Igar rensade vi luften har i huset. Skont pa manga satt och vis. Efter det gick jag och Sander till stranden, ensamma. Kom pa det nar vi satt dar under palmbladen att vi faktiskt inte annu varit vid stranden pa tu man hand. Det kandes som for nio ar sedan. Borjade till och med att lasa en bok jag laste da. Skillnaden var val att vi smapratade om Baby Biff och Hepp Hepp mellan de ljumna Cola-sipparna. Promenerade hela vagen tillbaka, kanske en halvmil och kom tillbaka met ett positivt sinne, en plan och en kansla av att faktiskt njuta av tillvaron. Vi har varit lite deppiga och rastlosa. Saknar mitt riktiga liv litegrann, mina vanner, min mamma och pappa och hela min familj. Men nu har vi fatt nu lust igen. Maste det!

Biffen mar battre. Har fatt antibiotika och hostmedicin. Han har inte feber langre, har battre andning men fortfarande rosslig hosta. Pyton att ma pyton i den har varmen. Vi har ocksa omvarderat grejen med att resa med en ettaring. Mitt rad ar - gor det inte. Det ar inte sa farligt, men han kan inte ga, han ar svettig sa man nastan gor honom illa nar man lyfter upp honom, han kan inte vara med vid stranden pga sol och sand (som han garna ater upp) och man kan i pricip bara lamna huset med honom mellan 6-9 pa morgonen och 3-6 pa kvallen, och da nan gang vill han sova. Man vill inte kora med vagnen, sa han maste baras, tungt! Ja, det var nog lite knivigare an vad vi hade tankt. Men han ar en glad skit! och verkar inte bry sig sa mycket. Ar otroligt pappig. Jag far nastan inte ta honom ifran Sanders famn och han bryter ihop om Sander lamnar rummet. Var inne i hans mun och kande efter lite, 4 kindtander! Jo, jag tackar jag!

Hepp Hepp.
Har lugnat ner sig nu efter att Plogenbarnen akte. Omsom lekte de jattebra, omsom var hon irriterad pa dem och tyckte att de var smaungar som bara foljde efter henne. Hon var ju ute pa Shamban for ett par dagar sen. De kom hem en dag innan an vad de tankt eftersom Hedvig rakade trampa pa en koilhallare. Konstigt ord. En liten metallhallare for myggspiraler. Skar upp ett jack i ringtan sa att blodet sprutade. Farmor svor sa det osade. Sar ar ingen rolig grej i det har klimatet. Men de plastrade om Heppe och satte henne pa en asna sa hon fick rida hem. Ser ut att klara sig bra det dar saret.
Avverkar solbocker i ett rasande tempo. Och sa langtar hon efter gardsbarnen och klassen. Men ingen storre nod.

Idag har jag som ambition att virka klart Biffens mossa, for att sedan fortsatta pa min hysteriska stickning. Ja, det ar va vad som ska ske idag. Ska forsoka lagga upp lite bilder ocksa. Far la se hur det gar...

Nu är vi allena. Packade ihop familjen Plogen imorse. Vinkade lite vemodigt av dem vid kajen. Hedvig o co har inte kommit tillbaka ännu, men de kommer tydligen mot kvällningen.

Baby Biff har feber. 39 grader. Vad är det här? Aldrig sjuk hemma och så det här här. Han snuttade och snaskade på Hedvigs flipflop igår, ja, använd er fantasi och föreställ er vad som var under den. Vet inte om det kan ha med saken att göra. Men så har han också haft såndär evinnerlig bebisförkylning, som man har hemma också. Kanske den håller på att ta ut sin rätt? Det går över.

Sander är ute och köper pasta. Hungrig. Klockan är kvart i fyra i det här landet.

Längtar efter vår honeymoon i Shella. Två nätter själva. Champange på stranden, kokosolja i håret. Ja, det finns ju inte kamomill här, det är kokosolja som is tha shit! Tydligen. Testar och ser om det biter sig på det råttfärgade. Ska då också bunkra upp med tomater, ost och pasta och frossa i det i två dar. Eller förresten, kanske äter på Peponis en kväll. Det där köttet som smälte i munnen. Och då hade vi ändå två barn och hela rövarbandet med oss. Tänk hur det smakar mellan fyra ögon?

När andra åker kan man ändå inte låta bli att längta lite hem. Det vore hyckleri att säga att jag inte längtade hem, men jag vill inte orda så mycket om det då min mor har gjort mig väl införstådd med att jag ska vara väldigt glad att vi är där vi är just nu.
Vad längtar jag efter hemma? Prassliga, torra lakan. Sängen. Duschen. Möjligheten att bli helt ren. Alla kompisar. Det är nog mest dem. Längtar efter att Biffen ska bli mer lätthanterlig. Han är så svettig och har så hög friktion liksom.

Nu ska jag sätta på pastavatten och hoppas på att Sander hittade på någon affär som var öppen, såhär mitt på blankan.

När katterna är borta, som sagt. Då sitter vi i deras del längst upp i huset. Njuter av en lätt kylskåpskall Tusker Malt. Njuter av flaget på ankeln. Försöker också njuta av svettpärlorna på överläppen. Tänker positivt, att huset alla trappor kommer göra mig gott. Biffen sover och Plogenbarnen äter fruktsallad. Anders är ute och köper stora flätade korgar för tio kronor styck. De ska han ha när han säljer grönsaker på markanden i sommmar. Och minnas Lamu.

Det har varit en exhausted dag. Masaiimarknaden gick åt skogen. Vi blev nästan osams. Men jag inbillar mig att det var en del av skådespelet. Tre gäster åkte idag, med ett SOS-plan till Nairobi. Pojken i familjen hade haft feber och kräkts varannan dag i fyra dagar. Så fort det var okejat från försäkringsbolaget i Sverige gick planet en timme därefter. Hastigt och inte så lustigt var det tre gäster färre. Två till kom sedan på kvällen. Fem av husets gäster går på Svenska skolan i Nairobi och deras föräldrar är här och hälsar på. Min tremänning går (visst) också på den skolan och jag blev genast lite mer creddig bland 18-åringarna. Har aldrig träffat honom.

Mu säger jag gonatt här i tropisk hetta.

Idag är det svettigt må ni tro. Är helt yr i bollen. Har inget med väder och vind att göra. Teknik. Det handlar om teknik. Har ett otal sidor uppe och försöker kommunicera med CSN, Tele2, radiotjänst, inte vet jag, kanske har jag nåt till God EL. Mitt i alltihopa har värdparet, det vill säga svärföräldrarna dragit på tvådagars utflykt med Hedvig. Vad hände med värdskapet då? Jo, det gick i rakt nederstigande led. Så här står vi med 19 gäster.

Idag, som sagt Plogens sista dag. Sofia sitter just nu och får hennamålade händer. Det är Halima som gör dem, Halima som Biffen varit med två dagar, japp, vi har haft barnvakt! Har inte alls känts helt ok, med tanke på historia och kolonial tid men det har varit svårt att argumentera emot det. Halima och hennes syster Rukiya, de är väl strax yngre och strax äldre än jag, har nästan bett om att få ha honom. De kallar honom Foraha vilket betyder GLAD på swahili. Vi känner att vi vill ge något tillbaka. Pengar är uteslutet. På samma sätt som hemma tar man ju inte betalt när man vaktar varandras barn, när man är vänner. Vilket vi räknas som nu. Det är ju Rukiya som Jelani vill gifta sig med. Funderar på att köpa en jäkligt vass sax till Halima, hon syr också. Har gett Hedvig en liten tunika, ett par byxor och en scarf. Ännu en anledning till att ge tillbaka. DESSVÄRRE är hon inte den bästa hennamålarinnan i stan. Men ändå känner jag om jag INTE köper den tjänsten av henne har jag förbrukat en chans att betala tillbaka. Kanske gör ett par nu som försvinner lagom till att vi ska åka, så kan jag göra nya snyggingar innan jag kommer hem. För det vill ni väl att jag ska ha!? Så jag ser riktigt semesterig ut när jag kommer hem.

Idag var det ju Masaiimarknaden. Laddar med prut. De kan ju bli sura om man inte prutar. Detta skådespel som jag finner så obehagligt. Har redan kollat in ett halsband jag ska ha och ett armband - i giraffhår! Det tycker jag är hur coolt som helst. Påminner om hårslöjden som görs där i Dalarna, är det Våmhus mamma? Fast i Giraffhår då. Finns också en variant i elefanthår. Från den där tofsen i svansen. Shit, tänk att rycka de där håren! För inte tar de väl kol på elefanten?

24e februari
Go vänner!
Gårdagens spenderades mestadels på en ganska obekväm dhow, ni vet, segelbåten jag tidigare berättat om. Två timmar till Manda Toto, en timmes snorkling, en timmes måltid, en timmes bad, och två timmar tillbaka. Vi var rätt punchiga när vi kom tillbaka. Tre sysslolösa barn hade vi med oss också.

Idag har vi varit på utflykt till en liten by som heter Matondoni där det flätas för glatta livet. I palmblad. Jag och Sofia kände väl att shoppingnerven hade fått vila lite allt för länge så vi gick loss i vart litet stånd. ”Man kan inte ha för mycket av korgar” var vårt mantra och hittade på en massa användningsområden för alla korgar vi ville köpa. Åt lunch där också. Mat på det viset är så jäkla basic och god att man undrar varför man ska krångla till det på annat vis. Vi åt ”Pilau” som är en slags Pilaff, ris, potatis, morot, lök och i det här fallet kött. Och i det här fallet getkött. Och i det här fallet stor sannolikhet gethjärna. Jag åt smått, mest ris och potatis. Bland riset fanns bitar av brosk som jag spottade ut på samma sätt som man spottar ut snus. Vi åt bönor och chapati också. Det är om än ännu enklare och ännu godare. Kidneybönor i nåt såsigt och chapatibröden. Naturligtvis handlar det om hur det inmundigas. Är man jäkligt hungrig och lost och inte tror att det finns nånting att äta blir man ju osannolikt glad för lite bönor och bröd. Och kokosjuice liksom direkt ur nöten. Vi tuffade tillbaka och läste olika Lasse-Maja mysterier, dåliga svenne-deckare och försökte slumra i durken på båten.
Ikväll ska vi äta middag på Lamu House igen. Laddar med tusenlappar. Ser fram emot kött. Nötkött. Imorgon är det familjen Plogens sista dag här och den avslutas såklart med hennamålningar. Få se om jag kanske gör också. Hedvig drar ut på shamban med farmor och farfar imorgon bitti. De ska bo i tält i två nätter och campa.

Nu ska jag ta mig för att ringa telefonbanken därhemma. Bankdosan har pajjat och det ska visst betalas räkningar i minuslandet!

Vi har drabbats.

Drabbats av den stora virk-febern. Vi lagger upp maskor, eller heter det stolpar? Och sa virkar vi som besatta. Sander ocksa. Just nu en mossa till BabyBiff. I ditt garn Lisa!

Hade skrivit ett tidigare inlagg som forsvann till samma stalle dit uppkopplingen for. Men jag ar glad for att det inte publicerades. Det var sa gnalligt. Nastan raljerande om hur trakigt vi har det. Man far inte uttrycka sig sa nar det utfardas varningar darhemma for snoovadret. Laste nyligen en bok som ocksa innefattade snoovader, darfor kan jag inte riktigt ta det pa allvar.

Nu inleds snart familjen Plogens sista vecka. Da proppar vi den med aktiviteter. Vi aker till den lilla byn pa andra sidan on som flatar allt mojligt, mattor, korgar, vaskor. Det ska snorklas, gas till masaiimarknaden, sommerskan ska besokas och tyg ska inhandlas. Vi ska leta reda pa Sanders pass som han sa sturskt sjalv skulle ta hand om.

Nar Plogarna akt hem har vi tva veckor kvar pa on. Da kanske vi ska ha virk-tavling? Jag och Sander ska aka till Shella och hyra ett hus i tva natter. Tar med mig champangen jag fick av dig Louise! Vi ska fira att vi har varit forlovade i nio ar. Och sa ska vi fira att jag har ett jobb nar jag kommer hem.

Vi ska njuta av kanslan av varm, varm sand. Att kunna ga avkladd och vara varm. Vi ska alska att inte behova bylta pa Biffen overall. Dricka ananansjuice. Fullmane.

Jag sitter uppe på vårt top top roof och skriver. Betar av lite mail som bör fås iväg. Sparar ner på usb och har sedan en utflykt till internetcaféet vid torget att se fram emot. Tittar snett över min högra axel. Ser kanalen bortom några hustak. Och på andra sidan Manda. Framför mig vajar en palm. Den gör just det – vajar. Till vänster klättrar bouganvillen (har ingen aning om korrekt stavning). De hojtar på marknaden, tuppen gal och moskeén ropar till bön.
Vi har druckit kaffe. Efter det gick vi och drack juice. Sen sa Biffen att han var redo att gå hem. Då tyckte vi att det var bäst att vi gjorde det.
Om två timmar är det mörkt. Myggen kommer och vi sveper in oss i heltäckande kläder och myggmedel. Vi surrar med Anders och Sofia. Kanske vinner vi en varsin omgång av Rummikub.

En timmes surf kostar 100sh. 50 minuter kostar 120sh. Jag blir nastan beordrad att sitta kvar. Jag vill ju avsluta surfandet eftersom det gar lite for langsamt. Jag gar in pa Falukurirens sajt och brakar med den.
Hedvig och Sander var pa stranden idag. Jag och Ivan var hemma och gjorde sa lite som mojligt. Var ute en stund pa formiddagen, och aven om han kanske har gatt ner ett eller ett par kilon pa grund utav dalig mage och sant ar han tung. Vagnen vagar jag inte ge mig ut med i de tranga granderna. Den ar bra da och da, nar man vet att man ska rora sig pa sea front.
Vi har sovit. Jag har last ut en bok. Vi har tvagat oss, bada luktade surt. Senare pa kvallen efter att Sander kom hem och tog over har jag kopt en klanning som jag inte hade blivit forvanad om det stod "Vero Moda" i. Och en mobiltelefon for 390sek.

Nu ska vi strax tassa hem till huset bakom fortet, kanske ta en ol? Det ar 30 grader varmt och nattsvart ute. Vi kommer kunna se trillioner stjarnor.

XXXXX Varning XXXXX Textigt!! XXXXX

Jag gor ett forsok att beskriva en dag.
Jag valjer gardagen.
(Men jag forstar, jag gillar inte heller resebloggar)

Jag hade dagen innan, alltsa i forrgar halvt om halvt lovat Maria att jag skulle folja med pa en Cross Country-tavling i lopning som skulle ga av stapeln har pa Lamu. Tio i atta skulle Maria ga fran sitt guesthouse. Jag vaknade kl sju av blojbyte och bebisgnissel. Ar allt som oftast i stort behov av the sa fort jag vaknar. I detta land chaithe. Barn och Sander somnade om men jag stack ut i arla morgonstund. Det ar en valdigt skon tid pa dygnet, tidig morgon och vi tackar Biffen for att han vacker oss sa vi kommer upp och ut. I vanliga fall gar vi ut alla tre, Hepp Hepp brukar grisa kvar i sangen. Men idag, eller igar, gick jag alltsa ut sjalv. Tack vare att jag fatt lanat Marias ena mobil har vi enkelt kunna kommunicera med varandra.

Jag gick till New Star for att vanta pa Maria. (Har hade det varit fint med en bild, men det gar tyvarr inte att frambringa) Jag bestaller in en the och en mandasi, ett brod som liknar en munk i smak, fast utan fyllning och socker, friterat alltsa. Ganska snart okar jag insatsen och bestaller in tva till. Musini kommer. En kille vi larde kanna forra gangen vi var har. Vi dricker the tillsammans. Talar om konstgjord befruktning, adoption och moderna familjer. Maria gor oss sallskap och sorplar i sig en kopp the. Vi sager adjo till Musini och bestammer vagt att vi ska ses senare till kvallen. Jag och Maria gar langs stora gatan, den ar kanske 4 meter bred pa sitt bredaste. Denna tid pa dygnet myllrande. Vi gar tills den overgar i sand och skrap. Vi gar forbi en lite soptipp dar de branner sopor, en begravningsplats dar gravstenarna ar nastintill obefintliga och gravarna ar liksom overtackta av lecablock. Sma shops dar de saljer sotsaker och bananer. Vi har en hjalplig beskrivning som tillslut tar oss till det torg/skolgard/idrottsplats dar starten av loppet ar. Det ar, vad jag forstar olika team fran olika regioner langs Kenyas kust som ska tavla. Juniorer, damer och herrar. Maria hade tankt kvalificerat sig i onsdag, da hon ocksa pysslar med sant men blev dessvarre lite dalig i onsdags nar det loppet var. Ett kvalificeringslopp pa 6 km i 34 gradig stekande sol. Phjuuu. I alla fall. Vi sag de forsta juniordamerna springa. Nagra tjejer kollapsade, herregud, jag forstar det. Maria var nojd med att de sprang pa ungefar samma tid som hon gor. Men vad springer de da samma lopp pa i 15 gradig sval bris??

Vi begav oss tillbaka till stadens karna. Gjorde egentligen inget annat an att ta oss langsamt mot torget. Kopte tva parfymoljor, de som du gillar Mina! Kikade in i en bookstore dar butiksagaran handlade med second handbocker. Han bad oss skriva swedish i de bocker pa svenska sa det skulle bli enklare for honom att sortera upp dem vid senare tillfalle.

Maria fortsatte over torget och jag gick hem. Klockan ar nu halv elva pa dagen.
Har helt och hallet glomt bort vad jag gjorde nar jag kom hem. Det ar blankt. Jo just ja! Biffen gick till sitt swahilihem igen. Jelani som bor i huset anvander Biffen som lockbete i sitt frieri till en kvinna i min alder. Jelani ar 60. Han fick med sig en flaska vatskeersattning, ja det ar sadant han inmundigar nowdays. Plotsligt var jag och Sander utan bebis. Vi tog med oss Hedvig och gick till Bush garden for att gjora laxorna. Hon skriver 2 sidor dagbok varannan dag. Och sa svenska, matte och engelska. Engelska tranar hon pa hela tiden, bestaller mat, ber om hjalp i affarer osv. Maria kommer och gor oss sallskap. Sander kommer ocksa. Vi byter location till Hapa Hapa. Bestaller in spenatcanneloni och pannkaka. Limejuice och Banancholkadshake. Nar nagra timmar gatt beger vi oss hem igen, tar kanske fem minuter att ga. Hedvig ska aka till stranden med farmor och farfar och vi blir helt barnlosa. Vi undrar lite vart Biffen haller hus, Julius, en kille som jobbar i huset kommer upp och ber om Pampers. Han sticker ivag lika snabbt som han kom. Inte alls sarskilt angelagen om att varken vi ska med eller att Biffen ska hem.

Vi gar ut pa stan for att leta present till morgondagens (dagens) ettaring. Det ar inte helt latt, det kryllar inte direkt av pedagogiska CE-markta leksaker har. Vi kommer hem emd en boll tillverkad av gamla flipflops, jag skiktlimmad och sedan karvad, typ, nagra leksaksnycklar jag hittade pa nagot som liknade en loppis, och en skallra som ser ut att ga sonder bara men tittar pa den.

Halv sju kommer Biffen hem (jag vet att han heter Ivan). I sallskap men R kan vi saga, jag vet inte hur hon stavar sitt namn och hennes fyra syskonbarn. Barnen tar vara hander i sina och kysser sedan sina hander. Markligt. R talar bara swahili, men berattar for min svarmor att han sovit i fyra timmar i en kanga uppbunden som en vagga mellan tva sangben. Resterande tva timmar har han lekt och varit glad, tojat och tjimmat. Atit nastan inget men druckit upp allt som sig bor.

Vi lampar over barnen till sina farforaldrar och gor oss vackra infor Marias sista kvall.

Gar och ater middag pa Lamu House, ags av en belgare. Vi ater stek. Dricker dry martini, kallt rodvin och far en limoncello till efterratt. Betalar 9000 shilling for oss tre, och man kan val saga att detta ar det fladigaste stallet pa Lamu efter danskagda Peponis. Det ar sa fiffigt att 1000 shilling ar 100 sek. Mycket bekvamt.
Gar vidare till Petleys. Det enda utestallet liksom. Ar melankoliska over att Maria ska aka. Vi lovar att vi aker hit tillsammans igen. Sander blir hemringd och kilar hemmat. Jag stannar med Maria och Anders en timme till. Musini, jag, och Anders erskoterar Maria till hennes guesthouse.

Jag kommer hem, och avslutar dagen pa samma satt som den borjade, med ett blojbyte.

En ganska vanlig dag har pa Lamu.

Har precis atervandit fran stranden. Med kraftben. Det betyder alltsa att de ar roda. Vi gick hemifran vid sju imorse, jag, Maria och Hedvig, over sanddynerna och shamban Tung, men inte sa lang tripp pa 45 minuter. Da kom vi fram langt bort pa stranden liksom, en genvag.
Jag vet att det kan verka som en skymf, men jag gillar inte stranden sa varst. Och heller inte saltvatten. Far jag ligga med sanden formad efter min kropp och lasa en bok, hatt och solglasogon, da ar det ju topp. Idag hade jag med mig en 7-aring som bara, bara ville hoppa i vagorna.

Nar man har det pa det har viset, och bara tar det lugnt, da ar det ju inte sa mycket att orda om direkt. Vi dricker var mangojuice, ater garlic prawns, lobster och coconut rice, dricker gudabenadat chaithe, tar en pilsner var tredje kvall och snackar med grabbarna

(reducerat till två bilder, utan sol och strand, för er skull.)

Den femte februari.

Fjärde dagen. Dålig mage. Missade snorkelutflykten och har spenderat dagen i sängen. Bannat min solbränna, min bubbliga mage och min överkonsumtion av mango. Sander kom nyss hem med Coca Cola och vitt bröd.
Känns som att det var igår vi var här. Dofter, människor, luften, myllret.
Stranden har fått visit. Jag och Maria fick nergrävda fötter, så vi inte skulle bränna fotsulorna, och somnade sött. Hepp o San hoppade i vågorna.
Flygresan gick bra, men var tröttsam. Barnen sov, vi likaså, hjälpligt. Att landa på flygplatsen i Nairobi i gryningsljus. Ljummet. Overkligt.

Den nionde februari.

Vaknade inatt med igensvullna ögon. Va fasiken. De är andra gången det händer mig här. Tröstar mig med att färga ögonbrynen. För att dra uppmärksamheten uppåt liksom.
Sander donar med stereon och vi poppar Regina Spektor.
Vi har fixat barnvakt till den sovande bebisen och ska gå ut och äta solskensfruktsallad. Man blir alldeles yr av solmogenheten.
Hedvig gick till Shela imorse. Det är ca 7 km fram och tillbaka. Hon gick med Kennedy/Kenneth, har inte fattat vad han heter. Han talar bara engelska. När hon gör sådant, då bubblar mitt moderliga hjärta över. De skulle hämta vår bortsprungna hund som tydligen hellre ville vara på det danska lyxhotellet än hos oss…

Den tionde februari

Ganska poänglöst kan tyckas, att skriva en massa inlägg som aldrig skickas iväg, men jag tänker mig att det är bättre än ingenting. Stackars mamma och pappa, har ett mail som bara ligger kvar och puttrar i datorn . Min tanke är att orka låna det lilla modemet från svärföräldrarna en trappa upp, alternativt spara ner på en usb-sticka och gå till ett emailoffice. Men ju mer jag tänker på att pyssla med otroligt långsamma datorer, desto mer osugen blir jag.
Min goda vän Sofia med familj anlände för ett par dagar sedan. De håller på att acklimatisera sig. Idag ska vi ta dem med till Hapa Hapa för att äta lunch, sen tar vi med dem till stranden.

I morse var Sander och Biffen på sin vanliga morgonpromenad och jag gick ut för att möta upp dem på torget. Vi dividerade lite om vi kanske skulle gå till apoteket, om vi skulle kunna köpa medikament för ögoninfektionen och urinvägsinfektionen vi måste ta itu med, utan recept. Vi mötte Jelani, (baba Jelani, captain Jelani) mannen som bor i vårt hus och vän med Chri o Paul sedan 35 åt tillbaka. Han frågade om vi skulle vara borta länge. – nej då, sa vi, -aahh, but then I can take Ivan, sa Jelani självsäkert. Okej okej tänkte vi och lämnade en ganska stolt captain Jelani med mzungubaby i famnen på torget.
Att handla medikament gick hur bra som helst, betalade 65 kr för båda treatmentsen.
Åter på torget kunde vi inte se Jelani. Hm, men han har väl gått hem då? Vi bor väldigt nära torget, ca 2 minuter. Väl hemma träffar vi på Jelani pysslande med något helt annat än att ta hand om vår baby i alla fall. Eeehh, I meet a friend at the square, he wanted to take Ivan home, so he did. He´s a neighbor will soon be back with him… Eeehhh okej, okej, tänkte vi, vi är ju coola liksom, eehhh… Efter en kort stund kom Ivan hem, lycklig, med fem ballonger och alldeles brun runt munnen. Han hade fått choklad! Typ kexchoklad. Klart ungen ska ha godis, de gillar ju det! De skickade med honom fyra hem också.

Yes! Lets go to Amsterdam!

Och det här var nog det sista inlägget på ett tag... Adjöken!

Att vakta fyra barn betyder att man är på helspänn hela tiden. Borde jag vara förvånad? 2-åringen, 4½-åringen och 7½-åringen är på övervåningen och jag lyssnar spänt till varje ljud. Uppblandat med radion och tvättmaskinen. Diskmaskinen surrar också. Och tv´n. Snarket från ettåringen och dennes pappa hör jag inte. De vakna barnen är utklädda till Spindelmannen, Läderlappen, Cowboy och Riddare, i en salig blandning.

4½ hour to go.

Väntar på att jag ska ta den sista duschen i varmt vatten. Barberar mig nog då. Ett halvårs skörd.

Kollade på bilderna från Elle-galan igår. Är det bara jag eller...? Är det dresscode - svart? Blev nästan lite fnittrig när jag kollade på bilderna.

Inkognito i Märsta. Vad gör vi här? Bor vi här?

Vi är hos brorsan, i 36 timmar till. Sen far vi.

Ivan har testat trappen. 2 ggr. Andra gången ramlade han ner från trejde trappsteget. Jäklar vad snabba de är.

Har bakat chokladbiskvier med min svägerska.

Varit i deppiga Väsby Centrum.

Lekt med mina fina brorsbarn.

Dragit benen efter mig.

Och det bästa. Sander hittade glasögonen i den svarta Fjällräven hemma. Vi kör en utvärdering när han kommer hem sedan. Hur kunde de hamna där?

Imorgon tar vi hand om alla ungarna tills de där andra föräldrarn jobbat klart, vid tre-snåret. Sedan blir vi skjutsade ut till Arlandia.

Väsby centrum. Inte världens charmigaste plats.

Har glömt glasögonen hemma. Kan inte hitta dem någonstans. Sju
veckor utan glasögon känns ofrestande. Jag misstänker min
förvirrade make eller min busige, påhittige son. Skickar Sander till
Söder för att söka igenom våra kvarvarande pryttlar.

Göttiga före och efterbilder.

Jaha, ni ville ha en status på hur det går? Det går väl lite si och
så kan man väl säga. Allt förskjuts rum för rum. Allt klart i
sovrum och garderob. Återstår då bara toalett, vardagsrum, liten
hall, kök, stor hall, och ja, sen är det klartt!!

Det är ful-stökigt överallt, halvfulla sopsäckar, papperskassar med kläder, udda strumpor, vinter och sommarskor huller om buller, packningsekvationer, sunkiga människor, spy-bunkar utplacerade på strategiska platser. Massor som ska ner i källaren, som börjar bli fylld till bredden. Något som ger mig en krypande känsla i kroppen.

Men vi har spytt färdigt nu. Senaste var för ett dygn sen.

Om ett dygn lämnar vi Söder och drar till Märsta, änden på pendeltågslinjen, och kanske världen? Vi hyser in oss två dygn hos brorsan, nära Arlanda och faktiskt på väg. Där ska vi bara glo på tv och vara hålögda. De har skitstora tv:sar och skitmånga kanaler, sånna är dom. Vi har en lite tjocktv bakom dörren i vardagsrummet och tre kanaler. Alltid noga med att inte möblera efter tvn, PK va?

Nu ska vi bara gå och vaccinera oss, skaffa två flytvästar till ungarna, tre små hänglås till väskorna OCH så ska Sander leta rätt på sina hemnycklar. Det sistnämnda det mest avancerade och kommer troligen sluta med ett hejdundrandets gräl i sista sekund.

Har tappat kontrollen över packningen. Linsvätska, flytvästar och
batterier är kvar. Välling också, 7 paket.

Trevlige ex-grannen Olle kom förbi i förmiddags. Stolpade in precis
när jag vaknat från förmiddagsluren. Vi drack the och talade om
ditten och datten. Olle sa att han skulle äta lunch och frågade om vi
inte ville följa med. Jag såg det som ett utmärkt sätt att komma ut
idag.

Vi åt lunch på ett vegetariskt hak i Söderhallen. Tyvärr beställde
jag in en wok, jag som inte ens gillar wok. För en sekund tyckte jag
att det var något som smakade mögel... Men 'äh', tänkte jag, 'jag
har stålmage!'

Ett dagligt besök på Coop och sedan gick jag hem igen.
När jag klev in i hallen tyckte jag att jag mådde lite illa. Jag mår
aldrig illa, bara sådär, så jag visste ju liksom att det var nåt.

Jovisst. Ett besök på toaletten och sedan flämtande i soffan.
Ivan sov ett tag till, jag ringde och bad Sander hämta Hedvig, jäkla
snöstorm på det!

Däckad. Fan, låt det bara gå över. Och låt det vara
matförgiftning, så resten av familjen klarar sig...

Har druckit en halvliter Cola, fan vad äckligt det känns på
tänderna.

Innan biodejten med min make tar jag ett glas rött på ett ganska
sjaskigt ställe. Lämnade barnen med Ahlvik. Hon ska därefter frakta
hem dem, ge dem mat och söva dem. Hon är en ganska oerfaren
barnhanterare men jag tycker det är lika bra att köra på. Hedvig är
ju med, det är lugnt, hon kan alla rutiner. Får henne att känna sig
extra viktig också. Få se om jag kan lura Ahlvik att det är en 3-
timmars film så vi kan ta ett glas efteråt också.

Dejten ringde nyss. Stopp på centralbron.

Helgens aktiviteter, de då man sover lite som man vill, lite hur länge man vill, lite beroende på när man har lust har spårat ur. Halv två. Kan inte sova. Kastat om måltiderna vilket resulterar i att jag är jäkligt hungrig också. Är tvungen att gå upp och äta mitt i natten. Som. Om. Jag. Vore. Gravid. Sanslöst. 
Rostar fyra lite till dagarna gamla mackor. Bregott på det. Smältande rinnigt bregott som försöker förklara för mig varför vågen visade vad den gjorde. 5 kg per barn var det en BVC-dam som sa till mig en gång. Hon kan få använda mig som praktexempel. 

Testar varm mjölk med lite honung också. 
Ska försöka sluta tänka på Lamu, det kan vara det som spökar. 

Hur kan man sluta tänka på det här? 

www.lamuhouse.net  

Kan någon berätta för mig varför det blir så knasiga radbrytningar när man (jag) mailar ett inlägg från telefonen? (När det inte är på det viset när jag lägger upp bilder, då ska ni veta att jag ansträngt mig, copy pastat kodningar, gått in och redigerat inlägg och hej och hå!)

Somnade på diagonalen i sängen med benen långt utanför, vilandes på soffans armstöd. Kläder på, linser i. Är återigen i min väns casa. Nu med gott the och bitsocker. Ett gott otippat the är faktiskt Coop Extras Earl grey. 22 spänn för 100 påsar. Mycket mycket prisvärt och gott. Och då är jag både konservativ och lite skitnödig gällande the.
Vaknade upp vid midnatt och är nu ganska pigg. Googlar på Lamu. Längtar till Lamu. Försöker föreställa mig känslan av när kroppen tinar upp. Jag vet att jag kommer uppleva värmen som mycket obehaglig till en början, därefter är det bara att gilla läget. Det är 34 grader dagtid, 25 på natten. 

När vi kommer fram kommer vi förmodligen vila middag. Ligga och pusta, 'vi klarade det'. På kvällen lämnar vi barnen till farmor och farfar och går ner till Sea Front. Vi beställer en öl och tycker att den smakar lite konstigt, sött liksom. Vi kommer vänja oss. Barpersonalen hälsar oss välkomna, frågar de sedvanliga frågorna, 'har vi varit här förut? Hur länge stannar vi?' De blir glada när vi säger att vi stannar i sju veckor. Vår första morgon vaknar vi av moskéen kl 5. Man gillar läget där med.

Vet inte hur mycket jag kommer kunna skriva därifrån, även om det var poängen. Och även fast det är jäkligt trist att läsa om när andra är ute och reser. 

För alla andra med analytic kan jag ju säga, om det är en prick i Kenya, Lamu - då är det jag! Jag som inte kan släppa Skrytmorsan, Redaktionen, bröderna, exet, och de där mini, linna, försök inte, linnea, cissi, och mammorna. Förmodligen kommer det inte finnas tid eller tålamod att surfa runt. 

Imorgon stämplar jag in i familjen igen. Hedvig ska få på bio, med valfri förälder. Ivan får vara hemma med den bortvalda, men det kvittar ju honom. 

Är jäkligt jäkligt glad att jag har en av mina bästa vänner på 345 steg hemifrån, den här retreaten har varit sjukt nödvändig. Nästa gång ska jag pricka in när Maria är hemma så jag får ligga sked också.      

Jag vet inte om jag kommer kunna koncentrera mig på kaffet och Mina. Let's dance-Claudia sitter vid bordet bredvid. Och hon snackar dans kan man väl säga. 

Lämnade lägenheten, ställde in bregott och mjölk, men sängen bäddade jag inte. 

  

Har ingen aning om var jag är när jag vaknar. Har aldrig sovit här
tidigare.
Vaknar, somnar om, vaknar, somnar om, tills det osar om elementet och
jag knappt får nån luft.

Har varit på the-jakt och inser att jag ska köpa jäkligt gott the
till min ungmö/heta singelkompis/Ivans gudmor. Och bitsocker, jäkligt
omodernt, ja, men sån är jag!

Bregott och knäcke blir min frukost.

Har inte använt min röst ännu.
Får inte på stereon.
Det. Är. Lite. Tyst. Här.

Ligger hemma nu. I den här ungmö- lyan jag snacka om tidigare. Har sparkat av mig brallorna i hallen och vänt ut och in på dem.
Fossar i knäckebröd och bregott. Det är sånt man gör. 
Ska ta ur linserna och sova till, ja , kanske nio tio? 

Först lite mer knäcke!

Fredagsmys hos Mina. Flyr familjen ikväll och kör rötjut och pasta.
Sover. Det gör jag inte hemma! Kommer vakna i en ungmös lya 345 meter
hemifrån. Frukost, ja, det intar jag var jag behagar.

Kors i hela taket - this is now! Jag lagar mig lunch bestående av
lök, vitlök, bladspenat, fetaost och pinjenötter. Och pasta.
Som jag har längtat! Det har varit köttfärssåsvecka hos oss. OM det
kommer ta lång tid innan vi gör det igen.

Sen ska jag sy en solhatt till Ivan och det får inte ta en sekund
längre än en timme!

Känner man att det är kalt? Det är det. Vi plockade ner allt
krimskrams i köket igår, det blev en kartong till hälften fylld av
hemtrevnad.

Så enkelt. (Louise, jag kan komma hem till dig med min kartong!)

Det är fredag och vi ska äta tacos. Jag tycker nästan att det lite
pinigt, det räcker med Let's dance..

En ytterliga sak också.
Det är stopp i toaletten. Känns old school på något sätt,
herregud, hyreshus mitt inne i stan och det händer. Dock har det nog
inget med att göra att det är hyreshus eller vart det är placerat.
Jag tror att pojken på bilden har ett litet klåfingrigt finger med
med i spelet....
Hoppas det löser sig, om man så säger. Tur att jag är
portvaktskärring, har en massa extranycklar till grannarna.

Och så är det realtid igen.

Har börjat med Bus-behandlingen. Vilken härlig doft såhär i januari! Inte lika härlig i slutet på maj då det råder hysteri. Använder ex ex tremt sällan bus, men just i detta fallet då jag inte vill se sjukt transperant ut när vi kommer till Kenya. Jag är inte vit, jag är gråblå om benen. Det kan ha och göra med den generösa behåringen också.
Jag blir bara brun i Kenya och kommer därför nu få uppleva min tredje genuina solbränna. Kanske jag lyckas hålla den tills solen tittar fram här. Hur länge håller en solbränna? Kan man påverka det?

Gud, det är så nära nu!! Så nära att jag nästan tappar andan. Barnen, Arlanda, passen, adjö till pappa, drag i hela kroppen. Bråttom bråttom i Amsterdam. Middag på planet, barnen somnar, öronproppar i, vi fryser lite med acrylfiltar omkring oss, landar i gryningljus, nästan på savannen. Varmt, men det kommer bli ännu varmare. Visum, klädbyte, köa, landa. Lyfta igen, pyttigt plan, mellanlandar i Malindi, ut. Tanka planet, dofter. Upp igen. Drag i kroppen av känslor som bubblar. Landar på skrovlig bana, trapp ner på marken, Hedvig springer mot farmor som väntar vid flygplatsen som har palmbladstak. O o o troligt varmt. 35c. 45 graders skillnad på ett dygn.

Sen väntar sju veckors vila.
   

Är det okej om jag publicerar ett inlägg skrivit för fyra timmar sen?

Här;

Snärjd i tröttheten.

Tömde badrummet på saker och ting vi inte kommer behöva på en vecka. Sparade det som behövs och önskas på resan. Ärligt talat tror jag att man inte behöver något annat dagligen heller. Kanske kan vara läge att glömma bort just den påsen i källaren ett par år och sedan slänga skiten. 

Har gjort en runda och inhandlat barnböcker i pocketformat, myggnät till resesängen och allehanda ting på Apoteket. 

Hälsade på det önskvärda dagiset i förmiddags. Ligger ungefär exakt 100 steg från vår port, ingen aning, men det är skitnära. Och det verkade tack och lov bra också. Det enda som räknas är personalen. Och maten. Vi har gått sju steg fram och går nu åtta steg tillbaka, känns det. Var så länge sen vi höll på med det där med dagis. Försökte få tag på den köansvariga personen på stadsdelskontoret, men det var ju som ett skämt. Ringde 20 gånger på en kvart sen gav jag upp.

Nu ska jag servera Hedvig och skolkompis - köttfärssås!
Tidig middag, tidig läggning. Mycket ensamtid med Anthon.
------------------------------

Lägger in nygamla bloggar på telefonen. Har haft dem på datorn tidigare men den använder jag ju tydligen inte längre. Mamamini, Linna Johansson och Försök inte se så snygg ut. De bidrar. 

I utkastet fortsatte jag skriva om bitterhet men det blev alldeles för privat och uthängande. Det vill jag inte heller.

Försöker fylla dagarna. Kaffeträffar, skolmöte, middagsgäst, semesterinhandling, rensning inför uthyrning, sömnad, tvätta, 17-årskalas, vaccineringar, luncher.
Till synes en hel del, men det finns många timmar att fylla.

Våren kommer bli något helt annat. Jag måste tro det. Det kommer ljusna och när sedan hösten kommer är vi förberedda. Däremellan en sommar. En sommar jag gärna jobbar mig igenom. Lite insjöbad. 

  

Kan tyvärr inte skriva något utan att bitterheten ska skina igenom. 

Barna vill vara med sin pappa och mamman vill vara utan barna. 

11-månadrn är. Krävande. Idag har han hittat toaborsten, det trasiga el-uttaget, ätit sitt bajs och förstört mitt tygutlägg. 

7-åringen är. Påfrestande. Humöret skiftar från högt till lågt på en tiondels sekund. Trött. Längtar efter pappa. Sur. Tycker att jag är ap-jobbig. 

Fyi. 
Barnens pappa, (låter ju kul?) jobbar så in i helvetes mycket just nu. Kommer hem vid midnatt om 'dagarna'. Om 10 dagar börjar hans 8 månaders föräldraledighet. Något vi alla ser fram emot. Mycket.  

Lagomt bittert?

Instruktioner till gudmor.

Man ställer själva objektet på toaletten och låter honom stå och fippla med spolknappen. Samtidigt som man knäpper upp bodyn måste man parera så han inte slänger ner något ömtåligt från hyllan bredvid. Och vara runt om honom hela tiden då balansen är ganska dåligt utvecklad. Vik in bodyn högt upp på ryggen. Ta enkelt av blöjan, med bajs eller ej. Samtidigt, under tiden har man satt på vattnet och ansett att det håller lagom temperatur. Tag objektet över armen och ner med rumpan i handfatet. Tvätta där bort bajs. Man vänjer sig vid känslan av bajs mellan fingrarna, men det är gulligt och själva poängen är att allt ska vara borta när man är klar. Det kan vara lite knepigt om det kommit upp i ljumsk-regionen. Då får man lägga objektet på skötbordet för efterbearbetning. Vid det här laget är objektet otåligt och man måste vara snabb och rolig. Vifta med hårborstar och toarullar. Prutta på magen eller låtsas-nys. På med ny blöja, knäpp bodyn i den position objektet behagar befinna sig i. Upp med objekt och klar!! 

Efter-plugget-fika. På Kaffe. Jag och min förstfödda är fortfarande
vänner, såhär långt in på veckan. Vi har våra duster, återkommer
på torsdag.

Vad som är helt underbart perfekt är dock att vi har en
överenskommelse för denna vecka. Spagetti och köttfärssås hela
veckan. Inget tjafs. Nästa vecka kanske köttbullar o makaroner?
Veckan därefter mango och tonfisk?

Dagens lunch, ris, ajvar och tapenade.

För övrigt provar jag kläder och fryser. Det är den sortens kläder.

Bilder från idag om igår.

Nu ska vi se.

Man kan ju inte tjata om i månader att man ska ha 30-årsfest och sedan inte knysta om den. 
Jag befinner mig återigen i soffan med benen på bordet. Som för 28 timmar sedan. 
48 personer har under tiden strömmat genom hemmet. 
En lyckad fest, måste jag ändå få säga. Knaset är väl när det är så mycket folk hinner man inte ägna så mycket uppmärksamhet till varje person som man skulle önska. I köket var det stundom som på krogen, svårt att komma fram. I vardagsrummet satt det mest dalfolk och häckade. I sovrummet tre gravida, och en massa fler. Många var fulla, det var roligt. Jag var mycket sparsam med bålen och klarade mig galant under kvällen, både från grodor och snubbel. Ett glas gick sönder och vid tvåtiden var avdroppningen ganska frekvent.
Halv fyra stöp jag i säng efter att jag fyllt en sopsäck med flaskor och laddat en maskin med disk.

Jag fick så mycket fina och genomtänkta presenter - och ett tal! 
Men det finaste var ju att ändå så många kom.

 

    

Sitter i soffan med benen på bordet. Tre mackor i magen. Paralyserad igen. Man har olika sätt att hantera stress. Sander har lämnat barnen hos moster och är nu på inhandlingsrunda. De första gästerna som skulle lämnat hemmet vid tio kom iväg vid tolv så jag känner mig lugn. De åker alltså från Dalarna...
 
Få se, vad kvar att göra? 
Ställa klädställningen i hallen. Duscha. Stryka klänningen. Oj, tre röror, men det tänkte jag att jag skulle lite charmigt och avslappnat pyssla med när de första anländer om ett par timmar. Skära upp bröd. Värma pajer och piroger. Göra bål! Och det är ju lite känsligt, den får ju inte stå och ljumna, måste vänta in isen. Den hoppas jag Sander kommer med i säckar. Putsa krom i badrummet. Nya ljus i stakarna. 
Hoppas gästens inspekterar micron och under fläktkåpan för de två ägnade jag en timme åt att rengöra igår.
Testsminkade mig igår också, herregud! för att se om mascaran skulle ligga därunder efter ett tag men kakan höll fint. Vad jag dock blev varse om är att jag har faktiskt blivit äldre. Har två, ja, vad säger man? Är inte så bekant med uttrycket rynkor så jag väljer - veck istället. Inte särskilt djupa men det envisas med att fastna underlagskräm där, vid de tillfällen jag använder det. Och så har jag tunn och mörk hud under ögona. Mjuk mage och väldigt mjuka tomma bröst. Fyra saker som påminner mig om att jag inte är 20. Jag gillar't!! Ändå.

Då grät jag.

På kylskåpet:

Jullirullan (koko) och nygifta.

I Kenya för 9 år sen, visitkort från förlovningsringsinköpet.

En treårig tjej och hennes pappa.

Dräktklädda barnbarn och barnbarnsbarn. Och nygift.

Jag dikterade ett inlägg för mig själv när jag gick och la mig igen.
Om känslan att återigen krypande ner mellan lakan ännu varma efter natten. Lättnaden att höra att faktiskt bebisen somnar in igen, ger upp sitt bökande och gnisslande. 

Jag blir väckt av att telefonen ringer. Det är 'laga källaren' som ringer. Sömndrucket svarar jag och får veta att han var nere imorse och jag hade glömt att låsa upp hänglåset, som överenskommet. Fan! Jag flyger upp, in i garderoben, på med gårdagens och förrgårdagens och måndagens kläder. Kutar ner i källaren och låser upp hänglåset, men lämnar det så det ser låst ut. Jag hade egentligen inte bråttom. Har redan förlorat min chans att få källaren lagad innan helgen. Men jag ville snabbt - och ärligt få iväg det där smset med 'Upplåst! Ber om ursäkt igen. Trevlig helg / Karolina.'

Nu ska jag dricka kaffe och mitt kval är om det bli pulver eller press. Har kokat vattnet tre gånger redan.

Såhär går det när man gör följe in i dimman både på för och eftermiddagsluren. Då är man pigg och alert halv ett på natten. Drog nyss i mig tre Njallor med bregott vibrerandes vid köksbänken. Har skickat Sander i säng efter att han hackat 14 gula lökar åt mig. Hittade inte simglasögona, annars hade jag gjort det själv.

Förbereder inför morgondagen då min vän Matilda kommer hit. Hon ska vara moraliskt stöd då jag gör 150 pytteminipajer. 

Hedvig ska följa med en kompis hem efter skolan imorgon. 

-men du kommer väl hem till Lets dance va?
-mäh, mamma, jag ska faktiskt ha fredagsmys hos Otto!!

Dåså. 

Hade jag köpt den här på Gryningens Hälsokost hade det känts PK,
lite lyxigt och präktigt. Specialarns superekologiskt liksom.
Men det är inhandlat på Lidl, rakt över gatan. En butik full med
knasiga, eller ja, för mig, okända märken. Amerikanska
fullkornsrostbröd, yeah right! De där läbbiga juicerna, blöjmärken
jag aldrig sett och dito toapapper.
Men så är jag väldigt konservativ också. Blir helt köpt av
tilltalande förpackningar och allt som det står Saltå Kvarn på
köper jag 'för det ser så trevligt ut när man öppnar skafferiet
då'

Nu börjar jag dock förbereda mig på den vargavintern, rent
ekonomiskt, som kommer i vår. Allt osäkert, men med en säkerhet - vi
har många, många loppor mindre i månaden.

Jag jobbar väl kanske bäst under stress? Har fortfarande inte kommit
ut ännu, jag som skroderade så värst där vid lunch. Jag tog
istället min bebis i famnen och kröp ner under täcket. Den bästa
eftermiddagssoven ever!
Nu ska jag hämta Hedvig om en timme och 35 minuter och innan dess -
allt det där på ocharmiga Lidl.

Nu så!

Jag vet då hur man festar till saker och ting. Man tänder ljus till
lunch och man stuvar makaronerna. Jag kompenserar myset med att gå
till Lidl efter lunchen. Stackars de som arbetar där, det måste vara
så deprimerande. Jag önskar dem Coop. Men jag ska dit och köpa
grädde jag. Mycket. Och chips. Massor, så mycket som vagnen klarar av
och det torde väl vara en del?

Via sms agerar jag relationsrådgivningscentral. Jag som varit ihop med min kille i tio år iår. Hon, ja min patient för kvällen är en hon, gillar mina råd och då är det väl bra då.

Annars försöker jag parera frågor såsom 'om man har något jätte jättekulört på sig, får man ha svart kjol då?' Det är som med ungarna på skolan som vill åka hiss med mig, bara för att jag är en vuxen och då är det tydligen ok. Säger man ja till en, då kommer alla andra också. Jag har ju bara två nätta förhållningsregler inför helgens 30-årsevent; dresscode - ej svart. Och inget rödvin.

Golven skulle aldrig palla trycket för x antal gäster skvimpandes rödvin.

Och 'ej svart' visar sig tydligen vara mer ångestladdat än vad jag kunde föreställa mig. Det är väl inte hela världen om man har svarta strumpisar eller nån svart kofta, men frågan är om det är värt att gå ut med ett 'pressmeddelande'' till mina gäster? Ska jag hålla dem på halster? Kommer det bli bråk mellan gästerna, de som slagit knut på sig själva för att ej klä sig i svart och de som trotsar dresscoden? 

I söndags när jag hade min familj på besök tog jag upp en klädställning från källaren. Tyckte det var smart, de var ju ändå 16 st. En såndär liten en från Ikea, ni vet. Ha! Hade då rakt inte tänkt på att det är vinterstyle på jackorna såhär års. Min pappas dunjack tog ju för tusan upp en femtedel av utrymmet! Tur att vi har en gros också. 

Kanske kan skriva i pressmeddelandet att man inte bara ska hålla sig till dresscoden utan också komma i sin tunnaste vårjacka?

Börjar få orning på rörorna också. 

Jag inbillar mig att det är en härlig kväll. Brasa, mord och
marsipan.

En klassiker. Ett långt inlägg skrivet som bara försvann.

Det var tjat om vilka röror jag skulle göra och hur rörigt det kommer att bli i köket när dessa röror ska tillagas. Jag önskade mig också tips på röror.

Det var när jag började berätta om att jag har bloggen knuten till Google analytics och kan med andra ord se vart den läses ifrån som Word-dokumentet sa ifrån.

Men sammanfattningsvis så är jag bara sjukt nyfiken på Solna. Det hela var en omskrivning för att få berätta det, att jag var (är) nyfiken alltså.

Nu ska jag gå vidare och Googla om tapenade och sånt.

Mannen bredvid mig talar sitt tredje språk. Business, han snackar om
pengar. And 'he is travelling in Stockholm'

Cirkeln är sluten. En månad senare och jag är på Coop igen.

Ska gå till finaste barnaffärn i stan, Uni, och be dem plocka fram
sommarhattarna!

Ivan tycker att jag ser supersmarrig ut med Faces 'matte red' och vill
pussas om och om igen!

Å, men vad härligt det är att fylla år!

Väckt av sång och en teater som handlade om lilla familjen som skulle åka till Kenya.
Ett stort rött paket väntade på att öppnas. Hedvig hade gett nig ledtrådar som fick mig att, Gud förbjuden, tro att det var en morgonrock. Det vill jag INTE ha, trivs fint i mammas gamla slitna.

Det var ingen morgonrock. De tu tog sig en tur till Myrorna i Ropsten i lördags. Jag ÄLSKAR Myrorna i Ropsten. Å, fick en klänning av Sander och en blå glassvan av Hedvig. Hon var så pirrig och förväntansfull när jag öppnade hennes paket. Och så lättad när det visade sig att mamsen tyckte den var underbar! 

Frukosten stod uppdukad i köket, croissanter, tända ljus och hela köret. Det som var lite knas var att det inte var Morgonpasset på radion... Men det var bra musik, inte det. Jag poppade med. Efter femte låten fattade jag att set var en röd tråd i låtlistan... Alla låtar handlade om New York. 

-Men du, Sander, är det så att alla låtar handlar om New York?

-Åhhh, mamma, har du inte fattat det förrän nu!!!

Biljetter till New York alltså. Herregud! Jag frågade Sander vad jag nu skulle kontra med till hans födelsedag. Han svarade 'hotell i NY kanske?'. Toppen! Yeah! Jag och Sander. 

Kommer läsa på så jävla mycket om den stan att det känns som att jag kan den innan och utan när vi kommer dit. Ingen waste of time att lära sig att hitta o så. 

Nu är jag dessvärre lite strandsatt då Sander tog min födelsedagspeng imorse för att han glömt sitt visakort på jobbet. Tyvärr hade han glömt att han hade mitt visakort i byxfickan också... 

Vi ska på inflyttningsmiddag hos våra utflyttade grannar ikväll. Hade tänkt att köpa dem en present. Få se om jag hittar någon form av legitimation här hemma så jag kan gå på banken and do it the old fashion way. 

Vid frukostbordet denna morgon, något ganska ovanligt. Hela familjen
samlad, sitter och slöar lite.

Vi har kalas för mig idag och liten namnfest till Ivans ära men vi
är så ruskigt förberedda så vi kan sitta här och ta det lugnt. 4
stolar och 15 assietter att låna och vi är klara.

Har nyligen meddelat de som ska hyra vår lägenhet att vi kortar resan med fem veckor. De blev inte så glada. Har så dåligt samvete att jag måste döva det med alkohol. Jag bjöd dem på min fest också. Som plåster på såren (?), eh, och kanske för att de hyr lägenheten ovanför oss just nu... 

Allt är i sin ordning igen. Lets dance. 

Förra året när jag fyllde år hade jag värsta födelsedagsångesten. Svarade inte i telefon på hela dagen och grävde ner mig totalt. Var så jävla tjock och less. Tar igen det iår. Fan, jag är så jäkla peppad! Bara att jag lämnat november bakom mig, denna månad som enbart finns till för att man ska må dålig. Allt känns bättre. (är det de två glasen vin som spökar?) Kommer få träffa hela min familj och släkt i helgen. Alla mina vänner nästa helg. Sen är det fjorton dagars pyssel med att packa och plocka. Och herregud, om 25 dagar går jag i bikini på en strand vid Indiska Oceanen med två av mina bästa vänner. Och min familj såklart. Det var tre år sen jag var på den stranden sist, eller en strand av finkornig kvalité över huvud taget. 48 graders skillnad. 

Nog tjatat om det.

Imorgon ska jag baka hundra kanelbullar.      

Dricker motgonkaffe vid köksbänken och hoppas att det ska skjuta upp
i huvudet. Drog det kortaste strået och fick gå upp med barnen efter
fyra timmars sömn.

Hedvig har en lös tand och önskar sig extra hårda äpplen till
fredagseventet. Lets Dance ni vet.

Båda barnen sover. Jag sitter tryckt mot elementet. Sander ringde nyss, han är på väg hem. Lite tidigt ikväll, 22.45. Har tagit ut falukorvsringen ur ugnen, den som är toppad med äpple, lök och riven ost. Potatisen mosad, saken är biff. 

Pannbiff fick vi idag i Krillan. Hos Linda, Hans och Håkan Chokladkaka med grädde och varma hallon. Kan man alltid få ha sådana luncher? Biffen tyckte det vag high life med stekpannor, lampor och blomkrukor på hans nivå. Kanske hittar de pryttlar på knasiga ställen i flera dagar efter vårt besök? 

Isjouren? Eller är det tack vare vädret ett perfekt tillfälle att fixa is själv? Ägnar alldeles för mycket tankar åt kylning av dryck. Allt utom rött vin ska väl kylas? Köpa tjänster, jag tror jag gillar det i det här fallet. Kan väl pyssla med andra saker än att trycka ut is ur dito påsar dagen då det gäller? Eyeliner till exempel, det tar sin tid och kräver en viss fokusering. Vattenfast. 

Mycket kallt möter mycket varmt. Elementet är så hett att man inte
kan ta på det. Nästan. Från fönstret dra det så kallt att
fjärrkontrollens batteri slutar funka om den legat där för länge.

Jävla helvetes munsår.
Vill gärna tro att man flirtar med mig men efter en stund kommer jag
på att det är det där blossande jag har vid truten. Jag vet att det
finns heavy stuff mot det där. Ska ringa min kontakt i Bagis.

Jag känner för att vara bitter och avsluta det hela med en fredagsöl. 

Efter jag jobbat gick jag upp till Södran och hämtade ut biljetter till föreställningen Hedvig ska gå på imorgon. Trasan o Banarne. 
Hemmavid hade allt gått fint men visst är det världens boost när lille Biff håller på att hoppa ur brallorna när han får syn på en. Hepp Hepp var trulig, tvär och dryg. Jobbig första dag kanske. Hon hade frågat en kille i klassen om han tyckte att hon såg ut som en pojke. Han hade svarat ja. Lite flickattribut imorgon kanske? 

Olivköttbullar i ugnen. Kanske 50 stycken, inför middan imorgon. Jag är så jävla präktig. Och jag är så jävla trött på att man -jag- måste vara det för att det ska funka. En fredagsöl på det här va? 

Har precis skrivit ut de elektroniska biljetterna. Egentligen alldeles för tidigt men det är ju det bästa. Och att plocka med passen. Vi får ha med oss sju kollin vardera vägda 10 kilo. Kommer vi behöva 70 kilo med oss? Ivans säng väger typ sju. Välling. Tyg, i form av kläder. Det kommer säkert dra iväg och vips är vi uppe i 70 kilo.
 
Det är mindre än en månad kvar nu. Pirret hålls i schakt med 70 (dagens siffra?) gäster fördelat vid två tillfällen. Och 7, ja ni ser, sprutor kvar att ta. 

Imorgon kommer det en fin tjej till mig. Linnea, en snygg nittonåring som Ivan ska få äran att hänga med under veckan. Hedvig också, men det vet jag inte om jag informerat Linnea om än. Oj! 
 

Min coola unge!

På förbjudetlistan.

1. Att publicera bilder på kladdiga barn i tron om att nån annan
förutom en själv ska tycka att de är söta.

Vi äter i alla fall frukost nu, Biffen har precis avslutat en stor
tallrik med gröt och jag ett stort glas med the.
Hallen lider av sviterna från igår och jag vet att jag inte kommer
känna ro förrän det är klart.
Undrar om det är någon frisör på Götgatan öppen idag.
Klämdagarnas klämdag. Hedvig vill klippa sig kort, alltså kortkort.
Pojkfrisyr. Och det är bäst att smida medan järnet är varmt.

Nä, men välkommen hem till familjen!

Här packas det undan. Sander har fått ett ryck och det är bäst att
låta sig fogas. Är ändå rätt skönt. Vill det sig illa kan man
dock glömma allt bort allt man faktiskt har, i källaren, och tror att
man måste köpa nytt. 35 par nya skor. Sorry, de saknas mig och jag
måste nog köpa nya...

Om 31 dagar åker bi till Kenya. Innan dess kommer jag jobba litegrann. Fylla 30 år. Ha 30-årskalas för släkten och 30-årsfest för mina vänner. De är ca 45 stycken. Vi bor på 69 kvm. Ojojoj. Är ganska nervös för den tillställningen. För hur det kommer att funka. Logistiskt. När det partajet väl är över är det 15 dagar kvar tills vi åker och då är det packa som gäller för hela slanten. Kläderna har jag redan packat, barnas och mina, de ligger prydligt vikta i ikeakassar i sovrummet, vilken sucker alltså. Men det är ingen idé att ha en massa sommarkläder skräpandes i garderoben.

Första januari.
Ska ta och skriva ner i en liten bok allt jag förväntar ska hända under 2010. Ett jobb ska jag då ha. Kanske ny bostad? Och i så fall ska jag ha ett stort allmogeskåp också. Och biarea. Hedvig kommer tappa fler tänder, Ivan kommer få fler tänder. Ivan kommer lära sig gå och Hedvig kommer lära sig läsa ännu bättre. Får man önska att man ska få åka till New York också?