Morning has broken.
De tu familjemedlemmar som har närvaroplikt på sina dagliga åtaganden har lämnat oss. Biffen valde att gå o lägga sig igen medan jag sitter i slinkig morronrock och kollar på Tv4. Just nu talar Elisabeth Tarras om Nobelfesten. Är den ikväll? Sa jag det?!
DN prenummerationen och SvDn har inte riktigt gått hand i hand så det har varit nyhetstorka vid frukostbordet ett tag.

Programledaren och jag har barn i samma klass. Jag ser henne på ett helt annat sätt. Hon har lika svårt som jag att få med sig sitt barn från fritids.

Då har vi börjat knarka här då. Vi kan inte låta bli, går som i trance.

Chèvre. Gud, chèvre!
Igår med rödbetor. Idag med rotselleri. Vad månne det bli imorgon? Lammfärsspett står på agendan, men det kan man väl ha chèvre till?

Fan. Är skitsugen. Måste ha mer.

Tips:
centimetertjocka rotselleriskivor på papper. Lite olja, salt och peppar på. 25 min 200c. Ut. På med chèvren i skivor, lite honung och lite rosmarin. Toppa med pumpakärnor. 5 minuter till! Yeah.

Det blir rotsakspytt, kokta rödbetor, chèvrecream och kapris.
(i vanliga fall, korvstroganoff)

Ansök gärna i präktighetsklubben bland kommentarerna.

Olle kommer och ringer på dörren. De bodde precis bredvid oss tills för en vecka sedan. Nu har de flyttat från Repis till Krukis. Så himla sorgligt. När de väl flyttat inser vi hur mycket vi umgåtts och hur mycket de faktiskt betytt i vår vardag. Vi var haft spontana fredagsmys, två gånger har vi firat nyår tillsammans och ofta har de suttit vid vårt köksbord med en kopp the. Men nu är Juristen, Musikern och Gårdsplutten väck. De fattas oss.

Klockan är strax elva på förmiddan och jag tärnar rotfrukter. Ivan sover för andra gången. Duschar jag inte nu så blir det inget idag. Jag får dölja allt sunk så gott det går. Kommer vara tvungen att gå till Coop idag igen, fick absolut inte med mig allt med mig hem igår. Dinkel och sånt ska jag ha... Det blir vegomiddag med middagsgäst idag. Jag hoppas att gästen tar med sig lite vin, det skulle jag vilja ha. Jag har dock raljerat om att jag ALLTID har vin hemma så hon kanske förlitar sig på det?

Vi har barnvakt på fredag. Jag kommer ha en smaragdgrön Acneklänning på mig, den jag läckte på för ett tag sedan. Vi ska på vernissage på Pub. Längre än så har vi inte kommit i våra planer. Naturligtvis peppar vi upp för kvällen med hysteriskt luciafirande på skolan. Yeah!

(ja, men det är faktiskt tisdag idag, klart man måste hålla sig över ytan med fredagsplaner!)

Båda barnen sover och här sitter jag vid Dellen. Dellen är en dator vi hade när Hedvig var bebis. Hon är 7½ år nu.

Överväger att säga godnatt till Dellen och förse mig med skinkmackor. Har man läst riktigt noga, härförinnan, så vet man att det är riktigt goda skinkmackor. De är så gröna och ekologiska att de slår kullerbyttor när de kommer ner i magen. Jag tror Anthon Berg kan få plats med.

När jag mötte Cecilia Blankens på Coop.

Trodde att det skulle bli ett alldeles vanligt besök på Coop för min del. Men det fick stjärnglans.
Med raska och bestämda steg klev jag in på Coop med inköpslista from hell. Plockade åt mig grönsaker som aldrig förr. Fyllde korgen så jag var tvungen att hämta en ny och förvara den fulla i kassan. När jag hämtade den nya korgen stod det en till synes vanlig tjej och försåg sig med en korg. Jag reflekterade inget vidare över det förutom att jag konstaterade att hon hade en Bugaboovagn, som alla andra. Fortsatte vidare med min inhandling. Det var på nedre plan jag om till insåg vem den här till synes vanliga tjejen var. Vid barnmatshyllan där vi båda stod och valde. Kastade en hastig blick på hennes väska.
– Men, det där är ju en sån där Miu Miu som jag såg när jag var i Provence. Som jag då tänkte, -Den måste jag ha! Innan jag insåg att det var för att jag sett den på Cecilia Blankens blogg på Mamasidan
Kollade snabbt på tjejen med samma väska som Cecilia Blankens,
– Men, det ÄR ju Cecilia Blankens!
Jag läser Blankens blogg varje dag. Jag läser allt för många bloggar varje dag. Alex och Calles, Katrins, Sannas, Skrytmorsan och Linneas, Linnas och Hannas, Korvaspappan och Redaktionsbloggen (och några fler piniga nog att inte nämnas), ja, alldeles för många för att det ska vara sunt faktiskt. Dessutom har jag träffat Blankens vid en plåtning som jag assisterade. Och en ytterligare gång därefter då vi morsade på varandra, just för att vi träffats strax innan. Men det här var ju över ett år sedan och jag var ca 30 kilo tjockare än var jag är idag.
Tankebanor som gick:
Ska jag hälsa? Neej, hon känner säkert inte igen mig. Men tänk om hon gör det, då går jag här och är konstig och snofsig och låtsas som att jag inte känner igen henne, för det gör jag ju definitivt.
Jag kom inte fram till något. Gick till kassan för att betala. Jäklar, hon ställde sig i samma kö. Nu kommer jag inte komma undan. Antingen ignorerar jag på ett fånigt sätt. Eller så tar jag chansningen att hon kanske känner igen mig och hälsar.
Hon kände inte igen mig. Rullgardin ner. Jag är tvungen att berätta vem jag är och att vi faktiskt har träffats förut och att jag kände igen henne där nere, ja, just det, -Ja, för jag läser ju din blogg varje dag, eehe, ”nervöst skratt”. Vi småpratade i några ca 30 sekunder om barnvagnar, handling och -Ja, men det var trevligt att ses! Sen gick jag hem och drack kaffe.

I bloggsfären nuförtiden tror jag att det kan vara så att man ”lär känna” personer (så som de vill framställas) och man känner, att den här personen skulle jag kunna/vilja vara kompis med. Blankens är en sån!

Det här kan vara det pinsammaste inlägget hittills. Man vill ju inte outa sin starstruckhet. Men nu gjorde jag det.

Hur har denna passerat tidigare kylskåpsutrensningar?!

Min man är stressad och har mycket jobb. Till en början tycker jag lite synd honom tills jag inser att om hans arbetsbelastning ökar så ökar min med. Då sätter jag mig och Googlar matsedlar och inköpslistor. Nu har jag skrivit en knasig matsedelslista med mat vi aldrig äter i vanliga fall. Men jag skiter i det, jag ska bara köpa maten. Och laga maten. Och ambitionen är att maten ska lagas på eftermiddagen redan. Jodå. Ja, men vi får väl se.
 
Skridskor ska införskaffas, simskolan ska besökas. Lucia i skolan och jag är så jäkla säker på att vi har lucialinnen här någonstans men jag kan fan i mig inte hitta det! Men, batteriet i ljuset är nytt och glitter införskaffat. (Jag är så bra!)

Ska ta och printa den där inköpslistan nu, får nog handla i två omgångar. Om en timme dricker jag förmiddagskaffe med moster på Rival! 

Eftersom jag var på Söders Hjärta för andra kvällen på raken
igår låter jag mig lätt ledas i pysselkopplet på morgonkvisten. Men
gudars vad fint det blev!

Idag går hela familjen, och klasskamrat, till Stadsmuseet för lek.

Oj oj oj... Hoppas det smakar.

Nemas problemas!

Se så fin jag är idag!
Mosters gamla Levisjeans
Sanders ullskjorta från Herr Judith
Prickig kashmirsjal från marknaden i Provence
200-kronorsfuskpälsen från H&M
Hemmakaffe i melaminmugg.
På Repslagargatan med tryckande huvudvärk. Fotografen, det är min fina Lisa!

Jag är helt jävla hopplös.
Och det är jag säkert inte ensam om. Så fort Ivan somnar så ska jag göra si och så, det och då. Och när han väl gör det så är det som om nån slags apati vältrar sig över mig. Jag ska ju göra lasange. Suga av golvet. Duka. Tända en brasa i kakelugnen. Istället finner jag mig sittande framför datorn, uppdaterar samma sida som jag samtidigt uppdaterar på iPhonen i min hand. "Jag är patetisk", mumlar jag för mig själv.
Det funkar oftast bäst att stänga av datorn helt och hållet. Slå på en dokumentär på telefonen och lyssna genom stereon.

Jag ska nog göra det nu, och så ska jag lufta vinet (läs: hälla upp det resterande i boxen i en tillbringare så det ser lite trevligare ut)

Finns bara två alternativ. Antingen kommentar, eller gilla. Som är bekant från Facebook, inte sant? Hoppar över det där med ogilla, det kan man hålla för sig själv.

Gudars skymning. Nu kommer de underkläderna jag alltid sökt. Mormorsunderkläder, lite pansaraktiga i laxfärgat. Tycker mig se det på bilderna. Har kollat på second hand efter dessa tingest men man hade visst betydligt mer bombastiska behag förr i tiden än vad jag har. Förmodar att jag landar på 75b när detta är över. (de är fortfarande välfyllda, men smärtar inte lika mycket + läcker!)

Har skickat en önskelista till Sander. Jag önskar mig allt.

Bokar biljetter till Kenya. Då känner man verkligen att man är ute på world wide webb, herregud. Blir svettig av allt klickande. Det är ju bara jag som bestämmer när de faktiskt köps, speler ingen roll hur mycket jag surfar runt, de blir ju inte mer bokade för det.

Har lagat den jävla dammsugaren. Superlim och nya påsar gjorde susen. Suger som den ska. Tänk att jag ändå känner mig helt nöjd med det faktumet att jag lagat den. Och vill dela med mig av det.

Idag är det simskola, återigen. Efteråt har jag lovat hårt, hårt att vi ska gå till BK o köpa burgare. Vi ska ta med maten hem och äta medan vi pysslar. Smällkarameller. Vik, vik, klipp och tejpa, stoppa godis inuti som hinner bli gammalt till jul. Jag gör förresten så fina smällisar så inte vill väl jag krajja dem sen!

Otillräcklig.
Knappast en känsla jag är ensam om som småbarnsförälder. Men det blir extra påtagligt när ens sjuåring slänger det i ansiktet på en.

"Du har aldrig tid med mig!"

"Det känns som att Biffen har tagit ÖVER er!"

"Jag vill ha några dagar ensam med er!"

I veckan då eller?
Hedvig vill att jag ska pyssla med henne. Dessvärre är det en svaghet hos mig, det där med att pyssla med barn. Jag är för otålig och alldeles för inriktad på ett "fint" resultat. Även fast det alltid blir alla hjärtanes fint när hon pysslar.

Annars har jag sysslat med ödets ironi såhär på kvällskvisten. Har gått igenom arbetsansökningar till två tjänster på Sanders företag. A-lista -A-lista och B-lista. En C-lista också som jag inte ens skrivit ut.
Här sitter jag och sållar liksom. Du, du, du, men inte du, och absolut inte du! Usch. Jag kanske ska ta anställning där istället. Ge mig själv anställning. Har skittrevlig telefonröst och kan vara en snyggelisnygg säljare som snicksnackar runt på stadens arkitektkontor. Vad säger du Sander? Jag säger: löneanspråk på 35 loppor. Stavningskontroll och 24/7 med mig ingår i det.

Man ska verkligen inte ta ut saker och ting i förskott, men jäklar vad bra det känns! Ivan sov i princip hela natten. Vid två ville han ha en flaska och det kan man väl leva med, men annars, mellan 20.30 och 06.30. Vi satsar naturligtvis på att förlänga den sömnen, främst i framkant.

Brösten börjar jag, tvyärr kanske, vänja mig vid. Man lär sig leva med smärtsamma bomber.

Nu har vi vinkat av de andra två i vår familj. Det tycker vi är lite trist.

Idag är dagens höjdpunkt leveransen från Dammsugarpåsar.se. (Fy fan.)

Är så jäkla stekpannetrött och slut. Ibland är det som om det
krävs en vilodag efter helgen. Dagen inleddes med ett besök hos
Hedvigs skolsköterska. Det var dags för svinis-sprutan. 25 ungar
mellan 6-9 år med en förälder vardera stod i trapphuset och trampade
kl åtta på morgonen. Och så skedde något så jäkla pinsamt.
Skolsyster försov sig. Tänk sig, när man annonserat i
specialmailutskick och tapetserat skolan med info om att vaccinering
kommer ske måndagen den 30e mellan åtta och tio - och så försover
man sig. Fytti farao vilken panik man har när man vaknar.

Nu, hemma från klubben och två sovande barn. Jodå. Och två ömmande
bröst, fortfarande.

Kanske lite vågat. Ett wannabe-utvik. Men, ett par fruktansvärt
hårda bröst.

Har haft en mycket skön sömn på soffan, dit jag var förpassad under
natten. Sander vill hävda att han sovit typ 2 timmar inatt.

Nu är jag uppe med barnen och stoppar i dem frukost. Men åh vad jag fantiserar om att sluta ögonlocken.