Lägger in nygamla bloggar på telefonen. Har haft dem på datorn tidigare men den använder jag ju tydligen inte längre. Mamamini, Linna Johansson och Försök inte se så snygg ut. De bidrar. 

I utkastet fortsatte jag skriva om bitterhet men det blev alldeles för privat och uthängande. Det vill jag inte heller.

Försöker fylla dagarna. Kaffeträffar, skolmöte, middagsgäst, semesterinhandling, rensning inför uthyrning, sömnad, tvätta, 17-årskalas, vaccineringar, luncher.
Till synes en hel del, men det finns många timmar att fylla.

Våren kommer bli något helt annat. Jag måste tro det. Det kommer ljusna och när sedan hösten kommer är vi förberedda. Däremellan en sommar. En sommar jag gärna jobbar mig igenom. Lite insjöbad. 

  

Kan tyvärr inte skriva något utan att bitterheten ska skina igenom. 

Barna vill vara med sin pappa och mamman vill vara utan barna. 

11-månadrn är. Krävande. Idag har han hittat toaborsten, det trasiga el-uttaget, ätit sitt bajs och förstört mitt tygutlägg. 

7-åringen är. Påfrestande. Humöret skiftar från högt till lågt på en tiondels sekund. Trött. Längtar efter pappa. Sur. Tycker att jag är ap-jobbig. 

Fyi. 
Barnens pappa, (låter ju kul?) jobbar så in i helvetes mycket just nu. Kommer hem vid midnatt om 'dagarna'. Om 10 dagar börjar hans 8 månaders föräldraledighet. Något vi alla ser fram emot. Mycket.  

Lagomt bittert?

Instruktioner till gudmor.

Man ställer själva objektet på toaletten och låter honom stå och fippla med spolknappen. Samtidigt som man knäpper upp bodyn måste man parera så han inte slänger ner något ömtåligt från hyllan bredvid. Och vara runt om honom hela tiden då balansen är ganska dåligt utvecklad. Vik in bodyn högt upp på ryggen. Ta enkelt av blöjan, med bajs eller ej. Samtidigt, under tiden har man satt på vattnet och ansett att det håller lagom temperatur. Tag objektet över armen och ner med rumpan i handfatet. Tvätta där bort bajs. Man vänjer sig vid känslan av bajs mellan fingrarna, men det är gulligt och själva poängen är att allt ska vara borta när man är klar. Det kan vara lite knepigt om det kommit upp i ljumsk-regionen. Då får man lägga objektet på skötbordet för efterbearbetning. Vid det här laget är objektet otåligt och man måste vara snabb och rolig. Vifta med hårborstar och toarullar. Prutta på magen eller låtsas-nys. På med ny blöja, knäpp bodyn i den position objektet behagar befinna sig i. Upp med objekt och klar!! 

Efter-plugget-fika. På Kaffe. Jag och min förstfödda är fortfarande
vänner, såhär långt in på veckan. Vi har våra duster, återkommer
på torsdag.

Vad som är helt underbart perfekt är dock att vi har en
överenskommelse för denna vecka. Spagetti och köttfärssås hela
veckan. Inget tjafs. Nästa vecka kanske köttbullar o makaroner?
Veckan därefter mango och tonfisk?

Dagens lunch, ris, ajvar och tapenade.

För övrigt provar jag kläder och fryser. Det är den sortens kläder.

Bilder från idag om igår.

Nu ska vi se.

Man kan ju inte tjata om i månader att man ska ha 30-årsfest och sedan inte knysta om den. 
Jag befinner mig återigen i soffan med benen på bordet. Som för 28 timmar sedan. 
48 personer har under tiden strömmat genom hemmet. 
En lyckad fest, måste jag ändå få säga. Knaset är väl när det är så mycket folk hinner man inte ägna så mycket uppmärksamhet till varje person som man skulle önska. I köket var det stundom som på krogen, svårt att komma fram. I vardagsrummet satt det mest dalfolk och häckade. I sovrummet tre gravida, och en massa fler. Många var fulla, det var roligt. Jag var mycket sparsam med bålen och klarade mig galant under kvällen, både från grodor och snubbel. Ett glas gick sönder och vid tvåtiden var avdroppningen ganska frekvent.
Halv fyra stöp jag i säng efter att jag fyllt en sopsäck med flaskor och laddat en maskin med disk.

Jag fick så mycket fina och genomtänkta presenter - och ett tal! 
Men det finaste var ju att ändå så många kom.

 

    

Sitter i soffan med benen på bordet. Tre mackor i magen. Paralyserad igen. Man har olika sätt att hantera stress. Sander har lämnat barnen hos moster och är nu på inhandlingsrunda. De första gästerna som skulle lämnat hemmet vid tio kom iväg vid tolv så jag känner mig lugn. De åker alltså från Dalarna...
 
Få se, vad kvar att göra? 
Ställa klädställningen i hallen. Duscha. Stryka klänningen. Oj, tre röror, men det tänkte jag att jag skulle lite charmigt och avslappnat pyssla med när de första anländer om ett par timmar. Skära upp bröd. Värma pajer och piroger. Göra bål! Och det är ju lite känsligt, den får ju inte stå och ljumna, måste vänta in isen. Den hoppas jag Sander kommer med i säckar. Putsa krom i badrummet. Nya ljus i stakarna. 
Hoppas gästens inspekterar micron och under fläktkåpan för de två ägnade jag en timme åt att rengöra igår.
Testsminkade mig igår också, herregud! för att se om mascaran skulle ligga därunder efter ett tag men kakan höll fint. Vad jag dock blev varse om är att jag har faktiskt blivit äldre. Har två, ja, vad säger man? Är inte så bekant med uttrycket rynkor så jag väljer - veck istället. Inte särskilt djupa men det envisas med att fastna underlagskräm där, vid de tillfällen jag använder det. Och så har jag tunn och mörk hud under ögona. Mjuk mage och väldigt mjuka tomma bröst. Fyra saker som påminner mig om att jag inte är 20. Jag gillar't!! Ändå.

Då grät jag.

På kylskåpet:

Jullirullan (koko) och nygifta.

I Kenya för 9 år sen, visitkort från förlovningsringsinköpet.

En treårig tjej och hennes pappa.

Dräktklädda barnbarn och barnbarnsbarn. Och nygift.

Jag dikterade ett inlägg för mig själv när jag gick och la mig igen.
Om känslan att återigen krypande ner mellan lakan ännu varma efter natten. Lättnaden att höra att faktiskt bebisen somnar in igen, ger upp sitt bökande och gnisslande. 

Jag blir väckt av att telefonen ringer. Det är 'laga källaren' som ringer. Sömndrucket svarar jag och får veta att han var nere imorse och jag hade glömt att låsa upp hänglåset, som överenskommet. Fan! Jag flyger upp, in i garderoben, på med gårdagens och förrgårdagens och måndagens kläder. Kutar ner i källaren och låser upp hänglåset, men lämnar det så det ser låst ut. Jag hade egentligen inte bråttom. Har redan förlorat min chans att få källaren lagad innan helgen. Men jag ville snabbt - och ärligt få iväg det där smset med 'Upplåst! Ber om ursäkt igen. Trevlig helg / Karolina.'

Nu ska jag dricka kaffe och mitt kval är om det bli pulver eller press. Har kokat vattnet tre gånger redan.

Såhär går det när man gör följe in i dimman både på för och eftermiddagsluren. Då är man pigg och alert halv ett på natten. Drog nyss i mig tre Njallor med bregott vibrerandes vid köksbänken. Har skickat Sander i säng efter att han hackat 14 gula lökar åt mig. Hittade inte simglasögona, annars hade jag gjort det själv.

Förbereder inför morgondagen då min vän Matilda kommer hit. Hon ska vara moraliskt stöd då jag gör 150 pytteminipajer. 

Hedvig ska följa med en kompis hem efter skolan imorgon. 

-men du kommer väl hem till Lets dance va?
-mäh, mamma, jag ska faktiskt ha fredagsmys hos Otto!!

Dåså. 

Hade jag köpt den här på Gryningens Hälsokost hade det känts PK,
lite lyxigt och präktigt. Specialarns superekologiskt liksom.
Men det är inhandlat på Lidl, rakt över gatan. En butik full med
knasiga, eller ja, för mig, okända märken. Amerikanska
fullkornsrostbröd, yeah right! De där läbbiga juicerna, blöjmärken
jag aldrig sett och dito toapapper.
Men så är jag väldigt konservativ också. Blir helt köpt av
tilltalande förpackningar och allt som det står Saltå Kvarn på
köper jag 'för det ser så trevligt ut när man öppnar skafferiet
då'

Nu börjar jag dock förbereda mig på den vargavintern, rent
ekonomiskt, som kommer i vår. Allt osäkert, men med en säkerhet - vi
har många, många loppor mindre i månaden.

Jag jobbar väl kanske bäst under stress? Har fortfarande inte kommit
ut ännu, jag som skroderade så värst där vid lunch. Jag tog
istället min bebis i famnen och kröp ner under täcket. Den bästa
eftermiddagssoven ever!
Nu ska jag hämta Hedvig om en timme och 35 minuter och innan dess -
allt det där på ocharmiga Lidl.

Nu så!

Jag vet då hur man festar till saker och ting. Man tänder ljus till
lunch och man stuvar makaronerna. Jag kompenserar myset med att gå
till Lidl efter lunchen. Stackars de som arbetar där, det måste vara
så deprimerande. Jag önskar dem Coop. Men jag ska dit och köpa
grädde jag. Mycket. Och chips. Massor, så mycket som vagnen klarar av
och det torde väl vara en del?

Via sms agerar jag relationsrådgivningscentral. Jag som varit ihop med min kille i tio år iår. Hon, ja min patient för kvällen är en hon, gillar mina råd och då är det väl bra då.

Annars försöker jag parera frågor såsom 'om man har något jätte jättekulört på sig, får man ha svart kjol då?' Det är som med ungarna på skolan som vill åka hiss med mig, bara för att jag är en vuxen och då är det tydligen ok. Säger man ja till en, då kommer alla andra också. Jag har ju bara två nätta förhållningsregler inför helgens 30-årsevent; dresscode - ej svart. Och inget rödvin.

Golven skulle aldrig palla trycket för x antal gäster skvimpandes rödvin.

Och 'ej svart' visar sig tydligen vara mer ångestladdat än vad jag kunde föreställa mig. Det är väl inte hela världen om man har svarta strumpisar eller nån svart kofta, men frågan är om det är värt att gå ut med ett 'pressmeddelande'' till mina gäster? Ska jag hålla dem på halster? Kommer det bli bråk mellan gästerna, de som slagit knut på sig själva för att ej klä sig i svart och de som trotsar dresscoden? 

I söndags när jag hade min familj på besök tog jag upp en klädställning från källaren. Tyckte det var smart, de var ju ändå 16 st. En såndär liten en från Ikea, ni vet. Ha! Hade då rakt inte tänkt på att det är vinterstyle på jackorna såhär års. Min pappas dunjack tog ju för tusan upp en femtedel av utrymmet! Tur att vi har en gros också. 

Kanske kan skriva i pressmeddelandet att man inte bara ska hålla sig till dresscoden utan också komma i sin tunnaste vårjacka?

Börjar få orning på rörorna också. 

Jag inbillar mig att det är en härlig kväll. Brasa, mord och
marsipan.

En klassiker. Ett långt inlägg skrivet som bara försvann.

Det var tjat om vilka röror jag skulle göra och hur rörigt det kommer att bli i köket när dessa röror ska tillagas. Jag önskade mig också tips på röror.

Det var när jag började berätta om att jag har bloggen knuten till Google analytics och kan med andra ord se vart den läses ifrån som Word-dokumentet sa ifrån.

Men sammanfattningsvis så är jag bara sjukt nyfiken på Solna. Det hela var en omskrivning för att få berätta det, att jag var (är) nyfiken alltså.

Nu ska jag gå vidare och Googla om tapenade och sånt.

Mannen bredvid mig talar sitt tredje språk. Business, han snackar om
pengar. And 'he is travelling in Stockholm'

Cirkeln är sluten. En månad senare och jag är på Coop igen.

Ska gå till finaste barnaffärn i stan, Uni, och be dem plocka fram
sommarhattarna!

Ivan tycker att jag ser supersmarrig ut med Faces 'matte red' och vill
pussas om och om igen!

Å, men vad härligt det är att fylla år!

Väckt av sång och en teater som handlade om lilla familjen som skulle åka till Kenya.
Ett stort rött paket väntade på att öppnas. Hedvig hade gett nig ledtrådar som fick mig att, Gud förbjuden, tro att det var en morgonrock. Det vill jag INTE ha, trivs fint i mammas gamla slitna.

Det var ingen morgonrock. De tu tog sig en tur till Myrorna i Ropsten i lördags. Jag ÄLSKAR Myrorna i Ropsten. Å, fick en klänning av Sander och en blå glassvan av Hedvig. Hon var så pirrig och förväntansfull när jag öppnade hennes paket. Och så lättad när det visade sig att mamsen tyckte den var underbar! 

Frukosten stod uppdukad i köket, croissanter, tända ljus och hela köret. Det som var lite knas var att det inte var Morgonpasset på radion... Men det var bra musik, inte det. Jag poppade med. Efter femte låten fattade jag att set var en röd tråd i låtlistan... Alla låtar handlade om New York. 

-Men du, Sander, är det så att alla låtar handlar om New York?

-Åhhh, mamma, har du inte fattat det förrän nu!!!

Biljetter till New York alltså. Herregud! Jag frågade Sander vad jag nu skulle kontra med till hans födelsedag. Han svarade 'hotell i NY kanske?'. Toppen! Yeah! Jag och Sander. 

Kommer läsa på så jävla mycket om den stan att det känns som att jag kan den innan och utan när vi kommer dit. Ingen waste of time att lära sig att hitta o så. 

Nu är jag dessvärre lite strandsatt då Sander tog min födelsedagspeng imorse för att han glömt sitt visakort på jobbet. Tyvärr hade han glömt att han hade mitt visakort i byxfickan också... 

Vi ska på inflyttningsmiddag hos våra utflyttade grannar ikväll. Hade tänkt att köpa dem en present. Få se om jag hittar någon form av legitimation här hemma så jag kan gå på banken and do it the old fashion way.