin hemma så hon kanske förlitar sig på det?

Vi har barnvakt på fredag. Jag kommer ha en smaragdgrön Acneklänning på mig, den jag läckte på för ett tag sedan. Vi ska på vernissage på Pub. Längre än så har vi inte kommit i våra planer. Naturligtvis peppar vi upp för kvällen med hysteriskt luciafirande på skolan. Yeah!

(ja, men det är faktiskt tisdag idag, klart man måste hålla sig över ytan med fredagsplaner!)

Båda barnen sover och här sitter jag vid Dellen. Dellen är en dator vi hade när Hedvig var bebis. Hon är 7½ år nu.

Överväger att säga godnatt till Dellen och förse mig med skinkmackor. Har man läst riktigt noga, härförinnan, så vet man att det är riktigt goda skinkmackor. De är så gröna och ekologiska att de slår kullerbyttor när de kommer ner i magen. Jag tror Anthon Berg kan få plats med.

När jag mötte Cecilia Blankens på Coop.

Trodde att det skulle bli ett alldeles vanligt besök på Coop för min del. Men det fick stjärnglans.
Med raska och bestämda steg klev jag in på Coop med inköpslista from hell. Plockade åt mig grönsaker som aldrig förr. Fyllde korgen så jag var tvungen att hämta en ny och förvara den fulla i kassan. När jag hämtade den nya korgen stod det en till synes vanlig tjej och försåg sig med en korg. Jag reflekterade inget vidare över det förutom att jag konstaterade att hon hade en Bugaboovagn, som alla andra. Fortsatte vidare med min inhandling. Det var på nedre plan jag om till insåg vem den här till synes vanliga tjejen var. Vid barnmatshyllan där vi båda stod och valde. Kastade en hastig blick på hennes väska.
– Men, det där är ju en sån där Miu Miu som jag såg när jag var i Provence. Som jag då tänkte, -Den måste jag ha! Innan jag insåg att det var för att jag sett den på Cecilia Blankens blogg på Mamasidan
Kollade snabbt på tjejen med samma väska som Cecilia Blankens,
– Men, det ÄR ju Cecilia Blankens!
Jag läser Blankens blogg varje dag. Jag läser allt för många bloggar varje dag. Alex och Calles, Katrins, Sannas, Skrytmorsan och Linneas, Linnas och Hannas, Korvaspappan och Redaktionsbloggen (och några fler piniga nog att inte nämnas), ja, alldeles för många för att det ska vara sunt faktiskt. Dessutom har jag träffat Blankens vid en plåtning som jag assisterade. Och en ytterligare gång därefter då vi morsade på varandra, just för att vi träffats strax innan. Men det här var ju över ett år sedan och jag var ca 30 kilo tjockare än var jag är idag.
Tankebanor som gick:
Ska jag hälsa? Neej, hon känner säkert inte igen mig. Men tänk om hon gör det, då går jag här och är konstig och snofsig och låtsas som att jag inte känner igen henne, för det gör jag ju definitivt.
Jag kom inte fram till något. Gick till kassan för att betala. Jäklar, hon ställde sig i samma kö. Nu kommer jag inte komma undan. Antingen ignorerar jag på ett fånigt sätt. Eller så tar jag chansningen att hon kanske känner igen mig och hälsar.
Hon kände inte igen mig. Rullgardin ner. Jag är tvungen att berätta vem jag är och att vi faktiskt har träffats förut och att jag kände igen henne där nere, ja, just det, -Ja, för jag läser ju din blogg varje dag, eehe, ”nervöst skratt”. Vi småpratade i några ca 30 sekunder om barnvagnar, handling och -Ja, men det var trevligt att ses! Sen gick jag hem och drack kaffe.

I bloggsfären nuförtiden tror jag att det kan vara så att man ”lär känna” personer (så som de vill framställas) och man känner, att den här personen skulle jag kunna/vilja vara kompis med. Blankens är en sån!

Det här kan vara det pinsammaste inlägget hittills. Man vill ju inte outa sin starstruckhet. Men nu gjorde jag det.

Hur har denna passerat tidigare kylskåpsutrensningar?!

Min man är stressad och har mycket jobb. Till en början tycker jag lite synd honom tills jag inser att om hans arbetsbelastning ökar så ökar min med. Då sätter jag mig och Googlar matsedlar och inköpslistor. Nu har jag skrivit en knasig matsedelslista med mat vi aldrig äter i vanliga fall. Men jag skiter i det, jag ska bara köpa maten. Och laga maten. Och ambitionen är att maten ska lagas på eftermiddagen redan. Jodå. Ja, men vi får väl se.
 
Skridskor ska införskaffas, simskolan ska besökas. Lucia i skolan och jag är så jäkla säker på att vi har lucialinnen här någonstans men jag kan fan i mig inte hitta det! Men, batteriet i ljuset är nytt och glitter införskaffat. (Jag är så bra!)

Ska ta och printa den där inköpslistan nu, får nog handla i två omgångar. Om en timme dricker jag förmiddagskaffe med moster på Rival!