Eftersom jag var på Söders Hjärta för andra kvällen på raken
igår låter jag mig lätt ledas i pysselkopplet på morgonkvisten. Men
gudars vad fint det blev!

Idag går hela familjen, och klasskamrat, till Stadsmuseet för lek.

Oj oj oj... Hoppas det smakar.

Nemas problemas!

Se så fin jag är idag!
Mosters gamla Levisjeans
Sanders ullskjorta från Herr Judith
Prickig kashmirsjal från marknaden i Provence
200-kronorsfuskpälsen från H&M
Hemmakaffe i melaminmugg.
På Repslagargatan med tryckande huvudvärk. Fotografen, det är min fina Lisa!

Jag är helt jävla hopplös.
Och det är jag säkert inte ensam om. Så fort Ivan somnar så ska jag göra si och så, det och då. Och när han väl gör det så är det som om nån slags apati vältrar sig över mig. Jag ska ju göra lasange. Suga av golvet. Duka. Tända en brasa i kakelugnen. Istället finner jag mig sittande framför datorn, uppdaterar samma sida som jag samtidigt uppdaterar på iPhonen i min hand. "Jag är patetisk", mumlar jag för mig själv.
Det funkar oftast bäst att stänga av datorn helt och hållet. Slå på en dokumentär på telefonen och lyssna genom stereon.

Jag ska nog göra det nu, och så ska jag lufta vinet (läs: hälla upp det resterande i boxen i en tillbringare så det ser lite trevligare ut)

Finns bara två alternativ. Antingen kommentar, eller gilla. Som är bekant från Facebook, inte sant? Hoppar över det där med ogilla, det kan man hålla för sig själv.

Gudars skymning. Nu kommer de underkläderna jag alltid sökt. Mormorsunderkläder, lite pansaraktiga i laxfärgat. Tycker mig se det på bilderna. Har kollat på second hand efter dessa tingest men man hade visst betydligt mer bombastiska behag förr i tiden än vad jag har. Förmodar att jag landar på 75b när detta är över. (de är fortfarande välfyllda, men smärtar inte lika mycket + läcker!)

Har skickat en önskelista till Sander. Jag önskar mig allt.

Bokar biljetter till Kenya. Då känner man verkligen att man är ute på world wide webb, herregud. Blir svettig av allt klickande. Det är ju bara jag som bestämmer när de faktiskt köps, speler ingen roll hur mycket jag surfar runt, de blir ju inte mer bokade för det.

Har lagat den jävla dammsugaren. Superlim och nya påsar gjorde susen. Suger som den ska. Tänk att jag ändå känner mig helt nöjd med det faktumet att jag lagat den. Och vill dela med mig av det.

Idag är det simskola, återigen. Efteråt har jag lovat hårt, hårt att vi ska gå till BK o köpa burgare. Vi ska ta med maten hem och äta medan vi pysslar. Smällkarameller. Vik, vik, klipp och tejpa, stoppa godis inuti som hinner bli gammalt till jul. Jag gör förresten så fina smällisar så inte vill väl jag krajja dem sen!

Otillräcklig.
Knappast en känsla jag är ensam om som småbarnsförälder. Men det blir extra påtagligt när ens sjuåring slänger det i ansiktet på en.

"Du har aldrig tid med mig!"

"Det känns som att Biffen har tagit ÖVER er!"

"Jag vill ha några dagar ensam med er!"

I veckan då eller?
Hedvig vill att jag ska pyssla med henne. Dessvärre är det en svaghet hos mig, det där med att pyssla med barn. Jag är för otålig och alldeles för inriktad på ett "fint" resultat. Även fast det alltid blir alla hjärtanes fint när hon pysslar.

Annars har jag sysslat med ödets ironi såhär på kvällskvisten. Har gått igenom arbetsansökningar till två tjänster på Sanders företag. A-lista -A-lista och B-lista. En C-lista också som jag inte ens skrivit ut.
Här sitter jag och sållar liksom. Du, du, du, men inte du, och absolut inte du! Usch. Jag kanske ska ta anställning där istället. Ge mig själv anställning. Har skittrevlig telefonröst och kan vara en snyggelisnygg säljare som snicksnackar runt på stadens arkitektkontor. Vad säger du Sander? Jag säger: löneanspråk på 35 loppor. Stavningskontroll och 24/7 med mig ingår i det.

Man ska verkligen inte ta ut saker och ting i förskott, men jäklar vad bra det känns! Ivan sov i princip hela natten. Vid två ville han ha en flaska och det kan man väl leva med, men annars, mellan 20.30 och 06.30. Vi satsar naturligtvis på att förlänga den sömnen, främst i framkant.

Brösten börjar jag, tvyärr kanske, vänja mig vid. Man lär sig leva med smärtsamma bomber.

Nu har vi vinkat av de andra två i vår familj. Det tycker vi är lite trist.

Idag är dagens höjdpunkt leveransen från Dammsugarpåsar.se. (Fy fan.)

Är så jäkla stekpannetrött och slut. Ibland är det som om det
krävs en vilodag efter helgen. Dagen inleddes med ett besök hos
Hedvigs skolsköterska. Det var dags för svinis-sprutan. 25 ungar
mellan 6-9 år med en förälder vardera stod i trapphuset och trampade
kl åtta på morgonen. Och så skedde något så jäkla pinsamt.
Skolsyster försov sig. Tänk sig, när man annonserat i
specialmailutskick och tapetserat skolan med info om att vaccinering
kommer ske måndagen den 30e mellan åtta och tio - och så försover
man sig. Fytti farao vilken panik man har när man vaknar.

Nu, hemma från klubben och två sovande barn. Jodå. Och två ömmande
bröst, fortfarande.

Kanske lite vågat. Ett wannabe-utvik. Men, ett par fruktansvärt
hårda bröst.

Har haft en mycket skön sömn på soffan, dit jag var förpassad under
natten. Sander vill hävda att han sovit typ 2 timmar inatt.

Nu är jag uppe med barnen och stoppar i dem frukost. Men åh vad jag fantiserar om att sluta ögonlocken.

Jag har säker varit på Cozmoz högstadiedisco mellan -93 och -95 lika
många gånger som jag varit på Debaser Slussen. Stundtals är
skillnaden milsvid och ibland är den ingen alls.

Idag beställer jag en mellanöl på flaska och en Pommes med aioli.
Då drack jag, såklart, på min höjd en Cola. Jag brukade stå på
balkongen och kolla efter Marco, min första pojkvän. Jag kollade i
flera timmar, han kanske skulle, kunde komma... Han var där en gång
på fem, jag tror inte att han än idag förstår hur mina ögon
blödde för att försöka urskilja honom
mellan träden.
Jag brukade också stå där på balkongen och dra munbloss. Blåste ut
genom näsan, då såg det som på riktigt ut.

Idag får ett oavsiktligt munbloss mig att flyga 15 år tillbaka i
tiden.

I väntan på min pommes med aioli tröstar jag mig med denna.

Och bara för att man är snabb på att flippa av kapsyler från
flaskor borde man inte få jobba som bartender.

Läge asså.

Ja. Jag bad någon ta en, eller varför inte fler, bilder på mig.

Har varit tvungen att byta kläder. Läckte på min nya sidenklänning.
Ok, check.

Han är på 'tjejfest'.

Vi talar om dammsugarpåsar. Han har en dammsugare med en kasett som
man kan tömma. Det tycker jag låter fan tast istiskt. Hampus heter
han.

Snygga tjejer jag hänger med. Ikväll. De är från Gotland.

Ute. Det är det jag är. Med min pappas näsa.

Vi dricker rötjut och röker i köket. Brösten gör sig mer än
påminda. Idag kanske vi slutar att amma.

Ljudet av en bebis som vaknar till är genomträngande. Går inte att
ta miste på, man vet direkt vad det handlar om. Inget snack.
Frustrationen är översvallande och man har ingenstans att göra av
den. Antingen kapitulerar man direkt och i och med det binder ris för
sin rygg. Eller så är man ihärdig och vet inte om man har något
för det.

Med fjärde tanden i antågande kapitulerar jag direkt och har armar
som spagetti vid det här laget.

Väntar på att Ahlvik ska komma med osannolikt god pizza. Har varit
hungrig sedan halv fem.

Sander ringde och frågade om stl 36 är lika med small. Yup. Men 'det
är bättre med för stort än för litet' kvittrade jag och nämnde
något om 38. Och så tänker jag att franska 36or inte är detsamma
som svenska 36or.

Hur många tänder ska man behöva få? Det här är ju helt hemskt.

Inser att det här blir en nära-nära-dag.

Fjärde på antågande.

Det är mycket knepigt att ta bilder på sig själv när man är ute
på promenix. Jag väljer den bästa bilden. Vi är strax på väg till
'Öppnis' som man i alla fall kallade det för sju år sedan. Biffen
sover och laddar.

Biffen vaken och vi poserar i garderoben. Detta är en bild av tio
ungefär. Allt vore toppen om man bortsåg från finnen precis där vid
ringfingret. Men det är ju bra att jag poängterar det också.

Det ser ut att bli en bra dag idag!
Jag väntar besök x2. Dammsuger som en idiot och putsar krom. Har ställt fram smöret för rumsvärmning.

Pappa har åkt hem nu och imorgon kommer barnens pappa hem. Jag kommer då antagligen vara både pizza- och lite rödvinsfull. Ahlvik får ta hand in barnen.

Imorgon peppar vi upp för premiär på öppna förskolan. Ivan kommer go bananas. 

Idag är en dag då allt känns lite ljusare och lite lättare. Folk. Det är folk man ska omge sig av.

Längtar efter Lisa.  

Hängde ni med?

'Fan ta den som inte låter mig sova utomhus.'

Och här står jag med leggings och linne under rocken. Och strumplöst
i stövlarna. Men nu sover han ju - argt!

Babies in total control of their parents. Är det så man säger? Har
försökt söva Ivan i en timme nu men har gett upp för en liten
stund. Sander är i Paris och Hedvig har tagit hans plats i sängen.
Det behövs en mur, om än så liten, för att inte Ivan ska korva ur
sängen. Problemet är bara att Ivan tycker att det är high life och
världens lycka att det är syrran som tagit pappans plats. Han vill
känna, pussas, slemma och nypa på henne. Hon avvisar honom bestämt i
sömnen. Gudars, tack inför denna hårdsovande dotter.
Oj oj oj vad jag smider rutininförsel. Lite mycket snack och lite
verkstad här kanske men jag tror att vi båda, sannolikt alla tre är
lite nervösa inför det hela.

Fan vad härligt det är att omge sig av människor.

Vi fick applåder för middan och sen kom Ahlvik. Älskade Ahlvik som
fick under kvällen befattningen Ivans gudmor. Utan dop och sånt. Jag
har tänkt på det länge och vågade slutligen fråga henne. Hon är
en viktig person i mitt liv och jag är glad för att hon vill vara en
viktig person i Ivans liv.

Sitter ensam vid köksbordet, tända ljus och uppdrucket kaffe. Jag är alltså ensam hemma. Helt ensam. Det är inte som när Ivan ligger och sover och kan vakna när som helst. Pappa är ute på promenad med honom. Så får jag tid och ro att ringa lite samtal. Frågan är om jag får mod att ringa dem?

Vi har klubben ikväll, kommer bjuda på Biff Rydberg, oxfilé och sånt. Jorå, här sitter det inte fast tre dar innan lön. Vi blir nog tio vuxna och fem barn. Det är ett djupt andetag och uppkavlade ärmar som gäller ikväll. 

Tio över nio kom Sander hem ikväll. Jag tycker att det är lite
kymigt att övertidsarbetet sker på fredagar. Kvart i elva, precis i
samband med att Reza röstas ut från Idol kommer Peter. De gick tre
år på nörd-snickarskolan. Just nu försöker jag diskret hålla för
vänster öra då deras navelpilleri är lite mer än vad jag står ut
med. Tänker föreslå att de ska gå ut och klubba lite, det vore skoj
för dem. Försöka prata företagsamhet och snickerier bland folk som
vill festa. Men tänker att det kanske vore nyttigt för dem. För
Sander att se andra människor och för Peter se andra, eller över
huvud taget, tjejer.
Nu får de gå.

Tänkte att jag skulle börja skriva rubriker till inläggen men har
lite traumatiska minnen sedan Mama-tiden. Därför blir det bara rätt
och slätt.

Henke var här o kollade på vårs grannars lägenhet, de vill hyra ut,
och de vill hyra. Det vore ungefär hur härligt som helst. Henke och
vi gick på folkhögskola tillsammans för ungefär hundra år sedan.
Nu har han både fjälla och dotter och har anslutit sig till vårt
sällskap om man nu så säger. Jag försöker att inte tänka så
mycket på det då det vore to good to be true.

Hypotetisk - hypotetisk fråga:

Prestigejobb eller tre månader i Afrikatt? Vore oerhört smärtsamt
att ställas inför det.

Rosiga kinder

Tänk att det blir en Henke & Matilda-dag idag igen. Helt ovetande om varandra hänger de ihop igen. Och förgyller min dag.

Om ett tag väcker jag Biffen, då får det vara nog, men kan inte sova bort sin barndom. Själv har jag trippat omkring här hemma i lurexig TopShop-klänning och vintageklackar sedan länge. Synd bara att jag förbrukar min förmåga att gå i klackar på hemmaplan istället för att stoltsera med det utomhus.

Sminket är åter på sin plats i badrumsskåpet och mina kinder är rosiga.

Vill gärna att någon kontaktar mig för AW, för nu har jag snart gjort min arbetsvecka. Om inte Sander, en gång på miljonen får för sig att after worka. Skulle aldrig ha mage att missunna honom det.



Lunch först kanske?

Tio år sedan.

För tio år sedan bodde jag i en etta på Bullermyren i Borlänge.
Eller 'Bullis' som det kallas. Jag var tillsammans med P och det var
ditintills med sina sju månader mitt längsta förhållande. Jag
jobbade på McDonalds och P hade fått jobb genom min pappa som tyckte att det var så förargeligt att en så arbetsför ung man gick och
stämplade. Vi hade en aprikosfärgad hörnsoffa i skinn, glasbord och
en multi-tv-möbel från Jysk.
På helgerna blev vi fulla på Flamingo eller Dublins och bråkade hela vägen hem till Bullis.
Tre månader senare flyttade jag till min egna etta på Vasagatan. P
var med när jag och pappa var där och tapetserade, han föreslog att
jag skulle göra upp ett valv mellan köket och det stora rummet. Som
om inte hörnsoffan, glasbordet och Jyskmöbeln vore nog, men det var
vid valv-förslaget jag förstod det. Det kommer inte bli något med
det här.

BabyBiff

Biffen i djungeln på vårdcentralen.

Ljug.

Aha, men hörrni, här ovan ser ni en tjej som kommer ihåg att köpa
maskindiskmedel. Är själv jävligt nöjd med den bedriften.

Nu ska jag ge mig the och Anthon Bergsmarsipan. Och så ska jag kolla
på Hype istället för Mammas pojkar. (ljug)

Lättakuten

Efter cirka två timmarär vi klara. Vi har spenderat förmiddagen på Lättakuten. Ca 10 minuter av dem var vi aktiva som patienter. Ivan har slem i, ja, halsen tror jag det var. Mycket riktigt. Han smittar. Ja, såklart. Men det kommer gå över. Skönt. 
Själv tyckte jag nästan att det var riktigt trevligt att hänga där i väntrummet, ingen som kollar snett på en om ens barn lägger av världens hostkavalkad. Och så får man småprata med andra vuxna. Och jag visste väl det - jag ÄR en trevlig person, som folk söker kontakt med. Jag ser nog hur de kollar på mig, 'kolla där, vilken cool småbarnsmamma'. 
Låt mig nu för i helvete få tro att de tänker så!!

Innan vi skulle iväg letade jag efter nåt, vad det nu kan ha varit, jag var i alla fall i handväskan och rotade. Där hittade jag allt mitt smink. Herregud, jag har inte saknat mitt smink sen i söndags då jag var ute på vift. Försökte tänka ut vad jag gjort under veckan, egentligen, men det är som i ett töcken. Blankt. Men det är ju så också dagarna har varit.

Nästa vecka kommer min pappa hit. Gud vad jag längtar efter min pappa. Sällskapsherre. Och på fredan, ja, jag menar nästa vecka, då kommer Sander hem från Paris. Hedvig önskar sig godis, jag önskar mig lite självkänsla och kanske en fin calvados. 

Oh no!

Nej för tredje gången. 

Jag är så bitter att jag inte kan formulera något vettigt.
Så klump-i-magen-bitter. Men skönt också, för jag vill egentligen inte jobba där (haha, vilket skämt att skriva så!) 

Skulle behöva slicka mina sår, i hemmets lugna vrå, ett ställe som jag för övrigt har klippkort på. 

Vad hände då?

Jag kör en såndär, jag-gick-ut-vad-hände-då?

Första anhalten är Apoteket. Där rekommenderar de inte hostmedecin
till småbiffar. Jag får med mig en doseringssked och tänker i mitt
stilla sinne att jag har något slemlösande därhemma som jag sonika
ger honom. Det blir en diff på tre månader, den är från 1 år, men
jag vågar nog chansa.
Ut från Apoteket, nu på Götgatans mitt. Ska inte hämta Hedvig ännu
så jag går söderut. Inte så långt, bara ett kvarter men söderut
låter fint. Vi går in på Waynes och möts där av Johan,
PercyNilegård, kanske inte så att vi möts, men han är den första
jag ser. Sneglar på kaffepriserna, blir sur och går in på
Designtorget. Letar bland knapparna eller pinsen där, för ett par år
sedan hittade jag en som det stod 'Ester' på, skulle ju köpt den till
Lisa men gjorde inte det då. Sen dess letar jag efter Ester-knappen.

Köpte i alla fall en kaffe. När jag står och väntar på den får
jag syn på en tjej jag känt för länge sen. 'Måtte hon nu inte se
mig' jag vänder på mitt vagnsekipage så det ska bli mer naturligt
att stå med ryggen åt. Jag klarar mig. Phu... Nu står jag utanför
Pocketshop och Ivan börjar tröttna.

Hej Björngårdsskolan!

På andra sidan.

Min kontakt med omvärlden. Butiken där nere till höger. Där är det
liv, ljus och business.

Paranoid vs nyfiken

Hade ett missat samtal efter förmiddagsluren. Försökte kolla upp vem
det kunde vara. Googlade, Hittade.se och funderade. Jag är inte
paranoid, det är inte så, men jag blev bara hysterisk nyfiken.
Låssmeden. Det var låssmeden som ville låna tvättstugenyckeln.
Vilket antiklimax. Jag ville ju gärna få det till att någon skulle
ge mig ett jobb någon gång mellan hägg och syren.

Ivan står bredvig mig. Han tycker att jag ser naken ut utan
snigelspår på den rena tröjan så han borrar in sin lilla näsa och
drar av ett långt spår.

Stackars pojken. Först har han en deprimerad mor som inte vill gå ut,
sen blir två av fyra sjuka så vi måste stanna inne och ta hand om
dem. Och nu är han själv sjuk. Vi ska nog gå ut ändå. Lite frisk
luft gör bara gott! Visst är det så va? Imorgon ska vi till lätt-
akuten, jag tror det hette så, och se om de kan hjälpa oss med hostan.

Most common comment.

'Men väääänta'. 
Det absolut vanligaste som kommer ur min dotters trut. Helst vid hämtning på fritids och vid läggning.

'daahada' 
Kommer vanligtvis från BabyBiff. Funkar i alla sammanhang och jag får en känsla av att vi faktiskt kommunicerar med varandra.

'Jag ska tänka på det'
Det är min man. Han tycker att det funkar som återkommande svar på mina böner om att han ska vända strumporna åt rätt håll innan de åker i tvättkorgen, att han ska höra av sig och berätta när han kommer hem - innan kl 17. Eller att stänga innerdörren när han går hemifrån. 'Jag ska tänka på det'

Vad jag säger mest? Säkert något martyraktigt. Eller förresten det är nog, 'Jaaa, det kan vi göra imorgon!', till Hepp, 'meeen Biffen...', till just Biffen, 'När kommer du hem?' till Sander. Det martyriga spyr jag ur mig till mina väninnor. Det hjälper föga.    

30-årsåldrig

Stackars, stackars denna 30-årsåldriga kvinna som har så lite
kläder.

Hur många gånger om dagen den här mattan rättas till? Tio? Tjugo?
Jag vet inte, ska räkna efter en dag.

Så får det bli. Bara vardag, bara bara bara vardag. BARA VARDAG.

baravardag.blogspot.com

Strax byter jag. Imorgon, eller om några dagar. Då finns inte jag längre.

Li, Lo, och Ka, hänger ni med då?

(Ni är för övrigt fantastiska som läser från alla datorer ni kommer över så det ska verka som att jag har fler läsare än vad jag har, jättegulliga!)

Är detta rättvist? Att en kvinna i 30-årsåldern med stort
klädintresse tilldelas 2.4 löpmeter i garderoben. 7-åringen har inte
lika stort intresse men ändå lika stort utrymme.

Vik om vik rätt. Ta bort. Var inte sentimental. Var hård. Släng
inget. Katalogisera. Må bra.

Innan jag haft ens en sportslig chans har kaffet kallnat, det värms åter och åter och återigen i micron. Tjugo i tolv kan jag njuta av det. 

21.45 gick vi och la oss igår. Ivan satt i mitten i sängen och undrade vad det var frågan om, tillslut somnade han på sin pappas arm. 
Vi vaknar alla utsövda. Vi har rutinträning. Börjar med frukost där jag trugar i Ivan några skedar gröt. Vill gärna tro att det är en vanesak och att han snart kommer vänja sig. Kollar på klockan - ok, upp halv åtta, frukost åtta, sen sova vid tio, efter en flaskan välling. Klockan är halv nio nu så vi måste hålla oss sysselsatta. Vi går till Coop vid Medis och köper blöjor o toapapper. Bland annat. Är hemma 35 minuter senare. Plockar upp lite, byter på Biff och kl 10 sover han! 

Helt enligt planerna. Fantastiskt. 

Ivan sitter upp i sängen kl 05.53. Det är okej, vi ska i alla fall upp om en kvart. Är lite sur när jag kommer upp för att jag förlorade fighten om -vem- det var som skulle gå upp med lilla I. Sander argumenterade med att jag kan sova sen, när Ivan sover och det har han ju tyvärr rätt i. Vi gick upp, satte på vatten, bytte kiss-bombs-blöjan och serverade gröt. Dessvärre gillar inte Ivan gröt, det irriterar mig då både gröt och välling är inkluderade i rutinplanerna. Hedvigs kropp är byggd av välling.
Har bestämt mig för att sluta amma, helt och hållet. Jag vet att jag kommer ha svårt att dra gränsens annars och rätt vad det är så tuttas det om nätterna igen. Dock är lille gossen inte helt kry ännu så vi  väntar ett par dagar med chockbehandlingen.

Har haft en bra helg. Film, vin, café med familjen, kaffe med vän, pyssel med Hedvig, gala på Berns, brunch i Nacka, all tvätt ren, dammråttorna utrotade.

Måndagen är ändå tung.
Om en timme får jag hämta Hedvig, sen måndagsmiddag.   

Det är ju ingen som vet att jag står här och gör absolut ingenting.
Skulle hem till en kompis, planer som blev hastigt inställda och nu
står jag här i total apati på jävla Skrapan. Är detta att
förvalta sin tid? Om tio minuter stänger det och det är ut i kylan.
Grottan som jag bor i, det känns så numer när man varit instängd i
en vecka, vill jag inte gå hem till. Har fått en liten överdos av
barn, tror jag.

Skulle uppskatta lite småstadighet så man kunde springa på någon
annan förrymd småbarnsmamma, eller pappa för den delen, eller nån
utan barn. Och ta ett glas med.

Studenterna går förbi med tunga systemkassar. Lika mycket som den
tiden är förbi för mig.

Nu börjar snubben på Levis store kolla konstigt på mig. Bäst jag
går ut.

Stå och äta? Ivan tycker att det är fenomenalt då han inte kan
luras till sömns.

Amningsdagarna är räknade. 
Kosta vad det kostar vill (max 5 kilo!!)
 
Rutiner. Nu jäklar, nu är vi på G va?! Vi ska preppa barnsängen, som är en med ett 50-tal år på nacken, så den mer liknar Alcatraz. Vi ska anamma alla metoder som finns, sätta påminnelse på mobilen så den signalerar om frukost, mellis, lunch eller vad det nu kan vara. Innan första advent sover våra barn sött vid åtta och vi kan... sitta i varsitt soffhörn med våra iPhones? 

Ikväll sov våra barn vid halv elva. (Såklart sover Hepp Hepp tidigare i vanliga fall) 

Jag tittar återigen på "Mammas pojkar", ackompanjerad av en snuttande bebis som aldrig behagar somna in.
Vad är ide´n med det här programmet? Det är knappt värt att diskutera med andra eftersom det är så sjukt. Är grejen den att tjejerna ska var lika intresserade av alla tre killarna eller? Äh, fy fan vad dåligt. Kräk-produktion. Fråga mig gärna varför jag inte såg Hype eller Niklas mat istället, de två valbara alternativen.

Lunch, anyone?

Saker och ting börjar kännas lite bättre, på alla plan, det märks
på aktiviteterna man tar sig för. Jag syr och Hedvig leker teater i
köket.

En del lider av bloggtorka. Jag lider av blogghysteri. Jag känner att jag är på väg att börja leva! Vi skojjar om olika familjemedlemmars sunkighet. Min man ber om mercy, han ska duscha imorgon, på fredag ska han gå till jobbet. Han gör sig varse om att jag verkligen älskar honom, sunket till trots. Och även fast han har mina gympabrallor på sig. 

Är konsumtionssugen fast jag vet inte riktigt på vad. Den här hösten har snart varit som i en bubbla, vad finns det där ute?Jag har en så seg och virusinfekterad dator vilket gör att man är fett osugen på surfa på den. Håller mig någorlunda uppdaterad via andras bloggar. 

Det var ingen som ville ha muffinsarna tillslut. Skitsöta. 

'Blir jag inte buren så finns jag inte.' Så resonerar BabyBiff.

-Mamma, ska vi gå till Maccen? frågade Hedvig finurligt när vi
släppte oss fria ut på luftning.

Nu ligger hon däst i soffan som sig bör. Ca 30 livsnödvändiga
minuter var vi ute.

Vaknar av att Ivan har dragit ut en pappersrulle i sängen, han kanske firar någonting? Att vi är på väg att bli friska? Hoppas. Hepp o San sitter och kollar på Totoro. Det känns i kroppen som att jag sovit jävligt obekvämt, även fast vi har världens skönaste säng. Jag ignorerar en indikation på eventuellt sjukdomssymptom och tar en Panodil. Det här kan bli bra det här, tänker som Nisse sa i Sommarpratarna igår, att man kan tänka sig frisk. Borde ju funka på influensa också.

Hedvig är feberfri idag så vi firar med att baka muffins. Hon kommer på att vi missat fars dag och att det är det vi ska fira! Sagt och gjort. Nio stora muffinsformar tar plats på plåten och vi börjar baka. Det blir både matematik och läsning inkluderat. Vi gör glasyr som vi färgar rosa och grön, strössel ovanpå. (När Sander lyckades få syn på dem sa han att han omöjligen skulle kunna få i sig en sådan. Han får fejka.)
Nu ska jag borsta ordning på Hedvigs hår och ta plats i duschen med henne, det är väl på tiden.

Jag vet inte hur intressant det är att läsa om en person som inte rör sig, knappt, utanför hemmets fyra väggar. Slog en lov till Apoteket imorse och införskaffade diverse medikament. Därefter en tur till Vivo för införskaffande av sådant som barnen önskade.  

Har sökt jobb. Ringt samtal. Skickat mejl. Därmed känner jag mig ändå ganska nöjd. Men det börjar mest likna ett skämt det här. Hedvig har haft feber i fyra dygn, Sander i ett dygn och Ivan kunde man kanske önska att han hade nån grad feber. Skoj alltså, på skoj. För att analysera vidare känner jag ett lite för irriterande kittel i halsen. Kan Jang, Ipren och ignorans behandlas det med.

När man, eller personer i sin väldiga närhet, är sjuk tror man ju att det ska vara för evigt, man har svårt att de ett slut. Men det kommer med stor sannolikhet vara över om inte allt för lång tid.
 - Eh! Tills på söndag MÅSTE det vara över, gulp!

Men imorgon missar vi Lisa o Juli, utvecklingssamtalet och simskolan.

"åh, fy fan!
"satan"
"aaaåååhhhaa"
"jävlar i helvete"
"uuuuhhhh"
"herregud, herregud"

Den melodin försökte jag somna till igår. Det är min man alltså. Han låter så när han är sjuk. Florence Nightingale är som bortblåst och jag blir mer och mer förbannad. Jag tar hjärtanes gärna hand om mina barn när de är sjuka, min man också, men till en viss gräns. Jag låter inte ens sådär när jag ska föda barn.
En gång för snart nio år sedan var vi i Kenya tillsammans. Sanders bror kom ner några veckor efter oss och hade med sig en hederlig svensk influensa. Alla i huset fick ta del av den. Jag låg med feberfrossa i tre dygn ungefär. Sander fick också feber och vi var övertygade om att det var hans tur. Han påstod att det inte alls kändes som vanligt och att det måste var något annat. Vi tyckte att han larvade sig och att det snart skulle gå över.
Hans mamma hade sinnesnärvaro nog att skicka efter en läkare som kom och gjrde blodprov. Yes, visst var det väl så, han hade inte alls influensa, pojkstackarn (som han var då) hade ju malaria. Och han hade haft rätt.
Det bet ändå inte på mig, jag var fortfarande sur för att han var sjuk. För att jag var tvungen att ensam gå till Hapa Hapa och dricka min färskpressade juice, vid indiska oceanen.

Jag är sur nu med. Men mest för att OM jag blir sjuk, och de blir friska så är jag ensam med Ivan här hemma och det är ingen som ger mig alvedon eller ett is is is kallt glas vatten.

Fast det var ju nån som sa att den skulle göra det. Och det tackar jag för.


Kenya 2001

Klart man blir förbannad när man inte får stoppa upp fingrarna i sin
mammas näsa eller dra henne i småhåren. Sååååå frustrerande!

Vi har haft och man kan väl säga har ett pågående källarinbrott.
De ska komma tillbaka senare och ta det som de har skrapat ihop. En granne har varit "i branchen", kan man säga, för många år sedan. Just vid detta tillfälle tror jag på allt han säger.
Hyresvärden trakasseras, grannarna informeras, butikerna likaså. Ett par källarnycklar stals i tvättstugedörren igår kväll. Någon hade den dåliga vanan att lämna dem i dörren. En tjej kom förbi och frågade om koden fungerade ut mot gatan också. Ja - svarades det. Det måste vara tjuven. Hon observerades också på gården tidigt imorse. Det är lite spännande, och lite obehagligt. Bäst jag ställer in den hett åtråvärda sjuttisvagnen inatt.

Annars. Som vanligt, förutom att Sander är hemma och huttrar nu. Jag är rädd för att alla planer kommer raseras.

De som är sjuka vill gärna hävda att de inte är sååå sjuka medan de som ska hälsa på gärna vill tro att de man ska hälsa på är lite sjukare än vad DE vill hävda. Jag funkar ju så också.

Måndagsklubben blir det inget av med heller, jag som är av den friska karaktären ses väl som en smitthärd gissar jag. Såsom jag pussas med och pysslar om mina familjemedlemmar.

Har så jävla ont i höften när jag vaknar. Mitt ben har somnat och klockan är fem på morgonen. Ivan pigg. Går upp i köket för att verifiera klockslaget. 05.15. Det kommer aldrig bli okej i det här hemmet! 
Byter blöja på Ivan i vardagsrummet, byter plats på Hedvig, så hon får ligga i sin säng. Känner samtidigt att febern är ordentligt nere. Trycker ner lille Biff bredvid sin pappa och lägger mig själv jämte. Lyckas lura honom till sömns med bröstet. Vilken himmelsk säng man har! Jämfört med den där stackars barnsängen på 70x160. (Har nyligen googlat, främst på Ikea då, på barnmadrasser)

Jag springer som en skottspoling mellan barnen, det ena sjuka och det andra bara bebis liksom. Ingen av dem vet riktigt vad den vill.

Jag vet att jag hade behövt "jobba" lite här hemma, hade ju peppat upp för det, men inte värt när man blir avbruten av valfritt barn.

Sander ringde. Han kommer också hem, tror att han har feber. Han kommer sitta vid skrivbordet, vid datorn med halsduken snurrad tie varv runt halsen. Runt honom kommer det ligga papperstussar, så många så man tror att det är själva ytan på skrivbordet.

Nu har jag tre att ta hand om. Vem tar hand om mig om jag blir sjuk då? (Världens ynkel!)

Jag går och drar benen efter mig. Alla sover. 

'Klassiska Varma Koppen är en varm och smakfull soppa. Sugen på något gott eller bara lite trött? Koka upp lite vatten, sätt dig ner och njut av en kopp - hemma eller på arbetet - ute eller inne'

Fint. En sån får det bli. Har ätit makaroner, köttbullar och ketchup till nån slags lunch vid tre-tiden. Nu en Varm Kopp. 

Får lite panikkänsla när matinspirationen försvinner, mat måste man ju ha - jämt. Och äter man bara korvstroganoff och köttfärssås hela tiden blir man ju superdeppig. Men det är ju som att laga mat i motvind också, ungefär så, med en sjuåring som varken tycker om färg, form eller smak i matområdet. Det ska vara smaklöst och färglöst, sånär som på gröna ärtor, så är det - Jättegott! 

Vi är som i en bubbla, såklart, det är man ju när man är sjuk.
Skrämmande lik min vanliga vardag. Hedvig vill helst och mest att jag
ska vara nära nära och det är helt okej med mig. Ivan är också
okej, lagomt jobbig. Det går ju bra idag när Sander är hemma men vi
kommer ju vara hemma imorgon också. Absolut absolut måste vi vara
friska tills mitten på veckan men jag hyser stort hopp om det då
Hedvig är bättre redan idag. Jag vill verkligen tro det i alla fall.
Det är lätt att dras med i det sjuka. Mina flätor är ifrån i
fredags och hänger som ett fågelbo runt mitt huvud.

Mitt stackars stackars feberbarn. Hedvig har nog närmare 40 graders feber och ligger i mitt knä och flämtar. Hon ser i syne och känner såg längre, liksom ovanför marken. Vet i te om det är svinis på intågande.

Igår kväll flydde jag fältet illa kvickt när Sander klev innanför dörren. Gick planlöst runt på Götgatan, i fredagsvimlet. Allt verkade så enkelt och jag klev ur min vardagstomma kostym. Jag åkte till Tranan och mötte upp Louise, mfl. När vi artigt druckit upp de vinglas vi fått av våra bordsgrannar begav vi oss med kollektiva medel till Kåken. Från utsidan ett oanseligt ställe men väl inne som i en hemlig klubb. Träffade två bekantingar vilket var mycket upplyftande och jag sparkade in vardagskostymen ännu längre in under soffan. 
Hade köket varit öppet hade jag förmodligen ätit snittar eller dyl för trehundra spänn, men det var som tur stängt. 
Tog Louise under armen och vandrade bort till Max istället. Trött trött trött. Vi snaskade i både pommes och skvaller. 

Väl hemma blir jag varse om Hedvigs feber, mobilen var urladdad sen länge. Alla skiftar sängar hela natten. Nu. Ivan och Sander på promenad. De HYR film också, till Hedvig. 

Pappa kommer till mig när Sander åker till Paris. Vilka föräldrar man har va? Det är inte så att det borde vara svårt att vara ensam med två barn i fyra dagar, men jag är faktiskt lite oroligt för mig själv, är inte helt stabil. 

Gud, kan de komma hem nån gång och ta den här klängapan.

Har slagit mig ner i fåtöljen med en kopp, eller ja, ett glas the.
Försöker ignorera den lille som släpar efter mig i pyjamas. Kollar
på skräp på fyran, det lilla som finns. 'Mammas pojkar', det är som
på skoj.

Ger Ivan Hedvigs pennvässare. Han håller sig sysselsatt.

Vissa dagar kommer man sig liksom inte sig för med någonting. Man föredar att sova middag med sin bebis för vad ska man annars göra? Man öppnar inte när det ringer på dörren eller svarar när telefonen ringer.  

Ivan reser sig hela tiden, gärna mot ens ben och mot tvn. Ibland reser han sig mot stereon och höjer volymen. 

Jag ska testa en grej. Jag ska testa att sminka mig, fixa håret, klä på mig och se om det funkar. Ginseng sägs vara bra också.

Jag ser fram emot nästa vecka då det kommer två fina fina tjejer på besök. Och nästa söndag då jag ska få gå på afternoon tea på Berns. 

Sitter på Forsgrenska badet och är en såndär förälder som följer med sitt barn på aktivitet med mobilen i högsta hugg. Men ta då i beaktning att detta är mitt enda tillfälle att se lite märkvärdig ut i en miljö med massa vuxna människor. På mitt barns bekostnad.

Herregud vad hälsosamma folk är. Strax till vänster vattengympa, ovan och överallt en massa gymmande. Jag är ju inte lagd åt det hållet och har - tack och lov - gått ner de drygt 35 graviditetskilona. Men inte mår väl kroppen kanske så bra för det?

Har för tillfället lite svårt att känna lycka. En dip som varat några veckor. Har egntligen en massa lyckoämnen i mitt liv. 
Just nu i detta nu känner jag nog ändå lycka, då jag får lyftas ur mitt sammanhang. Är skönt att vara bebisfri och få vara ensam med Hedvig.   

Det var nog imorse jag fick den första pussen. Det hela var mycket ömt.

Jag går ut för att köpa mjölk på morgonen, blir stående på Götgatan en stund. Fram och tillbaka går de, i skiftande tempo. Inne på Vi är det lång kö, man köper nog mjölk till arbetsplatsens kafferanson, 5 liter. Jag köper bara en liter. Har nytvättat hår men bytte bort Birkenstocksen innan jag gick ut.

Sander kom hem en stund efter skolämningen, han har ett superviktigt businessmöte på förmiddagen så han är lite nervös. Jag sitter på köksglovet och leker med vår bebis. Har ångest över att jag inte vet vad jag ska hitta på idag för att få dagen att kännas meningsfull.
Jag sätter igång med att se över mina jobbansökningar. Man kan väl snacka om framförhållning då jag vill börja jobba om sex månader. Drar i lite trådar och leker lite businessaktig. Allt medan jag matar Ivan med bananbitar.

Mer business än att jag har lammullspolo på mig idag blir det nog inte.

Vet inte om detta är min sorts inlägg, men shoot;

DAGENS VILL HA: paketuthämtningen på Konsum avklarad, men misslyckades. 
DAGENS KLÄDSEL: underkläder, svarta tjocka strumpbyxor, grå acnejeans, svart h&m-linne, kulört rutig h&m-tshirt, Helly Hansen, grön egensticksd (!) halsduk. Svart Dividedkappa och gympadojjer. Leopardmönstrade vantar. 
DAGENS SMINK: turkos eyeliner, mascara och Faces 'Matte red'.
DAGENS FRISYR: släpiga flätor i en släpig uppsättning. Torrschampoo.
DAGENS HÄNDELSE: att jag återfick mina leopardvantar innan jag upptäckt att de var borta. 
DAGENS LÅT: en massa Nancy Sinatra 
DAGENS PLANER: ta ut linserna, borsta tänderna, ligga sked. 
DAGENS SAKNAD: Kenya.  
DAGENS DUMMASTE: att de svarta siliconfodralen till iPhone är slut på vartenda ställe jag behagar besöka.  
DAGENS SJUKA: still going strong- munsår.   
DAGENS DROG: kaffe.  
DAGENS ROLIGASTE: middagsgästerna. 
DAGENS FAVORIT: Matilda. 
DAGENS KÖP: det småmönstrade på B Retro, gelé, tvättlappar.  
DAGENS HUMÖR: skiftande. 
DAGENS ORD: hus, radhus, renovera. 

Tänk om vi bara kunde ramla in i lite rutiner. Gröt, sen sova vid
åtta. Kanske en flaska vid midnatt? Man ser ju klart och tydligt
uppgivenheten hos oss båda. Snuttiruttan all night long. Det är
amningen va?

Nu har han tröttnat ur på mig och undersöker DVDn, men fångad av
sin far.

Ha! Är kanske på banan nu.

Det är alldeles för lite bilder i den här bloggen, det vågar jag ändå hävda. Jag skriver mest från mobilen och jag har inte lyckats få fyr på uppladdningen av bilder ännu. Ta tag i det ska jag göra!

Inledde dagen med frukost på String i sällskap av systrarna Stenfelt. Ivan sov sig igenom nästa hela frukosten tills systrarna började skruva på sig och ville att han skulle vakna. Det kände han på sig och var minst lika sugen på att mysa som Lina var. När Mille och Ivan i sin tur började skruva på sig gav vi oss ut i snålblåsten - och så kommer det vara det närmsta halvåret. Men hoppsan! Inte för oss, vi åker ju till ekvatorn om 3! 

Vi gick till B Retro där jag försåg mig med kläder som är fula här men snygga där. Kan tänkas att jag lyckas få bilder på det som jag uppdaterar med vid ett senare tillfälle. En röd småmönstrad byxklänning och en svart småmönstrad vadlång kjol, ja, ni hör ju... Jag tänker bara Kenya när jag tänker kläder nuförtiden. Börjar bli lite stressad och tycker att det är alltför mycket grovstickat, pälsigt och ylle för att passa min tripp. 

Jag måste komma på ett namn på bloggen. När jag väl outar mig vill jag inte heta det 'jag' heter idag. Sådant kan hålla mig sömnlös om nätterna, vilka problem va? 

Har städat toaletten så BabyBiff kan slicka varthelst han vill. Kanske mest för att vi får gäster imorgon och toan alltid är på min prio ett-lista. Matilda till frukost och Henke till middag. 

Var till tandläkarn med H idag. Hon hade hååååål som behövdes lagas, usch, Hepp Hepp skräckslagen och BabyBiff nybajsad och skruvig i knäet. Men hon hämtade sig snabbt och blev ganska snabbt ganska jobbig. SJU ÅR INGAR - alltså!! Hon gjorde det mesta för att irritera mig på vägen hem, gick från bebis till teen under snabba kast. Triumferade när vi kom hem 'Nu förstår du Biffen, nu är mamma suuuuuur, så jag tar hand om dig...' 
Måndagsmiddan såg ut att löpa ut väl tills det uppdagades att barnen hade levt rövare i pedant-juristens millimetervikta garderob. Då började åtta hysteriska och lite skämmiga föräldrar snabbt plocka ihop leksaker, barn och disk för att sedan tacka för maten och pila in till vardera hem.

Jag luskammade Hedvig och stoppade henne i säng, Sander förberedde morgondagens middag. Vi kör paradrätt - köttfärslimpa, potatismos, gelé, brunsås, ärtor och sallad. 

Ska nu sminka av mig allt klet i ansiktet jag provade under badrumstädningen. 

Hedvig kom till oss inatt, det hör inte till vanligheterna direkt. Först fick hon ligga närmast mig, vi ville flytta så lite som möjligt på lille Biff. Men sen ville ju lille Biff ligga närmast sin mamma. 
Vi försov oss såklart. Tjugo i åtta var det nån som vaknade till liv och förstod att det var allvar. 
En timme senare nu och jag och Ivan är ensamma. 

Jag har ambitioner att baka piroger. Vi får se.  

Vad skrev jag sist egentligen? Bloggeriet har varit i skymundan ett tag i alla fall. Jag är tillbaka i Stockholm igen efter en härlig vecka i Dalom. Boostat med mina bästa vänner. Har gått i mina gråa Acnejeans, gummistövlar och Helly Hansen hela veckan. Men åh vad jag längtade efter Sander. Och mitt hem också. 

Igår hade vi barnvakt för, ja man kan väl sägs nästan för första gången. Vi avverkade 7 krogar, Indigo, Nada, Berlin, Pet Sounds, Riche, Teatergrillen och Ljunggren. TG var vi bara in och nosade lite på. Vid helv ett höll jag att somna, på Ljunggrens, då fick Sander eskortera mig hem. 

Veckan framför mig är än så länge ganska oskriven, får se hur  många fikadejter den slutar på. Hoppas på att jag får besök från en god vän också.

Note to myself; Boka Kenyaflyg, bjud hem Henke på middag, träffa Matilda, fina fina Matilda, gå med de röda stövlarna till skomakarn. Oskriven vecka.

Ps. Sander kollar på Djävulen bär Prada, nu vill han jobba på fashion magazine! 

Lummerhelg

Det är egentligen skitkallt men jag försöker intala mig själv att det Inte är så farligt. Vi eldar som tusan så Hedvig har tagit av sig tröjan. 
När vi kom till båtplatsen var det en liten båt som låg och skvalpade alldeles ensam. Vår båt. De måste tycka att vi är riktiga konstiga ena...

Dag 2
Idag har jag mest vaktat barn - det lilla. Farligheter i huset: Bergslagskaminen. Vedspisen. Rökluckan. Trappan. (Ivan klättrade 3 steg! Under uppsikt naturligtvis.) Farmors torkade blommor. Brandsläckaren. Vattenhinkarna. 
Emellanåt har vi pysslat, spelat spel och lagat mat. Vi håller också på att vinterstänga stället, tar upp pumpen ur sjön, packar ihop segeldukar som vi har över däcken, utediskbänken och bryggan. Till slut, imorgon, tar vi upp den stackars båten. 
Drömmer om att kunna åka upp i vinter, på tu man hand. Allt beroende på nederbörden och kylan. Är det is på skön kan vi åka bil hela vägen fram. Är den opålitlig får vi ta bilen till stigen och då eventuellt pulsa i snön. Allt för att få tindra med ögonen framför spisen. Dream on
 
Just nu försöker vi få barn ett att sova. Barn två har tränat så på att vara vertikal så han har däckat horisontellt. 

Nu. Nu sover hon också! Då powermyser vi!   

http://www.dt.se/nyfodda/article500396.ece

Är detta på sanning?!

27 (tomma) matlådor kom Sander hem med idag.

Jag väntar på en hantverkare som ska fixa låset till innerdörren. Sander har precis tagit Hedvig till skolan och Ivan sover fortfarande.
Jag står egentligen bara och väntar. Undrar vad jag ska göra medan jag har hantverkarn i hallen. Det verkar ju nästan lite oförskämt om jag skulle ligga på soffan och kolla på morgontv. Jag vill att det ska verka som att jag är en upptagen typ, det sista som jag egentligen är. Jag kanske viker om min garderob, som om det var det som stod på mitt schema idag.

Dags att barnen går till sängs nu så jag får vara lite i fred. Något med marsipan vore gott. Och skämskudde framför fyran.

Har jag tur kommer jag få komma ut en sväng ikväll också. Om Maria o Anna vill det. Vad kan man egentligen dricka på krogen utan att dricka alkohol? Kaffe?

Ett besök på Nordiska det blev. God lunch som åts under tystnad med korta avbrott för bebisprat. Ivan ömsom åt, ömsom sov. Och förundrade sig över det maxade taket. 

Vi promenerade till Nybroplan och bestämde oss för att också NK skulle få påhälsning. Som julklapp från jobbet fick jag, ja och alla andra också, presentkort på NK. Jag har fortfarande inte hittat något värt att köpa. Vi tog en repa på kosmetikavdelningen där vi hukade oss för alla expediter. Tänkte att de nog ändå ser rätt igenom mig, att jag inte har något där att göra. Efter ett varv på bijouteriavdelningen insåg jag att det är nog där presentkortet kommer spenderas. Eller jag kanske kan sälja det? Och handla upp alla pengarna på Acneoutleten, alternativt H&M. 

Har blivit varslad om att Sander kommer hem sent ikväll. Bättre med varsel än inget alls. Hoppas Hedvig uppskattar den kvarvarande kålpuddingen.

Ännu en kväll i iPhonens tecken.

Dagen har varit låg kan man säga. Mer behöver inte sägas om den saken.

För att se om det finns något ljus i tillvaron beger jag mig till Nordiska Museet imorgon. Där tänker jag skänka mig inspiration och en jäkligt god, gärna dyr, lunch. Hoppas jag har ro att gå där några timmar. Den fantastiska mamman som jag är kommer jag komma hem med en present till min stora tjej också.

Jag tror nästan inte att det är sant. Jag gör kålpudding. Precis som min mamma gjorde, som jag hatade. Som jag nu älskar.

Förresten är det jag som borde heta Hedvig då det betyder kamp och strid.

Munsår kan ju vem som helst på fall.
Jag har nu mitt tredje munsår på tre veckor. Alla har varit av skiftande karaktär, första PÅ läppen, andra ett litet diskret i mungipan, men tredja, ja det är väl klart, det är två små blåsor som kryper sig ner, utanför mungipan.
Ännu en anledning att inte gå ut idag.

Familjen sover. Jag är vaken eftersom jag sovit hela dagen. Morgondagen är som ett oskrivet blad, enda fasta punkten är att hämta Hedvig i skolan vid fyra. Alla dagar är oskrivna blad för mig.
Jag längtar efter att få jobba.
Så lång tid tog det. Nio månader ungefär, och det kommer dröja ytterligare sex månader tills det blir aktuellt. När jag ändå är inne på oskrivna blad så är ju det det om något, vad jag ska arbeta med. Antingen har jag flyt som fan och det ordnar sig, eller så måste jag ta mig ett brödjobb. Alla jobb är bra jobb, men de man lagt x antal hundratusen på att utbilda sig till är något bättre. 

Jag ska skrika, jag ska gapa, flaxa och dansa. Jag ska säga vad jag tycker, jag ska avbryta, vara självupptagen och egocentrerad. Jag ska vara fördomsfull och motsägelsefull. Jag ska inte minnas. Jag kommer ha hög röst och skiftande fokus. Helt som det är, men som man bäddar in så fint till vardags och stoppar i ett PK-paket. Snygg kommer jag vara, roligt att just jag säger det. Jag kanske är för lite jag om dagarna så det kommer i koncentrerad form? Jag kanske ber om ursäkt för att ni får ta det i sånna fall. När jag jag jag får vara lite mer jag lite mer utspritt om dagarna då kanske jag återgår till det sofistikerade och försöker vara lite låtsasmart.

Jag bestämmer själv att jag går och lägger mig. Med kläder på kryper jag in under duntäcket. Ivan sover i sin säng och Hedvig går loss på Bolibompasajten. Sova är det bästs sättet att fördriva en dag. När jag var på övertid med Ivan sov jag uppåt 14 timmar om dygnet och rätt var det var satte det igång. På 14e övertidsdagen visserligen.

Nu vaknar Ivan. Jag ska försöka lura honom med massage och speldosa, så jag får min sömn tillslut.  

Lämmeltåget har inte börjat gå på Sankt Paulsgatan när vi ger oss ut. Vi har en okristlig tid på BVC, 8.15. Ivan har fått vaccinationsspruta mot tuberkulos eftersom han befinner sig i riskgruppen. Har man en farmor och en farfar i Kenya är man tydligen i riskgrupp. Och dessutom ska vi ju åka dit. Sprutan gick bra att ta, faktiskt mindre smärtsam än de där de tar i de tjocka låren.

Hedvig är hemma idag, eftersom hon var så däckad och sänkt igår, men det verkar inte vara något större fel på henne. Hon har julklappstillverkning inne på sitt rum, det är ju faktiskt bara två månader kvar.

Det här städade hemmet alltså. Är det jämt städat, vad gör man då? Det undrar jag. Igår låg hela familjen i en hög på golvet framför kakelugnen. Det fanns inget att plocka, inget att diska, inget att tvätta. Så märkligt. Dammsuger jag dessutom idag, då kommer vi, jag, inte märka något grus eller damm på ytterligare några dagar. Vi kommer hinna göra läxor i lugn och ro, laga mat i dito takt, spela sällskapsspel och ja, gå ut i solen på såndär söndagspromenad som alla andra gör.

Sander lyssnar på hysterisk jazz och jag blir ännu mer hysterisk. Barna har somnat och vi sitter i varsitt soffhörn med våra iphones. Väldigt romantiskt. 
Hedvig var på kalas hos en klasskompis idag. Hon var utklädd till ett ubergulligg litet spöke, vitsminkad med två stora svarta ögon och ett fix-sytt lakan. (De andra jäntorna på kalaset var utklädda till små häxor.) Hon blev stoppad i Gamla Stan av turister som ville fotografera henne och på Stortorget höll hon spontant en kortare föreläsning om Stockholms blodbad. Min unge! Min unge, min unge!! 
När jag hämtat henne drabbades hon av nån slags backlash och däckade framför kakelugnen, jag passade på att slumra en stund med.
 
Gårdagen avslutades faktiskt imorse, ca halv fem på morgonkvisten. I goda vänners lag hade vi nån slags efterskiva här med kakelugnsmys och, ja, vatten för min del.

Nu har Sander tack och lov bytt musik, nu lyssnar vi på 'Malaika, nakupenda Malaika' och längtar till Kenya. Söt öl, indiska oceanen, chaithe, mandasi, mango, prinsessan Caroline, sandhelvete, elektriska fläktar, soluppvärmda duschar, kackelackor, fladdermöss, massaier, buibui, kanga, flipflop, solskydd, pockets, rummikub, moskéer, ja, så ungefär.

Jag betalar gladeligen 10 kronor för att kissa på Pub, det var ju ändå skönt.

Det där palatset vid Norrmalmstorg fick sig ett besök idag, jag orkar inte riktigt kolla upp stavningen. Flådigt och så. Intressant kontrast till samtida PA Fogelstöms Stockholm.

Nu hägrar, fan gillar verkligen inte uttrycket, men - tjejmiddag, med back to the roots-anknytning.